Idag röstar Europaparlamentet om SWIFT-avtalet. Det blir en jämn votering. Cecilia Malmström, Sveriges nya EU-kommissionär, riskerar förlora sin första omröstning i parlamentet. Visserligen kan hon säga att hon som kommissionär inte varit ansvarig för frågan i mer än något dygn. Men eftersom hon var ansvarig EU-minister under det svenska ordförandeskap som drev igenom avtalet med USA är hon, tillsammans med Fredrik Reinfeldt, mer ansvarig än någon annan.

Avtalet ger, om det går igenom,  amerikanska myndigheter tillgång till information från det så kallade SWIFT-systemet som innehåller detaljerade uppgifter om EU-medborgares bankkonton. Människor i 27 europeiska länder ska kunna utsättas för amerikanska myndigheter som granskar deras penningtransaktioner inom familjer, mellan släktingar, mellan företag och kunder, mellan föreningar och medlemmar.

Vi socialdemokrater tänker rösta nej till avtalet. Möjligheten för EU-medborgare att få en rättslig prövning av tillämpningen av SWIFT-avtalet är obefintlig, och avtalet innebär ingen skyldighet för amerikanska myndigheter att respektera europeiska dataskyddslagar.

Kritiken mot avtalet är stor. Och kritiken mot hur det svenska ordförandeskapet hanterat förhandlingarna är svidande. Om man frågar europaparlamentariker om ett eller två år vad de minns av det svenska ordförandeskapet under 2009 är jag tyvärr säker på att detta är en av de saker som man kommer att komma ihåg. I gårdagens debatt i plenum sa t ex min kollega Jörg Leichtfried:

Und jetzt stehen wir hier und sollen als Parlament das ausbaden, was eine arrogante schwedische Ratspräsidentschaft bewirkt hat. So nicht! Deshalb bin ich dafür, dass wir morgen gegen dieses Abkommen stimmen.

På vårt gruppmöte talade var och varannan talare om hur skandalöst det var att det svenska ordförandeskapet försökt förhindra öppenhet och insyn i förhandlingarna genom att pressa igenom en överenskommelse mellan EU:s medlemsstater och USA dagen innan Lissabonfördraget trädde i kraft. Vår talesperson sa så här i sitt pressmeddelande förra veckan;

Mr Moraes condemned the Swedish presidency of the EU Council which last year pushed the SWIFT agreement through a day before the Lisbon Treaty took effect – thus denying Euro MPs a proper say on the issue. “We do not accept that the Council’s treatment of Parliament with disdain during critical negotiations.”

Vi svenska socialdemokrater i Europaparlamentet förklarar vårt nej här på Aftonbladet debatt. Cecilia Wikström, Europaparlamentariker för folkpartiet, tänker uppenbarligen rösta nej till avtalet just på grund av att det svenska ordförandeskapet hindrade Europaparlamentet att “be fully and immediately informed att all stages of the procedure”. Det svenska ordförandeskapets agerande har alltså lyckats få de egna partikamraterna så upprörda att de nu röstar nej. (!!)

Aftonbladet, Christian Engström, Johan Westerholm, Alliansfritt Sverige, Emil Isberg, Satmaran, Röda berget 1, Röda berget 2, Rick Falkvinge, Henrik Alexandersson

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om swift, eu, usa, bankuppgifter, eu, politik, svenska ordförandeskapet, cecilia malmström, fredrik reinfeldt, regeringen, europaparlamentet, socialdemokraterna

I DN:s pappersbilaga idag finns en bild som också återfinns på Aftonbladets webb (Foto: Henrik Montgomery/Scanpix) Bilden säger egentligen allt. Där sitter de, världens stora ledare. Men de ser plötsligt inte så stora ut längre. De har misslyckats. Världens framtid hänger på dem, och de klarar inte av det. Lena Mellin skriver på det temat i dagens AB.

Det hemska är att det inte handlar om dessa ledares politiska framtid utan om liv och död för helt andra människor. Och om möjligheten att leva ett gott liv i framtiden.

Mats Engström skriver att EU borde byggt bättre relationer till U-länderna. Han har rätt. Men det handlar inte bara om EU:s inställning till Kyotoprotokollet. Det blev bara droppen. Bägaren var redan full efter att EU, med den svenska regeringen i spetsen, vägrat lyssna på utvecklingsländernas kritik av såväl EU:s åtaganden på hemmaplan som bristen på finansiering.

Jens Holm skriver att inget avtal är bättre än ett dåligt avtal. Det kan vara så att ett rejält misslyckande som detta kan bli starten på något bättre. Om vi nu slipper ledare som står och slår sig för bröstet och är nöjda med något som inte räddar världen från klimathotet, kan det bana väg för att samma ledare har enklare att gå framåt än om de redan bundit upp sig vid en dålig överenskommelse. Men det är likväl oroande att man i Köpenhamn inte ens lyckats enas om vad man ska komma överens om vid ett senare tillfälle. Och dessvärre verkar såväl Obama och Xie Zhenhua (Kina) vara positiva till resultatet (svd).

Det största hoppet för framtiden är nog ändå att det är lönsamt att investera klimatsmart, och att det är enklare att minska utsläppen än många tror.

Maria Wetterstrand pekar på möjliga vägar framåt på DN debatt. Mp kommenterar också här i AB. Miljörörelsens kommentarer finns sammanfattade i DN.

AB, Svd, DN,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om klimat, cop15, köpenhamn, miljö, politik, samhälle, internationellt, eu, socialdemokraterna, miljöpartiet,

Just nu pågår debatten om det svenska ordförandeskapet med Fredrik Reinfeldt i kammaren. Jag har precis talat för de svenska socialdemokraterna och sa då det här;

Tack, Jag vill börja med att säga att ordförandeskapet har levt upp till de förväntningar som fanns på ett välfungerande diplomatiskt maskineri. Det har uppskattats inte minst med tanke på det kaos som ibland rådde under det tjeckiska ordförandeskapet.

Man har hanterat de avslutande turerna med Lissabonfördraget på ett sätt som är positivt. Och tillslut kunde också rådets permanenta ordförande och EU:s nya utrikesminister presenteras.

Det politiska avtrycket på frågor som har direkt betydelse i människors vardag är dessvärre mindre.

Europas löntagare har inte fått något stöd i att stoppa lönedumpingen i spåren av Laval-domen. Inte heller har de sett några nya initiativ om att bekämpa arbetslösheten och skapa fler jobb.

Miljörörelsen är besviken över att Sverige inte stått upp för miljöfrågorna. Sverige har tagit ett steg tillbaka istället för att utnyttja tillfället för att driva på för högre ambitioner på miljö- och klimatområdet.

Att Sverige inte fått någon tyngre roll vid klimatmötet som just nu pågår i Köpenhamn beror dock snarast på att statsminister Reinfeldt själv, av partitaktiska skäl, på ett tidigt skede spelade ned förväntningarna inför mötet. Det bröt mot EU:s förhandlingsstrategi och retade upp andra europeiska ledare. Men allvarligare än så – det undergrävde möjligheterna till ett bra klimatavtal. 

Slutligen –Stockholmsprogrammet är en av få saker som kommer att leva vidare efter det svenska ordförandeskapet. Som stockholmare är jag orolig över att min hemstad kan komma att förknippas med ett politiskt program som mer går ut på att bygga murar runt Europa än att garantera mänskliga rättigheter. Men vi svenska socialdemokrater är i alla fall glada över att ni till sist delvis lyssnade på våra och parlamentets krav och tog med mer av kvinnor och barns rättigheter i programmet.

Vi har stora förväntningar på att Cecilia Malmström kommer att göra sitt yttersta för att förstärka de delarna ytterligare på sin nya position.

Tack

Lite mer analys av debatten kommer sedan.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, svenska ordförandeskapet, fredrik reinfeldt, cecilia malmström, klimat, lönedumping, jobbkris, jobb, arbetslöshet, stockholmsprogrammet, mänskliga rättigheter, socialdemokraterna, regeringen, lissabonfördraget

Klimattoppmötet pågår för fullt i Köpenhamn. Som väntat har förhandlingarna brutit samman för att sedan återupptas igen. Dramaturgin kan knappast förvåna någon, särskilt inte eftersom utvecklingsländernas frustration har markerats flera gånger tidigare. Men det är nu det gäller. Snart anländer de, stats- och regeringscheferna. De måste ha något eller några kort i rockärmen om det här ska lösa sig. EU:s ledare har  – hoppas jag verkligen – något slags löfte med sig om att gå upp till 30 procents utsläppsminskningar i enlighet med det klimatpaket som vi antagit. Men jag tvivlar på att de orkar leverera de 40 procentiga utsläppsminskningar som skulle behövas enligt FN:s klimatpanel. Med tanke på hur lite av de 30-procentiga utsläppsminskningarna som EU-länderna åtagit sig att göra på hemmaplan vid en utsläppsminskning på 30-procent borde ett sådant löfte inte vara så svårt att prestera.

Men kanske stupar möjligheten till ett ambitiöst och bra avtal på hur Europas och USA:s ledare ser på de kinesiska utsläppen. De talar nästan alltid om Kinas totala utsläpp, som om det var ett relevant jämförelsetal. Det måste väl ändå vara per person som utsläpp bör räknas?? Hörde att någon hade jämfört det här sättet att tala om Kinas utsläpp med att ställa alla kineser i en vågskål och alla säg svenskar i den andra. Eftersom Kinas vågskål då väger tyngst drar man slutsatsen att det är Kina som har överviktsproblem. Trots att de väger betydligt mindre per person än vi europeer eller amerikaner.

Carlgren verkar ha tappat humöret ordentligt på mötet. Trots att det är svårt att se det orättfärdiga i utvecklingsländernas krav. Dags att visa lite större ödmjukhet? Eller beror frustrationen på att det svenska ordförandeskapet dessvärre blir sidsteppat hela tiden, som Mats påpekar.

AB, DN, DN2

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om cop 15, klimat, miljö, eu, andreas carlgren, svenska ordförandeskapet, politik, köpenhamn, socialdemokraterna

Idag röstade parlamentet om sin ståndpunkt inför klimattoppmötet i Köpenhamn. Resultatet blev efter omständigheterna bra. En snabb sammanställning ger vid handen att parlamentet kräver bland annat;

- ett juridiskt bindande avtal i Köpenhamn,

- att den utvecklade länderna i världen ska minska sina utsläpp i den övre delen av intervallet 25-40 procent,

- ett klimatbistånd som går utöver det den rika världen redan lovat i bistånd till fattigdomsbekämpning,

- att de rika länderna redan 2010-2012 ska betala 5-7 miljarder euro årligen för att stödja klimatarbetet i utveckingsländerna

EPP, som är moderaternas och kristdemokraternas partigrupp i Europaparlamentet, har arbetat för att sänka ambitionerna Bland annat har EPP arbetat för att de rika länderna som längsiktigt mål bara ska sänka sina utsläpp med 50% trots att vetenskapen säger att det behövs betydligt högre ambitioner. Dagens beslut innebär att den rika världen åtar sig att minska utsläppen med minst 80%.

Pressmeddelande kommer snart på hemsidan.

UPPDATERAD:

Obama ser nu ut att komma till Köpenhamn, dock en vecka innan de övriga världsledarna planerat närvara. De löften som Vita Huset säger har med sig ser dock inte särskilt imponerande ut. Men att Obama ändå bestämt sig för att komma till Köpenahamn ska nog ändå tolkas som en positiv signal om att USA vill se ett lyckat avtal.

Aftonbladet, DN1, DN2,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, klimat, miljö, det svenska ordförandeskapet, köpenhamn, eu, europaparlamentet