Första maj-tåg i Katrineholm. Strålande solsken och och ett trevligt firande.
Jag vill börja med att tacka Socialdemokraterna och LO i Katrineholm för ibjudan att tala på deras förstamaj-firande.
Här följer mitt tal:
Partivänner, mötesdeltagare,
Jag tog studenten 1995. Jag gick alltså i skolan under 90-talets värsta krisår. Det märktes.
Efter studenten fick flera av mina vänner varken jobb eller utbildning. Det tog lång tid innan de fick fotfäste på arbetsmarknaden och kunde flytta hemifrån. Själv fick jag möjlighet att läsa vidare efter studenten. På den högskola i Växjö som moderaterna motarbetat.
Nu har jag en son som går i förskolan. De är 18 barn på tre personal i hans grupp. Det fungerar. Men om kommunen måste spara, vad händer då? Hur många barn kan trängas ihop i en och samma grupp? Hur lite tid kan varje barn få med en vuxen under sina dagar på förskolan?
Jag oroar mig för hur det ska bli och det är en oro jag delar med många.
Sverige är på väg mot massarbetslöshet. Varslen i början av året är de högsta sedan man i Sverige började mäta varsel på 70-talet. Alla som själva varit arbetslösa, eller haft någon nära som varit det, vet att arbetslöshet inte bara är ett hårt slag mot ekonomin. Det är ett slag mot hela tillvaron. Oron för om pengarna kommer att räcka blandas med sjunkande självförtroende och känslan av att inte vara behövd. Det påverkar alla i den arbetslöses närhet. Arbetslöshet slår hårt mot den enskilde, men den är också en förlust för samhället.
Nästa år bedöms över 500 000 kvinnor och män stå utan arbete i vårt land. Regeringen pekar själv på en arbetslöshet på 12 procent under 2011. Sverige har idag Europas näst högsta ungdomsarbetslöshet. Och den stiger snabbare här i Sverige än i övriga Europa.
Sverige utvecklas sämre än EU-snittet. Inte på grund av att vår export går sämre än andra EU-länders, för det gör den inte. Utan för att svenskarna håller väldigt hårt i plånboken. Och varför är det så?
Det beror på den otrygghetschock som regeringen sänt genom landet. Genom att försämra a-kassan och genom att dra ned på utbildningsinsatser har regeringen raserat de broar som ska leda till ett nytt jobb. Det är en orättvis politik som ökar klyftorna i samhället. Det är dessutom en dålig ekonomisk politik, som slår mot vårt lands konkurrenskraft och möjlighet att klara jobb och välfärd också på längre sikt.
Förberedelse för avmarsch
Vi borde istället använda krisen för att rusta Sverige för framtiden. För det är inte med lägre löner, sämre kunskap eller lägre miljökrav som Sverige ska klara morgondagens konkurrens. Det är genom att investera i människor, i kunskap, genom att utveckla nya idéer och utföra dem bäst som vi ska klara jobben och välfärden i framtiden.
Vi socialdemokrater har en lång lista med förslag på vad vi vill göra för att ta Sverige ur denna kris, höja Sveriges konkurrenskraft och skapa fler jobb. Bland annat vill vi investera i 50 000 fler utbildningsplatser än regeringen och rikta utbildningssatsningar särskilt till de unga som idag står utanför arbetsmarknaden.
Vi vill investera i småföretag och entreprenörskap genom att sänka arbetsgivaravgiften för småföretagen och göra det möjligt för dem att växa, utvecklas och anställa fler medarbetare.
Vi vill investera 15 miljarder kronor i extra resurser till kommuner och landsting för 2009 och 2010. Det är dubbelt så mycket som regeringen. Vi har råd med detta för vi sätter jobben och välfärden före stora skattesänkningar.
Vi vill stärka köpkraften för dem som har det tuffast – pensionärer, studenter och barnfamiljer. Straffskatten för pensionärer måste avskaffas. Villkoren för den som blir sjuk eller förlorar jobbet måste förbättras. Det ska bli billigare att vara med i a-kassan så att alla kan vara med. Det här är viktigt, för rättvisan, men också för att få igång hjulen i svensk ekonomi.
Vad säger då den borgerliga regeringen om våra förslag?
Att det blir för dyrt. För dyrt att få fler i arbete. Men skattesänkningar, det anser regeringen att vi har råd med.
I en tid då massarbetslösheten knackar på dörren presenterade regeringen för två veckor sedan en budget som är kliniskt ren från jobbskapande investeringar. Inga näringspolitiska insatser. Inga investeringar för att förhindra varsel inom välfärden.
Internationella jämförelser visar att Sverige nu har en av de mest passiva regeringarna i världen. Sverige är ett av de länder som investerat minst sedan krisen briserade i september förra året. Långt under genomsnittet bland EU:s medlemsländer. Sverige halkar efter.
Fredrik Reinfeldt sa i förra valet:
Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan. Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb.
Kanske blir det det enda han får rätt i på jobbpolitikens område. Jag hoppas verkligen att han får rätt om åtminstone det. För det skrämmer mig vilken samhällsförändring som den borgerliga alliansen nu har sjösatt. Vad händer om de får fortsätta? Vilken skola kommer min son då få gå i? Kommer det finnas något alternativ där han får möta barn från olika samhällsgrupper, där han kan växa och utvecklas i egen takt, där han kan välja en väg och sedan ångra sig och välja en annan? Kommer det krävas privata sjukförsäkringar för att vara garanterad vård, så som det redan gör på Martinas barnsjukhus i Stockholm?
Kommer arbetslöshet i framtiden innebära att du utestängs från samhället för resten av livet för att broarna till ett nytt jobb har rivits ned fullständigt? Redan nu ser vi hur klyftorna mellan människor ökar. Vi måste sätta stopp för det. Ökade orättvisor är inte lösningen på Sveriges problem.
Partivänner, mötesdeltagare,
Jag vill leva i ett samhälle där detta är självklarheter för alla. Jag vill leva i ett samhälle där alla får utveckla sina bästa stämningars längtan. Tyvärr är detta fortfarande en vision. Men det är dit vi socialdemokrater vill och det är dit vi ska ta Sverige närm vi vinner tillbaka regeringsmakten.
Partivänner, mötesdeltagare,
Tal i stadsparken i Katrineholm
Den ekonomiska krisen har inte gjort klimatkrisen mindre problematiskt eller mindre akut.
Sverige har länge haft ett högt anseende i klimatfrågan. Tidigare socialdemokratiska regeringar har bevisat att det är möjligt att förena minskade klimatutsläpp med ekonomisk tillväxt.
Detta anseende skadas nu av att den borgerliga regeringen. Regeringen försöker nämligen komma undan sitt ansvar genom att förespråka att majoriteten av EU:s utsläppsminskningar ska genomföras utanför EU.
Detta gör det svårare att nå det globala klimatavtal som vi måste ha för att klara klimatfrågan. Världens fattiga länder kommer inte att acceptera några klimatåtaganden om inte vi som orsakat det mesta av klimatutsläppen är beredda att minska våra utsläpp på hemmaplan. Och varför skulle de fattiga länderna ta klimatansvar om vi i den rikare delen av världen inte är beredda att förändra oss?
Regeringens undflyende klimatpolitik skadar också svensk och europeisk konkurrenskraft. Det är inte genom att hålla fast vid gammal teknik vi gör Europa konkurrenskraftigt. Tvärtom. Genom att ligga i framkant, genom offentliga investeringar och incitament som gör det lönsamt för företag att investera i ny klimatsmart teknik skapas fler gröna jobb.
Vi socialdemokrater vill ta vårt ansvar och göra stora utsläppsminskningar på hemmaplan. Därutöver vill vi också ge pengar till utvecklingsländernas klimatarbete. Vi säger nej till att ersätta det ena med det andra.
Partivänner, mötesdeltagare
Den kris vi befinner oss i slår som vanligt hårdast mot dem som har det sämst. I Sverige men också i världen. FN:s milleniummål om att halvera fattigdomen till 2015 tycks långt borta. Att utrota hungern är fortfarande en dröm, en vision. Inte en snart uppnådd målsättning. Vi får aldrig låta de mest utsatta i världen betala priset när ekonomin går dåligt. Vi måste stå upp för solidariteten även i tider som den vi lever i nu.
Krig och konflikter spär på fattigdom och skördar människoliv. Barn som borde ha hela livet framför sig rycks bort från sina föräldrar och får aldrig växa upp. Under Israels bombningar av Gaza i vintras dödades över tusen palestinier. Många av dem barn. Gazas infrastruktur är till stora delar förstörd och det kommer att ta mycket lång tid att bygga upp ett fungerande samhälle. Barn som dagligen möter våld riskerar att själva tro på våld som den enda möjliga lösningen.
Vi fördömer Israels övervåld i Gaza och kräver att de brott mot folkrätten som förekommit utreds och bestraffas. Det gäller såväl israeler som har använt oproportionerligt våld och använt vit fosfor mot människor, som Hamas som har använt civila som sköldar eller skjutit raketer mot civila.
Vi vill att Sverige och EU ska spela en mer aktiv roll i konflikten. Moderaterna och resten av det borgerligt dominerade EU har istället valt isolering och passivitet. För att nå en lösning på konflikten måste man tala med extrema grupper på båda sidorna. Det är enda chansen.
Därför kräver vi runt om i Sverige idag att regeringen omedelbart ska verka för att en internationell fredskonferens om Mellanöstern arrangeras där alla parter är välkomna. Det kan bli första steget mot vårt mål; en fredlig lösning på konflikten med två stater, Israel och Palestina, inom säkra och erkända gränser.
Partivänner, mötesdeltagare,
Vi är inte ofelbara. Vi gör ibland saker som är helt fel. Och vi räcker inte alltid till.
När miljonerna rullar i VD:arnas fickor, samtidigt som de håller tillbaka löneökningar för vanliga löntagare. Då blir man förbannad. Samtidigt kan det kännas orättvist att det är LO-ordföranden som hårdast attackeras för girighet och bonusar. Och det är kanske orättvist. Det är ju trots allt inte hon som har skott sig.
Men samtidigt förstår jag ilskan. Visst finns det dem som har skott sig själva och som nu sluppit ganska lindrigt undan i debatten. Visst har den borgerliga regeringen spätt på bonuskarusellen utan att få särskilt mycket kritik för det. Men uppenbarligen förväntar sig inte svenska folket något annat av de borgerliga partierna än just detta.
Men av oss förväntar man sig mycket mer. Och det är i grunden bra.
Vi socialdemokrater vill ha ett Sverige där vi håller ihop, där jämlikheten ökar. Inte ett Sverige där direktören köper sig förbi arbetaren i vården. Inte ett Sverige där direktören får bonus när arbetaren får sparken. Debatten visar att människor håller med oss i detta.
Det ska vi ta med oss. Men också att vi tydligare måste stå upp för våra värderingar i alla de sammanhang vi befinner oss i. Det kan göra oss starkare. Det behövs för att kunna stå emot de krafter som nu utmanar arbetarrörelsen.
Partivänner, mötesdeltagare,
För mig och för alla som är yngre än mig är det idag självklart att kunna röra sig fritt och arbeta i Europa. Det är bra! Det gynnar alla.
En gemensam europeisk arbetsmarknad är viktig. Men den får inte användas för att pressa lönerna nedåt och hota rätten att teckna kollektivavtal.
Kampen för svenska kollektivavtal på svenska arbetsplatser handlar om att alla ska behandlas lika, om allas rätt till likvärdiga löner och villkor, oavsett var de kommer ifrån. Det är och måste vara en grundläggande princip.
EG-domstolen har med den så kallade lavaldomen ruckat på den här principen. Plötsligt är det okej att diskriminera utländsk arbetskraft. Plötsligt är det okej med lönedumping. Plötsligt är den fria förhandlingsrätten som den svenska modellen bygger på satt på undantag.
Det är oacceptabelt. Vi måste ändra de regler som EG-domstolen tolkat som att detta skulle vara okej. Det är ett centralt krav från oss socialdemokrater i Europa. Vi tänker göra allt vi kan för att åstadkomma detta. Vi tänker sätta hårt mot hårt och lovar att enbart stödja en EU-kommission som föreslår konkreta ändringar av de här reglerna.
De svenska moderaterna har precis tvärtemot oss aktivt drivit linjen att anställda vid utländska företag – som utför arbete i Sverige – ska följa de löner och arbetsvillkor de har i hemlandet. Inget av de svenska borgerliga partierna har anslutit sig till våra krav om att återupprätta den svenska modellen. Det ger svenska väljare ett tydligt val den 7 juni.
Vill man återupprätta principen om lika lön för lika arbete, vill man att svenska kollektivavtal eller bättre villkor ska gälla alla på svensk arbetsmarknad finns bara ett tydligt alternativ. Och det är vi socialdemokrater.
Partivänner, mötesdeltagare
Jag kandiderar nu igen till Europaparlamentet. Jag gör det för att jag upplevt vilken skillnad det gör vem som sitter där. Medan moderaterna driver kampanj för att lettiska löntagare ska kunna jobba till sämre villkor än svenska kollektivavtal arbetar vi mot lönedumping. Medan moderaterna lyssnar på kemikalieindustrins lobbyistkampanjer tar vi människors hälsa och miljö på allvar.
Medan moderaterna sitter i en partigrupp som lyfter fram mörkermän som vill stoppa EU:s bistånd till kvinnors reproduktiva rättigheter sitter vi i en partigrupp som inte tummar på mänskliga rättigheter. Medan moderaterna tycker att EU ska möta klimatkrisen genom att se till att andra ändrar sitt sätt att leva ser vi både vår moraliska skyldighet att förändra oss och möjligheterna med att gå före i klimatomställningen.
Jag vet att jag gjort skillnad. Det har hänt många gånger genom åren att vi haft heta diskussioner om olika saker, där jag tillhört dem som vunnit diskussionen. Och det har flera gånger varit avgörande för vad majoriteten i parlamentet skulle tycka.
Jag vet att utan mig hade EU:s lagstiftning varit lite sämre. På samma sätt har mina kollegor från Sverige och socialdemokraterna spelat en avgörande roll på sina ansvarsområden. För varje extra mandat som vi får i valet till Europaparlamentet kommer vi att kunna spela en ännu större roll.
Men samtidigt har vi åkt på stryk i många frågor. Vi verkar i ett EU som helt domineras av borgerliga krafter. Vi måste ändra på det.
Vi går nu in i en valrörelse där vi äntligen får börja tala med människor om politik igen. Det är bara genom att göra det som vi kan bryta trenden med låga opinionssiffror. På de här veckorna ska vi lyckas få människor tillbaka till oss. Det kan gå. Det gick snabbt nedåt och det kan gå snabbt uppåt. Men det händer inte automatiskt. Det kräver hårt jobb att vinna människors förtroende. Börja med att se till att medlemmar är aktiva i valrörelsen. Först den här till Europaparlamentet, sedan i kyrkovalet och sen i de allmänna valen. Ha kul, gör saker och få en kick tillsammans genom att valarbeta.
Det är inte lång tid kvar till den 7 juni. Redan den 20 maj kan man börja rösta. Och det är faktiskt inte särskilt lång kvar till riksdagsvalet 2010 heller. Sedan valförlusten 2006 har det gått nästan 3 år. Vi har omarbetat vår politik, vi har sörjt och slickat våra sår. Nu är det dags att med liv, lust, glädje och engagemang för våra idéer möta väljarna igen.
Nu gör vi ett annat Sverige och ett annat Europa möjligt!
Tack för att ni har lyssnat.
SLUT
Annars verkar första maj i övriga landet ha gått väldigt bra tycker jag. Jag håller Johan Sjölander om att det kändes som bästa första maj på länge. Det fanns en energi i både Wanjas och Monas tal som är väldigt positiv och väldigt offensiv på samma gång.
Jonas Morian sammanfattar dagen.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 1 maj, jobbävning, jobb, regeringen, europa, eu-val
