För lite bebiskräk på kavajen

Den här veckan skriver jag krönika i aip om vårt gigantiska väljartapp i radhusens och den strävsamma medelklassens Sverige.

Bland mina grannar sjönk vårt stöd från 35 procent i valet 2002 till 15 procent i årets val. Ungefär samma familjer har bott här hela tiden, men de har ändrat åsikt om oss. Vi är inte längre ett parti för dem. Deras drömmar är inte våra drömmar. 

Läs hela krönikan här nedan:

För lite bebiskräk på kavajen

I valet 2002 hade vi drygt 35 procent i valdistriktet Haninge 2. Nu fick vi knappt 15 procent. I radhusens och den strävsamma medelklassens Sverige var vi lika populära som andra telefonförsäljare. Fråga mig, för det är mina grannar det gäller.

Ungefär samma familjer har bott här hela tiden, men de har ändrat åsikt om oss. Vi är inte längre ett parti för dem. Deras drömmar är inte våra drömmar. Deras problem är inte längre våra. Och vinner vi inte i valdistriktet Haninge 2 så vinner vi heller inte regeringsmakten. För barnfamiljerna här är ungefär som barnfamiljer överallt, i Stockholmsregionen och i Sverige.
Folk här är inte särskilt höger. Förskolan är viktig, kanske viktigast att döma att småpratet grannar emellan. Närsjukhuset är viktigt, och att närakuten fungerar. Kollektivtrafiken är viktig och snöröjningen. I valet mellan sänkt skatt och bättre skola vill man satsa på fler lärare. I valet mellan sänkt skatt och mindre barngrupper i förskolan vill man ha mindre barngrupper. Men i valet mellan oss och Moderaterna vill man ha Moderaterna.

Folk här jobbar hela tiden. De jobbar för att få det bättre. Kunna resa bort på semestern. Kunna köpa ny bil. Kanske i framtiden flytta till eget hus. De jobbar för att vardagen ska gå ihop och pusslar ständigt mellan jobb, hämtningar på förskola, barnens fritidsintressen, försenade bussar och familjen. De upplever inte att vi ser deras slit eller deras problem. De ser inte att vi vill underlätta deras vardag utan att vi kommer med hinder, pålagor och nya skatter.

Dessutom är våra företrädare på riksnivå sällan barnfamiljer själva. Eller i vart fall vet inte väljarna om att de har barn. Och det är på riksnivå vi ställs mot Reinfeldt, Borg, Arkelsten och Kinberg Batra. Vi har för lite bebiskräk på kavajen.

En gång var det vår styrka att vi såg ut som de väljare vi ville vinna. Nu har det blivit tvärtom. Snart ser våra väljare ut som oss.

Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, socialdemokraterna, eftervalsdebatt, valanalys, svpol