Detta bör den svenska regeringen göra i Durban för att lyckas

Jag och Marita Ulvskog skriver på SVT debatt idag om vad Sveriges regering måste göra för att bidra till att klimattoppmötet i Durban blir en framgång.

Hela artikeln går att läsa här nedan.

Våga gå emot dina regeringskamrater, Lena Ek!

Kyotoprotokollet är idag det enda internationellt bindande klimatavtal vi har. Att inte komma överens om en andra åtagandeperiod vore ett stort bakslag för klimatarbetet. Ett antal länder i EU har varit tydliga med att vi ska öka ambitionerna och minska utsläppen med 30% till 2020. Tyvärr hör inte Sverige till dessa länder. Som europaparlamentariker var Lena Ek positiv till bindande mål, kommer hon som miljöminister kunna ändra regeringens ståndpunkt? Det skriver EU-parlamentarikerna Marita Ulvskog (S) och Åsa Westlund (S).

Av årets stora klimatmöte i Durban återstår bara någon dag av intensiva förhandlingar. Politiker har precis tagit över efter tjänstemännen vid förhandlingsborden. Förväntningarna inför mötet var inte höga, och tyvärr verkar det som om resultat kommer att ligga långt ifrån vad som skulle krävas för att stoppa klimatförändringarna. Men ännu är klimatmötet inte över och därmed är inte undrens tid förbi.

Att EU har en viktig roll att spela i klimatförhandlingarna har stått klart sedan länge. Det gäller att klimatkommissionären Connie Hedegaard och det polska ordförandeskapet spelar korten rätt. Agendan styrs i hög utsträckning av förslag som EU lagt fram. Med inflytande kommer ansvar. Misstagen från klimatmötet i Köpenhamn för två år sedan får inte upprepas. Då, under svenskt ordförandeskap, uppfattades EU redo att slänga Kyotoprotokollet på soptippen vilket upprörde utvecklingsländerna som med rätta ser Kyoto som det bästa vi har och något vi måste värna.

Låt oss hoppas att Sveriges nuvarande miljöminister Lena Ek lyssnar mer på utvecklingsländerna än sin föregångare. Kyotoprotokollet är idag det enda internationellt bindande klimatavtal vi har. Att inte komma överens om en andra åtagandeperiod vore ett stort bakslag för klimatarbetet. Inte minst eftersom det skulle vidga den redan existerande förtroendeklyftan mellan utvecklingsländerna och de industrialiserade.

Att överge Kyoto skulle tolkas som att vi överger principen om att vi i den rika världen bär det största ansvaret i klimatarbetet och därmed måste göra mer. Så länge utvecklingsländerna tycker att förhandlingstexten om Kyoto duger bör EU stödja den.

Som tur är verkar det som om det blir en andra åtagandeperiod under Kyoto. Tyvärr är alltför få av de länder som står för merparten av utsläppen villiga att skriva under protokollet, så behovet av ett parallellt klimatavtal som täcker in samtliga länder är stort. Tyvärr kommer man inte att skriva under ett så omfattande bindande avtal i Durban, alltför många frågor återstår att lösa. EU har därför lagt fram ett förslag om en färdplan för hur man ska kunna nå ett bindande avtal till 2015. Många länder stödjer färdplanen medan andra, som USA, vill skjuta avtalet ännu längre fram.

Eftersom vetenskapen kräver att vi peakar våra utsläpp redan 2015 är det inte rimligt att vi skjuter på avtalet ännu längre. Det är dessutom nödvändigt att vi korrigerar de bud som hittills lagts om utsläppsminskningar så att de matchar det faktiska behovet. Klockan tickar och vetenskapen är enig om att det är bråttom. Därför är det viktigt att klimatarbetet fortsätter parallellt med klimatförhandlingarna under FN. Inom EU har vi möjlighet att driva på arbetet mot klimatförändringar.

Ett antal länder i EU har varit tydliga med att vi ska öka ambitionerna och minska utsläppen med 30% till 2020. Tyvärr hör inte Sverige till dessa länder. Visserligen säger regeringen sig vilja se en 30% utsläppsminskning i EU, men med brasklappen att vi endast ska steget om andra länder gör motsvarande ansträngningar. I praktiken innebär detta att vi kommer att ligga kvar på 20%.

Särskilt märklig är regeringens tveksamma inställning med tanke på att Kommissionen visat att vi kommer att nå ett mål om 30% bara vi gör vad vi redan åtagit oss vad gäller energieffektivisering. Kanske hör regeringens inställning ihop med att man är emot bindande mål vad gäller energieffektivisering.

Som europaparlamentariker var Lena Ek positiv till bindande mål, kommer hon som miljöminister kunna ändra regeringens ståndpunkt?

På plats i Durban arbetar vi för att EU tydligt tar ställning för ett fortsatt Kyotoprotokoll och för att så många som möjligt skriver under det. EU borde dessutom höja sina egna ambitioner och minska utsläppen med 30% till 2020 och på så sätt gå före i klimatförhandlingarna. När vi kommer tillbaka till Bryssel kommer vi att driva på för ambitiösare utsläppsmål, bindande enrgieffektiviseringsmål och för att EU går före i den gröna omställningen. En ambitiösare klimatpolitik är nödvändig såväl i Sverige, i EU och under FN.

Marita Ulvskog och Åsa Westlund, EU-parlamentariker (S)

Intressant?

http://intressant.se/intressant

20111208-144559.jpg