Europadagen firas faktiskt till minne av en presskonferens.

Den nionde maj 1950 kallade den franske utrikesministern Robert Schuman till presskonferens för att inför offentligheten kungöra det som kommit att kallas Schumandeklarationen.

Detta har fått markera födelsen för det som blivit den Europeiska Unionen. Deklarationen inleds både högtidligt och realistiskt:

Världsfreden kan inte upprätthållas utan konstruktiva insatser mot hotande faror.
Det bidrag som ett organiserat och levande Europa kan tillföra civilisationen är oumbärligt för att bibehålla fredliga förbindelser. I sin roll som företrädare under mer än 20 år för ett enat Europa, har Frankrike alltid haft som grundläggande mål att tjäna freden. Europa enades inte och följden blev krig.

Ett enat Europa kan inte bli verklighet på en enda gång och inte heller genom en helhetslösning. Det kommer att bygga på konkreta resultat, varigenom man först skapar en verklig solidaritet.

Nu, 59 år senare, ligger kanske betoningen snarare på det andra stycket än det första. Krig är inte någon realistisk möjlighet inom EU längre. Men ett enat Europa som ger möjligheter till allt fler att leva det liv de vill och förverkliga sina drömmar måste bygga på konkreta resultat.

Mer än kanske något annat internationellt projekt visar EU just att det är de små stegens revolution som gör stora förändringar möjliga. Det är genom diskussioner, kompromisser och och inte minst genom demokratiska beslut som man kan komma vidare.

Det utropas ofta att EU är i kris. Just nu handlar krisen om att Irland röstat nej till Lissabonfördraget eller att den Tjeckiska ordförandeskapet fått problem eftersom regeringen avgått. Men EU kommer som vanligt att komma ur krisen eftersom vi samfällt vet att vi måste.

Debatten om EU sägs också ofta vara i kris. Lasse har varit på en EU-debatt om miljön och gör en intressant spaning om varför:

Jag kunde inte hålla mig då jag flankerades av en MP och en Junilista-företrädare. Båda lade prydligt upp sina fördragsböcker på bordet. Under min inledning greppade jag tag i en av böckerna och menade att vi som politiker har det största ansvaret för att valdeltagandet inte är högre i EP-val.

Lasse har helt rätt. EU-valet är inget kunskapstest. Vi måste prata om vad det fatiskt handlar om och vilka frågor som faktiskt avgörs i valet. Lissabonfördraget hör inte dit, inte Euron heller, eller Kärnkraften för att ta tre exempel som olika partier gärna vill lyfta in i debatten men som faktiskt bara är en dimridå.

EU-valet handlar främst om klimatet och miljön, jobben och tryggheten på arbetsmarknaden och dina rättigheter som konsument och om jämställdhet. Det är frågor där det kommer att göra stor skillnad vem man röstar på. Det är viktiga frågor i vår vardag och om diskussionen kunde handla om dem tror jag både EU-valet skulle locka fler och debatten bli roligare.

Själv ska jag spendera Europadagen med att diskutera EU-politik i Västsverige.

Flera media skriver om EU-frågor idag. SvD redovisar en ny opinionsmätning. Även i GP.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Europaval, Europadagen, EU-val