Margot om vårt Europamanifest på S-toppmötet i Madrid när det antogs.
Europa behöver en ny färdriktning
De senaste dagarna har EU-debatten i Sverige nästan bara handlat om att ingen kommer att rösta. Jag vet inte om den debatten leder till ett uppvaknande för partier och media så att vi faktiskt får lite fart på mobiliseringen, men jag hoppas.
En sak vet jag dock. Folk kommer inte att gå och rösta utan en anledning. Att bara i abstrakta termer prata om att valet är viktigt kommer knappast att höja valdeltagandet.
Det som skiljer Europapolitik från nationell politik är att fler vill vara med och tycka. Inte särskilt konstigt eftersom det finns fler viljor, fler intressegrupper och fler människor. Det gör att de politiska processerna går lite långsammare och är lite mer tungrodda. Men demokrati måste få ta tid.
I Sverige finns hos vissa partier en motvilja mot internationellt samarbete. Jag syftar då inte på högerextrema partier som Sverigedemokraterna som av naturliga skäl kan ha svårt med internationella kontakter. Om man har som politisk affärsidé att ogilla utlänningar kan det inte vara det enklaste.
Nej, jag syftar på exempelvis Junilistan som inte kompromissar med någon, inte bygger några allianser och sedan lägger ner sina röster i voteringarna. En röst på Junilistan i förra valet var i praktiken en nedlagd röst.
Och jag syftar faktiskt på Moderaterna som börjar anta en allt mer nationalistisk retorik dold i ett moln av prat om protektionism. Ett tydligt exempel på denna nationella retorik finns i den “kampanjskola” moderaterna har på sin partisekreterares blogg:
Vi är det parti som bäst och starkast driver svenska intressen i EU.
Detta är något annat än det “Europaparti” moderaterna en gång faktiskt var. Nu driver man vad man påstår är “svenska” intressen och betonar att deras önskan om ett starkt Europa inte handlar om freden, jobben eller miljön utan om “Sveriges bästa”.
I sak verkar Moderaternas “svenska” intressen på något märkligt sätt oftast sammanfalla med marknadens. När exempelvis Sverige intressen verkligen stod på spel och den Svenska modellen utmanats i Valholmsfallet, då satt moderaterna tysta.
I verkligheten står konflikterna och debatterna i Europaparlamentet främst mellan partier, inte länderna.
Därför vänder jag mig mot Moderaternas retoriska förskjutning. Vi Socialdemokrater är stolta över vårt internationella samarbete inom vårt Europaparti och vår historia av internationell solidaritet. Vi tror att det finns gemensamma Europeiska intressen som vi behöver driva tillsammans och problem vi inte kan lösa var och en för sig.
EU-samarbetet är inte någon slags landskamp som Moderaterna och andra verkar vilja göra det till.
Om du vill läsa mer om vårt manifest i Europa kan du läsa här.
Vill du engagera dig kan du göra det här.
För övrigt har Krassman en poäng i att man borde skriva EP-val och inte EU-val som man brukar göra. Själva skriver parlamentet Europaval. Problemet med både EP-val och Europaval är att risken är att det blir otydligt vad man menar eftersom media ganska konsekvent använder EU-val (och även ibland till och med EU-upplysningen!).
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik, EU, eu-val
