I veckan röstade Europaparlamentet nej till en förlängning av fiskeavtalet mellan EU och Marocko.

Ett avtal som inkluderar fiske även i Västsahariskt fiskevatten. Ett mycket välkommet och efterlängtat beslut.
Vi har jobbat hårt för att föra fram argumenten som så tydligt visar på att avtalet är folkrättsligt förkastligt.
Nu äntligen har vi fått gehör. För västsaharierna är det en stor seger att deras rättigheter äntligen respekteras av EU.
Europaparlamentets nej innebär att EU-flaggade fartyg inte längre har rätt att fiska i vattnet utanför Västsaharas kust, som de gjort sen 2005 då EU slöt ett fiskeavtal med Marocko om fiskevatten som delvis ligger i Västsaharas territorium. Beslutet innebär att EU äntligen respekterar internationell rätt.
Enligt internationell rätt kan EU bara ha ett avtal med en ockuperande makt som Marocko om det är i enlighet med det ockuperade folkets – Västsahariernas vilja – och intresse.
Det nuvarande fiskeavtalet mellan EU och Marocko har tvärtom tecknas över huvudet på västsaharierna och har inte kommit västsaharierna till nytta. Alltså strider avtalet mot internationell rätt, och därför har vi arbetat för att stoppa avtalet.
Utöver detta har fiskeavtalet mellan EU och Marocko fler brister. Det är ekonomiskt dåligt för EU och det är inte ekologiskt hållbart. Om EU ska ha ett nytt avtal med Marocko måste det leva upp till internationell rätt och utesluta Västsahariskt territorium. Dessutom måste de ytterligare problem som finns åtgärdas.
Västsahara har varit ockuperat av Marocko i 35 år. En 220 mil lång mur har byggts som delar Västsahara och dess folk i två delar.
Under kriget flydde många västsaharier till södra Algeriet. Här bor 160 000 västsaharier i flyktingläger och är helt beroende av hjälp utifrån.
FN har klargjort att Västsahara har rätt till en folkomröstning om att antingen integreras i Marocko eller att bli ett självständigt land.
Socialdemokraterna stödjer Västsaharas rätt till självständighet. Ett fritt Västsahara skulle skapa möjligheter för stabilitet och ökat välstånd i området.
I dag gläds vi å västsahariernas vägnar. Kampen går dock vidare. Målet är ett fritt och självständig Västsahara.

Intressant?

 Läs även andra bloggares åsikter om västsahara, marocko, eu, internationellt, fiskeavtal, fiske

Vi är beroende av effektiva antibiotika, för allt i från infektioner i sår till avancerad sjukvård som transplantationer. Det räcker att tänka på hur många gånger man själv och närstående räddats av antibiotika för att inse hur allvarligt det vore om antibiotika förlorade sin verkningskraft. Antibiotikaresistensen är en av de största utmaningar vi människor står inför.

Trots att vi vet att ju mer antibiotika vi använder, desto fler bakterier riskerar att bli resistenta så ligger användningen på alldeles för höga nivåer. I Sverige ser vi hur förskrivning av antibiotika varierar mellan olika landsting, trots att det faktiska behovet sannolikt inte gör det. Och i många länder inom EU är förskrivningen betydligt mer generös än i Sverige. Jag har själv upplevt hur lättvindigt man i Belgien skriver ut antibiotika i förebyggande syfte, eller utan att först undersöka det faktiska behovet. På andra håll i EU händer det att antibiotika säljs helt utan recept.

Det är alltså hög tid att begränsa antibiotikaanvändningen inom EU till de fall där det är nödvändigt. För att detta ska ske krävs det en mycket större press på de länder som i dag toppar antibiotikaanvändningen per invånare. Vi måste också få större kunskap om hur olika sätt att organisera sjukvården bidrar till överkonsumtion. Samtidigt måste vi arbeta med att ta fram nya antibiotika genom att uppmuntra till mer forskning.

Vi behöver även sprida information om när det är lämpligt att ta antibiotika. Det förekommer många missuppfattningar om antibiotika och deras effekter. 53 procent av européerna tror fortfarande att antibiotika dödar virus och 47 procent tror att de hjälper mot förkylningar och influensa enligt en undersökning som kommissionen låtit utföra 2010.

Den svenska regeringen har visserligen uppmärksammat problemet med en växande antibiotikaresistens och tagit vissa initiativ på EU-nivå. Det är bra men långt ifrån tillräckligt. Dessutom har regeringen tagit steg åt helt fel håll.

Antibiotikaanvändningen inom djuruppfödningen bidrar nämligen också till utvecklande av antibiotikaresistens. Men trots detta har regeringen underlättat för överanvändning av antibiotika inom den svenska djuruppfödningen. Genom att låta lantbrukare och inte veterinärer ge boskap doser av antibiotika minskar kontrollen och risken är uppenbar att användningen då ökar. Och med ökad användning är risken stor att också antibiotikaresistensen ökar. Hur ska vi få ökad förståelse för en restriktiv användning av antibiotika för människor när djuren i Europa samtidigt badar i antibiotika?

Tvärtom borde vi nu skärpa reglerna för användningen av antibiotika inom djuruppfödningen för att så långt möjligt se till att vi människor har tillgång till antibiotika när vi blir sjuka.

Nu krävs krafttag mot överanvändningen av antibiotika i Sverige och i EU. Vi borde snarast besluta om mål för hur mycket vi ska minska antibiotikaanvändningen inom hela EU och sätta stopp för all onödig antibiotikaanvändning. Till människor såväl som till djur.

 Åsa Westlund

Europaparlamentariker (S)