I december 2006 fick EU världens absolut främsta kemikalielagstiftning. Det var en lagstiftning jag arbetade väldigt mycket med. Förkortningen är REACH.
Lagen innebär att ett tydligt ansvar läggs på industrin för att ta fram data om kemiska ämnen samt göra riskbedömningar och föreslå åtgärder för att hantera riskerna. Ansvaret läggs främst på tillverkare och importörer. Lagen innebär även bättre information till konsumenterna.
Den fråga det blev mest konflikt om var den så kallade ersättningsprincipen vilken innebär att farliga kemikalier ska ersättas med mindre farliga alternativ när så är möjligt. Moderaterna röstade emot denna princip vilket hade urvattnat lagstiftningen betydligt. Moderaterna förlorade dock den striden och nu ställs hårdare krav på kemikalieindustrin. Det är bra.
Men även den nya lagstiftningen har brister. Framförallt gäller det så kallade ”lågvolymkemikalier” där mängden kemikalier i varje enskild produkt är väldigt liten men där mängden i samhället totalt sett är väldigt stor. Dessa fångas inte upp av den nya lagstiftningen och det bör vi försöka göra något åt.
En liten mängd kemikalier i flera produkter letar sig nämligen upp i näringskedjan och kan i stor mängd dyka upp i exempelvis en fisk på en tallrik nära dig.
Fler eller färre okända kemikalier i samhället är en fråga som Du avgör vid valet till Europaparlamentet 7 juni.
Läs även andra bloggares åsikter om kemikalier, miljö, klimat, EU
Tack Åsa för film istället för bara bloggande. Intressant ämne och enkelt och väl beskrivet. Det känns ju alltid viktigt att även få se de politiker man funderar över att kryssa, ”live” då vår egna medier är så oerhört dåliga på att släppa in sossar. Filma och blogga på!
Hälsning Maja Stopek
hej Maja!
Tack!