Denna vecka har vi i Europaparlamentet röstat om en rad förslag som fått stor uppmärksamhet i svensk media och i bloggosfären. Vi har i plenum beslutat om patientrörlighetsdirektivet, likaså i plenum har vi röstat om förlängningen, eller inte, av viss upphovsrätt och i industriutskottet har man beslutat om Telekompaketet. De olika besluten har formellt olika status men det tänker jag inte gå igenom här.
Dessa tre beslut har viktiga grupper som företräder i stort sett varje ståndpunkt som är möjlig. Och det folkliga engagemanget har varit mycket stort. Inte att det går att mäta med exempelvis de stora demonstrationer vi haft i samband med t ex tjänstedirektivet, men särskilt på nätet har aktiviteten varit hög.
Här i bloggosfären har uppmaningarna att kontakta oss gått fram och tillbaka och många har också ringt och mailat. Men spelar det nån roll att kontakta politiker?
Svaret är tveklöst: Ja!
Man kanske inte alltid får som man vill men man kan vara helt säker på att någon annan kommer att lobba för sin sak om man själv lämnar Walk-over.
Som EU-parlamentariker har man alltid stora mängder inbjudningar till saker och lobbygrupper som vill ta kontakt. Det är viktigt att detta vägs upp av vanliga aktiva medborgare som vill påverka.
Sedan tror jag det är viktigt att se att EU-politiken inte är särskilt långt borta. Flera av oss som sitter i Europaparlamentet bloggar själva, vi reser runt i Sverige på otaliga möten och tar emot många besöksgrupper i Bryssel och Strasbourg. Den öppenhet och tillgänglighet till politiker som vi förknippar med svensk demokratisk tradition finns faktiskt även här, även om vi Europaparlamentariker är lite färre än exempelvis riksdagsledamöterna.
Sen tror jag lite kritisk granskning skulle kunna vara bra också. Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar
