Om tio minuter börjar omröstningen om den hittills mest lobbade lagstiftningsfrågan under mandatperioden. Livsmedelsindustrin har i flera veckors tid bosatt sig i parlamentets byggnader för att övertyga oss om att de klarar det här med märkning av mat på egen hand. De vill inte ha ursprungsmärkning av fler produkter, såsom fläsk och kyckling. De vill inte märka ut transfett. Och de vill varken att EU eller enskilda medlemsstater ska få ha för konsumenten mer lättförståliga symboler fö näringsinnehåll.

Den svenska borgerliga regeringen har samtidigt lagt krut på att försöka övertyga oss om att det vore dåligt med obligatorisk ursprungsmärkning av fler produkter. Detta trots att alla borgerliga partier utan moderaterna tidigare i konsumentdebatter sagt sig vara för det. Moderaterna styr alltså, trots att Eskil Erlandsson är c-märkt och ansvarig minister.

Jag har lagt ned mycket tid på att prata mat med människor under min tid som Europaparlamentariker. Några krav återkommer ofta, för att inte säga lltid. Man vill veta var köttet kommer ifrån, alltså var djuret fötts, växt upp och slaktats. Man vill kunna se om maten innehåller transfett eller ej. Och man vill kunna läsa på förpackningen. Jag har nu drivit alla dessa frågor i arbetet med den nya livsmedelsmärkningen. Plus en rad andra. Till exempel att när man anger näringsvärdet på matförpackningens framsida så ska den anges per 100 g eller 100 ml, inte per portion. Detta eftersom industrin hittills gjort sitt bästa för att vilseleda konsumetner genom att ange mindre protionsstorlekar än vad man som konsument instinktivt räknar med. Ett exempel på det är OLW som Svd skrev om nyligen och som Seriges konsumenter reagerat på.

 Läs också gärna Henrik Ennarts blogg i ämnet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om mat, märkning, trafikljus, gda, ursprungsmärkning, transfett, eskil erlandsson, regeringen, politik, eu, livsmedel,