Många av frågorna handlar om hur reglerna kan ändras för att underlätta omställningen till en mer hållbar och innovationskraftig union. EU-kommissionen ställer ganska många frågor om att införa obligatoriska kvoter för bra miljöval inom upphandlingen.

I mitt betänkande har jag valt att fokusera på några saker.

• Många aktörer (t ex kommuner) vill använda den offentliga upphandlingen för att göra smarta miljöval och också för att ställa höga miljöskyddskrav. Idag uppmuntrar inte lagstiftningen till detta, utan snarare uppfattas den många gånger som ett hinder. Detta måste ändras. Däremot vill jag hellre att lagstiftningen uppmuntrar till bra miljöbeslut än fastställer kvoter. Kvoter kan i sämsta fall leda till att man stannar på en nivå trots att man hade kunnat gå vidare, och dessutom strider det tycker jag mot det kommunala självbestämmandet att införa krav på kvoter i upphandlingen.

• Det måste bli tydligt att man kan ställa högre miljö- och djurskyddskrav än vad som finns på EU-nivå. (Apropå domen mot Sigtuna där Sigtuna inte fick ställa de djurskyddskrav
  som Miljöstyrningsrådet rekommenderat.)

• Det måste bli tydligt att man kan ställa krav på hela produktionsprocessen av en vara eller tjänst, dvs även arbetsvillkor och miljöpåverkan under produktionen.

• Man bör ställa miljökrav, på endera eller andra sättet, och fler upphandlingar bör ge extra poäng för innovativa miljölösningar.

• Den stora fokuseringen på lägsta pris är olycklig och man bör styra över till att tänka mer på livscykelkostnader.

• Jag tar också upp frågan om mat till äldreboenden och skolor. Frågan är komplex, de flesta fall som överklagas eller skapar debatt handlar just om detta. Det är helt enkelt väldigt svårt att räkna fram t ex klimatavtryck för mat. Jag går så långt som att säga att jag tycker att det är rimligt att få ställa krav på att transporterna inte står för mer än xx gram koldioxidutsläpp från produktionsställe till leverans. När transportkostnaderna kan antas stå för en stor del av koldioxidutsläppen för maten. Detta skulle klart gynna närodlat. Jag kan också tänka mig att helt undanta upphandling av mat till äldreboenden och skolor från lagstiftningen. Kommuner kommer ändå inte att börja handla allt lokalt eftersom det både skulle bli dyrare och ibland
  omöjligt.

Ett reportage med bland annat mig om möjligheten att upphandla mat lokalt (denna gång i Halland) finns här:

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_halland?title=eu-politiker_laholm_gjorde_inte_fel&videoid=1691976&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se

Tidigare i vår anordnade jag ett seminarium om miljöaspekter på offentlig upphandling, som var väldigt lyckat och lärorikt. Mer om detta kommer snart.

En intervju med mig på temat kan du också läsa i UNT, apropå en upphandling i Knivsta

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, djurskyddskrav, upphandling, grön upphandling, offentlig upphandling, grön offentlig upphandling, eu

Om detta skriver jag i Nerikes Allehanda idag. Hela krönikan kan du läsa här nedan:

Det finns mycket att tänka på inom politiken. Det är lätt att slukas av alla de små beslut som väntar varje dag. Men för alla politiker, på vilken nivå det än handlar om är det viktigt att hålla fast vid de stora frågorna. De som handlar om att investera för en bättre framtid. Allt som oftast ställs man som politiker inför valet att göra något som är populärt och uppskattat direkt eller att investera i något som tar tid att genomföra.

 Som förtroendevald har man ett ansvar att orka hålla fast i de stora frågorna, de som är avgörande för Europas och kommunens framtid. Kanske inte imorgon, men om fem eller tio år. En sådan stor fråga är miljön.

 Jag slutar aldrig att beundra de som för flera decennier sedan tog beslut om att bygga fjärrvärmenät i Sverige. En så otroligt framsynt åtgärd. Hur resonerade de? Det var ju oerhört stora summor som investerades och det tog lång tid att bygga.

 Nu ger fjärrvärmen resultat i bättre hälsa eftersom luftkvalitén förbättrats, hög energieffektivitet och låga koldioxidutsläpp. I Sverige har ungefär hälften av alla hushåll fjärrvärme. I Europa är det mindre än 10 procent av hushållen som har fjärrvärme. Om vi kunde dubbla den andelen, skulle vi spara 400 miljoner ton koldioxid årligen. Det motsvarar cirka 8 procent av de europeiska utsläppen.

 Om fjärrvärmen dessutom produceras av bioenergi, som den gör till stora delar i Åbyverket i Örebro, då blir klimatutsläppen ännu lägre.

 Förra veckan presenterade regeringens sin vårbudget. Ett tecken i tiden är att miljö- och klimatfrågorna fick ett minimalt utrymme. Inga nya investeringar för att ställa om Sverige till ett mer klimatsmart land. Trots att detta kommer att vara avgörande, inte bara för hur vi lyckas minska utsläppen, utan också för hur vi klarar jobb och välfärd i framtiden.

 Det är inte med gammal teknik, eller gammal kunskap som vi kan konkurrera med resten av världen imorgon. Istället måste vi konkurrera med ny grön teknologi och nya smarta och effektiva lösningar. Den gröna omställningen kan, rätt utformad, bli den drivande kraft som gör att vi kan få fler människor i arbete och mer resurser till välfärden.

 Vad är dagens fjärrvärmefråga? Vilka investeringar ska Örebro göra idag för att förbättra konkurrenskraften och samtidigt förbättra miljön? Socialdemokraterna vill göra Örebro självförsörjande på el redan till 2020. Det ska ske bland annat genom att kommunen tillsammans med företag och örebroare bygger 8 moderna vindkraftverk. För mig låter det precis som ett sådant framsynt förslag som en gång fjärrvärmen måste ha varit. Om det, eller de 6o miljoner som socialdemokraterna vill investera i klimatomställning av bostäder, skolor, förskolor och äldreboenden blir verklighet eller ej återstår att se.

 Det hänger på hur det går i omvalet och på hur framtidsinriktad du och alla andra som röstar är när ni lägger er röst.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om val, örebro, fjärrvärme, klimat, miljö, vindkraft, framtid, politik

EU:s röst kan vara stark. Men vad säger den?

EU kan vara en stark röst i världen. Det nya EU-fördraget syftar till att stärka denna röst. Det är viktigt. Genom att tala i kör blir vår röst så stark att även andra starka aktörer i världen måste lyssna. Men det är inte bara hur högt man talar som spelar roll, utan kanske framför allt vad man säger.

Så vad säger EU?

I tal blir det ofta många vackra ord om internationell rätt och mänskliga rättigheter. Men vad säger EU när internationell rätt ställs på sin spets? Frågan om Västsahara visar med all tydlighet att EU sätter vissa medlemsstaters handelsintressen före den internationella rätten. Det är helt oacceptabelt.

För några år sedan reste jag i de algeriska flyktingläger där många av Västsaharierna bor. Många av de jag mötte uttryckte då stor besvikelse över hur det internationella samfundet och EU svikit dem. De uttryckte också allvarlig oro för en radikalisering av det egna folkets befrielsekamp. Västsharierna har länge förlitat sig på FN-systemet och motsatt sig våld för att gynna den egna saken. Men nu ser de äldre hur den yngre generationen, som fötts och växt upp i flyktinglägren, blir lätta offer för radikal grupper. Många mödrar och fäder var oroade över utvecklingen och vädjade om snabb lösning på konflikten.

Tyvärr har EU agerat på rakt motsatt sätt. Istället för att bidra till att lösa konflikten på det sätt som FN-systemet stakat ut slöt EU ett fiskeavtal med den ockuperande makten: Marocko. Avtalet inkluderar ockuperat fiskevatten. Den dåvarande S-regeringen såg till att Sverige röstade emot avtalet när det slöts 2005. Detta för att det stred mot internationell rätt. Det gör avtalet fortfarande, och nu har detta slagits fast också av Europaparlamentets rättstjänst.

För att det ska vara förenligt med internationell rätt att sluta ett avtal med Marocko som inkluderar Västsahariskt fiskevatten måste avtalet vara i enlighet med det ockuperade folkets vilja och intresse. EU har aldrig brytt sig om att fråga Västsaharas representanter om de är för fiskeavtalet, kanske för att de redan vet att svaret är nej. EU har heller aldrig brytt sig om att undersöka om fiskeavtalet kommer det ockuperade folket till del. Tvärtom har EU-kommissionen ansett att detta ansvar vilar helt på Marocko!

EU:s röst för den internationella rätten kan alltså i den här frågan beskrivas som knäpptyst. Snällt tolkat. Mindre snällt tolkat är EU:s röst en röst som säger det som ligger i EU: medlemsländers ekonomiska intressen, oavsett hur det förhåller sig till den internationella rätten.

Fiskeavtalet mellan EU och Marocko håller nu på att omförhandlas. Vi är många som ställt krav på att fiskeavtalet ska avslutas eftersom det alltså strider mot internationell rätt. Men flera länder som Spanien, Portugal och Frankrike vill behålla fiskeavtalet, bland annat för att det gynnar deras egna fiskeflottor.

Vad gör då Sveriges utrikesminister i denna glödheta konfliktfråga? Att EU talar med en röst ger små länder möjlighet att påverka, till skillnad mot när stora länder som Frankrike och Spanien utformar politiken på egen hand. Men Sveriges utrikesminister har inte tagit chansen att agera. När riksdagen innan jul diskuterade frågan sa sig Bildt inte känna till hur förhandlingarna gick, vilket tydligt indikerar att han inte engagerat sig i frågan. Istället hänvisade han till Jordbruksminister Erlandsson eftersom Bildt ansåg att det rörde sig om en fiskefråga. Marocko jublade säkert när de hörde detta. Det är ju så de vill betrakta det hela. Som en fråga om fisk, långt bort från alla diskussioner om den internationella rätten.

Sverige har ett ansvar för att EU säger rätt saker. Inte bara för att hålla ihop kören.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om eu, politik, utrikespolitik, carl bildt, fiske, fiskeavtal, regeringen, västsahara, internationell rätt, marocko

Dagens beslut ska också klubbas av ministerrådet. Eftersom det handlar om en uppgjord kompromiss sker det ganska snart, och sedan ska allt översättas och publiceras. Därefter har medlemsstaterna 3 år på sig att implementera direktivet. Det innebär t ex att det då ska finnas kontaktpunkter dit man som patient kan vända sig för att få information och besked om hur man gör för att söka vård i annat EU-land. Något som saknas i Sverige idag.

Det finns egentligen mycket att säga om den långa vägen hit. Hur den svenska borgerliga regeringen motarbetade krav om att patienter ska slippa ligga ute ute med hundratusentals kronor är ett exempel. Men det får bli vid annat tillfälle.

När parlamentet röstade om detta första gången bloggade jag också om detta. 

UPPDATERAD. Läs gärna vad TT/DN skriver också.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om patientrörlighet, vård, eu, socialdemokraterna, politik, regeringen

Nedan kan du läsa mitt bidrag på temat Socialdemokraterna och EU.

”Vad stort sker, det sker tyst” skrev Erik Gustaf Geijer i dikten Odalbonden för nästan exakt 200 år sedan. En ganska bra sammanfattning av den svenska EU-debatten.

Medan en stor del av det svenska politiska etablissemanget har haft beröringsskräck med allt vad Europasamarbete heter, har svenska folket liksom i smyg gått och blivit för EU. Professorn i statsvetenskap Sören Holmberg skrev i Sieps, Europapolitisk analys, maj 2010:5 att ”Nu har en majoritet svenskar mentalt gått med i EU”.

Enligt SOM-institutet 2009 är 51 procent för EU-medlemskapet medan 23 procent är mot. Resten säger sig sakna åsikt. Den positiva inställningen till EU bland svenskarna har dock inte motsvarats av någon större politisk vilja bland svenska politiker att använda EU-medlemskapet mer aktivt. Det är hög tid att ändra detta .

För det första behöver jobbpolitiken förnyas. EU borde ha en självklar roll i vår jobbpolitik, men har det inte idag. Okej, vi vill ändra utstationeringsdirektivet. Men vad vill vi mer?

Det centrala i vår jobbpolitik är kunskap.  Om Europa ska klara konkurrensen med omvärlden krävs det är vi blir bättre och snabbare på att utveckla nya idéer. Att konkurrera med kunskap kräver täta internationella kontakter. Student- och forskarutbyten kan bli fler och fungera bättre. Men också anställda måste i högre utsträckning få lära sig mer genom internationellt erfarenhetsutbyte. Oavsett sektor och bransch. Hur skulle EU kunna bli bättre på detta?

Arbetsmiljön skördar fortfarande tusentals offer varje år. Det handlar om stress, men också farliga kemikalier och en ojust konkurrens där länder konkurrerar med låga arbetsmiljökrav. Vad vill vi ändra av EU:s regler för att komma åt detta?

Finns det områden där EU:s minimikrav inte följs på svensk arbetsmarknad idag? Vad gör vi i så fall åt det? Kan vi använda EU för att minska diskrimineringen och den psykiska ohälsan på svensk arbetsmarknad? Vilka EU-fonder kan vi utnyttja bättre för att stödja dem som står längst ifrån arbetsmarknaden?

För det andra måste miljöpolitiken bättre ta vara EU:s gemensamma kraft. Genom att leda utvecklingen av smart grön teknik kan Europa inte bara klara konkurrensen med andra regioner i världen. Vi kan också bidra till att rädda vår planet från den utarmning som pågår. EU har ibland varit fenomenalt på att tvinga länder som stretat emot att skärpa sina miljölagar. Det är och ska inte vara ok att konkurrera på EU:s inre marknad med hjälp av gammal, smutsig teknik.

Här kan en socialdemokrati som inte räds strukturomvandlingar spela en helt central roll. Tyvärr ser vi alldeles för ofta partikamrater som värnar om gamla jobb förenas med högermän som värnar om gamla företag. Gemensamt tar de strid för kortsiktiga nationella intressen. Alldeles för få tar strid för framtidens företag och framtidens jobbtillfällen. Vi måste vara den kraft som orkar det. Och för att kunna göra det måste vi använda en överstatlig organisation som EU. Vid sidan av klimatfrågan borde vi fortsätta arbeta med de frågor som också berör människor i deras vardag; farliga ämnen i varor, luft och vatten. 

För det tredje är kärnan i socialdemokratisk politik alltid jämlikhetstanken. En generell välfärdspolitik är det mest effektiva verktyget för att uppnå det. Men ibland krävs också något annat. I Europa idag finns en omfattande diskriminering, inte minst av romer. Hur detta tillåts att ske framför våra ögon är en skam. Hur är det möjligt i ett EU där icke-diskriminering varit en central del så länge? Vi måste vara den drivande kraften för att få stopp på diskrimineringen, också när enskilda medlemsländer – ibland kanske till och med vårt eget – försvarar och upprätthåller den. En sådan överstatlig strategi skulle vinna respekt i mångas ögon.   

På dessa områden; jobben, miljön och jämlikheten ger EU nya möjligheter. En modern socialdemokrati måste våga ta vara på dem.

För övrgt tycker jag fortfarande det jag skrev dagarna efter valet är tänkvärt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om val, socialdemokraterna, valanalys, eu, framtid, arenagruppen