Jag sitter i Delegationen för kontakter med Turkiet
Moderaternas systerparti i Tyskland, CDU, har fattat beslut om att försöka bromsa EU:s utvidgning. I Sverige skriver Svenska Dagbladet om det.
CDU:s tanke är att ta en paus i utvidgningen efter Kroatien som i så fall skulle bli EU:s 28:onde och, för en obestämd tid, senaste medlemsstat.
Jag tror CDU tänker helt fel och jag hoppas inte att den övriga konservativa gruppen i Europaparlamentet är på väg i samma riktning. Men förra veckans omröstning i Europaparlamentt är ett tydligt tecken på det. På hemsidan EUbusiness kan man läsa om det lilla ordkrig som brutit ut mellan CDU och EU:s utvidgningskommissionär Olli Rehn. Det handlar naturligtvis egentligen om Turkiet vilket också framgår av artikeln.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel säger:
When it comes to Turkey, we want … very close relations but not full membership,
I sitt valmanifest skriver CDU:
The enlargement of the EU from 15 to 27 members within a few years … has required great efforts. As a result the CDU prefers a phase of consolidation, during which a consolidation of the European Union’s values and institutions should take priority over further EU enlargement,
Detta är en gammal debatt. Inom EU tror många att utvidning och fördjupning av samarbetet är motpoler. I Sverige tror vi tvärtom. Om inte så många som möjligt är med i samarbetet blir det på sikt inte mycket till Europeisk Union utan en liten klubb av de som har råd.
CDU får mothugg av Olli Rehn som säger att CDU:s politik i praktiken hotar stabiliteten på Västra Balkan där just målet om ett medlemskap i EU är centralt både för den demokratiska och den ekonomiska utvecklingen.
Själv har jag under denna mandatperiod suttit i Europaparlamentets delegation för kontakter med Turkiet. För mig är det uppenbart, inte minst genom det EU-kommissionens förhandlare säger, att om vi vill att Turkiet ska utvecklas i demokratisk riktning, mot större respekt för mänskliga rättighter för framför allt minoriteter och kvinnor, måste dörren till ett turkiskt medlemskap vara öppen. Det är delvis just på grund av att Turkiet upplever att den håller på att stängas som de stannat av i sin reformering.
Jag tror alltså tvärtom mot CDU att ett turkiskt medlemskap i EU vore bra. Självklart under förutsättningen att Turkiet lever upp till de krav som medlemskapet stället kring mänskliga rättigheter, kvinnors och minoriteters rättigheter liksom demokrati, rättstat, ekonomi och administration.
Men om Turkiet uppfyller kraven för medlemskap så har de samma rätt som övriga länder att bli medlemmar. Det kommer självklart att ta tid men jag ställer inte upp på att Turkiet av någon orsak skulle särbehandlas negativt.
CDU har i sitt valmanifeast inför valet till Europaparlamentet valt helt fel väg. Jag hoppas att särskilt moderaterna fortsätter vara tydliga på att Turkiet är välkomna som medlemmar. En gemensam svensk linje är en styrka.
Från den socialdemokratiska gruppen har vi en annan inställning.
Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, politik, Europaparlamentet, Turkiet
