Gordon Brown har visat ett tydligt ledarskap i den nuvarande krisen. Sveriges regerings bidrag är hitills att bromsa och vara passiva.

Den nuvarande svenska regeringen påstår ofta att den till skillnad från den tidigare regeringen vill tillhöra EU:s kärna. Mats Engström har i Aftonbladet med rätta påpekat att detta inte är sanningsenligt. (Läs också vidare på Engströms blogg om hur EU-minister Cecilia Malmström reagerat på hans ledare.)

Även i sin bloggpost hävdar Cecilia Malmström att den nuvarande regeringen är mer aktiv i EU. Denna bild sprids även via ledarskribenter och andra borgerliga debattörer. 

Jag har förmånen att se vad denna aktivitet innebär i praktiken i Europaparlamentet och då särskilt på mina områden. På klimatområdet är regeringen aktiv, men åt fel håll. I övriga frågor är det helt enkelt inte sant att regeringen skulle vara aktiv. Det gäller frågor som tillsatser i livsmedel, politik för att rädda Östersjön, renare luft och så vidare . Regeringen är inte särskilt aktiv, tar inga initiativ och jag skulle tro att det mesta av politiken helt enkelt sköts av tjänstemän som i brist på andra instruktioner fortsätter i den tidigare s-regreringens spår. Och visst, det är ju inte helt fel om man är socialdemokrat. Men om det inte finns någon politisk styrning går det mesta tillslut på tomgång. Det är ministern som måste mata organisationen med bränsle.

Jag säger inte att vi socialdemokrater på alla områden var bättre när vi satt i regering. Även vi lämnade över många frågor till tjänstemän och tappade många viktiga bollar. Men vårt ordförandeskap i EU var faktiskt väldigt väl genomfört. Vi hade en tydlig prioritering med våra tre E:  miljö, sysselsättning och utvidgning (Environment, Employment, Enlargement). På alla tre områden gjordes mycket stora framsteg. Dessutom kombinerades politiska framgångar med ett stort och omfattande folkrörelsearbete i hela frivilligsverige. 

Jag tror väldigt få idag kan svara på vad som är den Svenska regeringens prioriteringar inför ordförandeskapet. Förutom att de har en logotyp och en websida. Vilka framsteg kommer regeringen kunna redovisa som ett resultat av sina prioriteringar?  

En viktig skillnad tycker jag ligger i förhållningssättet till politik. I regeringsställning var vi aldrig rädda för att använda politikens möjligheter för att pressa på för fler jobb, hårdare miljökrav eller utvidgningen av EU. Regeringen Reinfeldt tycks istället förliga sig på att marknaden löser saker.

Vi kan se skillnaden idag i hur Gordon Brown och Fredrik Reinfeldt agerar för att möta krisen. Jag tycker hela upptakten till G20:s möte i förrgår var tydligt på det här området. Medan Gordon Brown under en längre tid argumenterat för aktiva åtgärder och långtgående åttaganden har Sveriges regering bromsat och till och med själva pratat ner SAAB:s möjligheter. G20-ländernas krispaket speglas sedan på ett fascinerande sätt i de olika rapporterna. Hela rapporteringen sjuder av energi och aktivitet.

Vad är då vår egen regerings lösning på problemet? Om man vill vara lite elak kan man säga att lösningen fortfarande är att öka utbudet av arbetskraft. Det var en politik de drev i högkonjunktur och som de av någon ganska obegriplig anledning fortsätter driva i lågkonjunktur. De gör det bland annat genom att dra ner resurserna till arbetsförmedlingen som fackförbundet ST skrev igår. De skrev:

Jämfört med år 2006 har anslaget till Arbetsförmedlingen skurits ned med en halv miljard kronor. Detta har bland annat inneburit en personalminskning från 11000 anställda år 2006, till 9000 anställda idag.

Peter Andersson skriver:

Personalminskningar har försvårat AF:s möjligheter att jobba. Prioriteringarna att jaga bort arbetslösa från ersättningar tar all kraft medan jobbförmedlandet inte fungerar. Mina egna, begränsade erfarenheter säger mig att det stämmer. Uppdraget att “förmedla” jobb har förbytts till att granska rätten till a-kassa in i minsta detalj.

Samma recept, sänkt skatt och ökat arbetskraftsutbud, verkar nu vara regeringens dagordning även inom EU. Deras lösning är genomgående att de problem som uppstått genom att marknaden misslyckats ska lösas med mer av marknad.

Det är nog här den stora skillnaden mellan vårt ordförandeskap och det regeringen tänker sig ha. Vårt drevs av politiska prioriteringar där vi ville åstadkomma tydliga politiska mål, deras drivs av en grundsyn att om man bara lämnar utrymme till marknaden så löser det sig nog. Det blir ett underskott på politisk vilja i politikens centrum.

Jag tror att om man vill göra anspråk på att vara en del av EU:s kärna så bör man nog veta vad man vill göra där.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om eu, arbetslöshet, sysselsättning, hållbar utveckling, regeringen, aktivitet, EU:s kärna, logga, logotyp, utvidgningen, EU-ordförandeskapet