Överraska eller försvinn

Det sägs att rädda pojkar aldrig får kyssa vackra flickor. Jag vet inte om det är särskilt sant. Men jag vet att rädda partier inte vinner nya väljare. Ingen röstar på en fegis. Om detta handlar min krönika i Nerikes Allehanda som publicerades i måndags.

Hela texten hittar du här nedan:

Överraska, eller försvinn

Det sägs att rädda pojkar aldrig får kyssa vackra flickor. Jag vet inte om det är särskilt sant. Men jag vet att rädda partier inte vinner nya väljare. Ingen röstar på en fegis.

Att ta risker inom politiken kräver mod. Den svenska, och i synnerhet den socialdemokratiska, partikulturen ogillar misstag och misslyckanden. Lite hårddraget kan man säga att man bestraffar misslyckanden mer en man belönar framgång. Både att misslyckas och nå framgång ses som lite suspekt. Helst ska man bara följa strömmen och göra det förväntade. Det är inget bra framgångsrecept.

Men det finns i varje fall några som gillar politiker som tar risker och undviker att gömma sig i något tryggt hörn någonstans, nämligen väljarna.

När Göran Persson helt egenhändigt lanserade maxtaxa i förskolan 1998 utmanade han hela det socialdemokratiska partiet. På den tiden var partiet inpyrt med en ideologi som sade att avgifter i förskolan bör vara högre om föräldrarnas inkomst var högre. Utan tak. Göran Persson utmanade allt detta. Struntade i de ledande kommunpolitikerna, partistyrelsen och verkställande utskottet. Och vann.

När Lars Leijonborg föreslog språktest för medborgarskap 2002 tog även han en risk. Genom att det liberala partiet spelade på främlingsfientliga stämningar i väljarkåren ritade han om hela den politiska kartan och räddade förmodligen Folkpartiet från undergång. Politiskt osmakligt men strategiskt begåvat.

När Fredrik Reinfeldt bytte namn på partiet till Nya Moderaterna och sågade partiets gamla politik tog han en enorm risk. Likaså när han var med och bildade Allians för Sverige. Svensk politik är sig inte lik efter Moderaternas förändring. Om han inte vunnit valet 2006 hade han varit en parantes i historien. Men han valde strategi och satsade allt på ett kort. Och vann.

Delvis handlar det om medial logik. Den som tar risker och överraskar blir spännande och värd att berätta om för media. Den som gör det förväntade blir ganska ointressant. ”Hund biter brevbärare”, är ingen nyhet. Däremot ”Brevbärare biter hund”. Medial logik är logisk just eftersom människor vill läsa vissa saker och bläddrar förbi andra. Det ingen vill skriva är förmodligen sådant ingen heller vill läsa.

Men det handlar inte bara om medial logik. Mod är ett karaktärsdrag som i sig är viktigt för väljarna. Mod skapar tydlighet och styrka. Alla kände till maxtaxan 1998, språktestet 2002 och Nya Moderaterna 2006. Tydligheten nådde köksborden och fikarummen.

Om Socialdemokraterna ska vinna nästa val måste partiet därför våga överraska. Vi måste våga bryta invanda mönster vad gäller företrädare och politik. Vi måste våga bestämma oss för en strategi och ett budskap och sedan hålla fast i det.

De senaste dagarna har jag flera gånger fått frågan av journalister vem jag vill se som ny partiordförande. Jag vill ha någon som vågar överraska mig.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, svpol, socialdemokraterna, partiledare,