I tisdags deltog jag i diskussionerna i Europaparlamentets fiskeutskott om EU:s fiskeavtal med Marocko. Europaparlamentets rättstjänst anser – i likhet med oss socialdemokrater – att avtalet strider mot folkrätten. Men splittringen inom regeringen Reinfeldt riskerar försvaga Sveriges röst för internationell rätt och ett fritt Västsahara. Det skriver idag jag tillsammans med Jens Orback, generalsekreterare Palmecentret, på GP debatt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om jens Orback, Åsa WEstlund, Västsahara, Marocko, fiskeavtal, eu, politik, europaparlamentet, socialdemokraterna, mänskliga rättigheter, internationellt, folkrätt

Hushållsnära tjänster är en fråga som diskuterats länge inom Socialdemokraterna. Till stor del har diskussionen handlat om tekniska frågor som om det ska finnas ett skatteavdrag, hur stort det ska vara och vad det i så fall ska omfatta.

Traditionellt har vi varit positiva till skatteavdrag om det omfattat tapetsering, ombyggnation och målning men negativa om det omfattar städning eller fönsterputsning. Detta har ibland klätts i argumentet att det skulle handla om en konjunkturåtgärd för byggsektorn och ibland i en ganska grumlig retorik om att byggtjänster är riktiga jobb medan städtjänster inte är det.

Min personliga uppfattning är att hushållsnära tjänster är en viktig del av samhällsekonomin oavsett om det handlar om tapetsering, städning eller trädgårdsarbete. Men det ska vara riktiga jobb med riktiga löner, villkor och kollektivavtal.

Att använda skattepengar till arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller för att stimulera vissa sektorer så att fler jobb skapas har alltid varit en del av en aktiv socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik. Vi har försvarat det med att arbete åt alla är den viktigaste uppgiften för socialdemokratin. Både därför att arbete ger frihet och öppnar dörrar men även för att fler i arbete är nödvändigt för att vi ska ha starka offentliga finanser och kunna utveckla välfärden. Vi vill också att det ska vara möjligt för alla att kombinera karriär med familj. Därav utbyggd barnomsorg och maxtaxa på förskolan.

Varför är då avdraget för hushållsnära tjänster så kontroversiellt?

Jag tror det handlar om två saker. Dels finns påståendet att det egentligen inte ger några nya jobb. Dels handlar det om fördelningspolitik, varför ska det finnas avdragsrätt för något som bara ett fåtal har möjlighet att utnyttja.

Att avdraget för hushållsnära tjänster ger fler jobb är det idag ganska få som tvivlar på. Almega gick nyligen ut med att 11 400 personer nu jobbar med hemservice. Det är en sektor som expanderat stort och Almega uppger att 23 000 köpare tillkommer varje månad.

Det fördelningspolitiska argumentet är dock starkt. Sverige behöver mindre, inte större klyftor. Själv är jag av uppfattningen att fler jobb är det bästa sättet att minska klyftorna. Jobb är fördelningspolitik. Därför gör avdraget för hushållsnära stor nytta. Det gör svarta jobb vita och låter personer som är arbetslösa få jobb. Dessutom ger det fler mammor och pappor möjlighet att jobba heltid. Men man får samtidigt inte blunda för de fördelningspolitiska problemen med avdraget som det är utformat idag. Därför välkomnar jag Mikael Dambergs utspel i gårdagens rapport att avdraget bör göras om. Han sa:

Jag tycker debatten för och emot hushållsnära tjänster har varit för enkel. Jag tror vi istället ska rikta in debatten på att förändra systemet med hushållsnära tjänster, och barnfamiljsanpassa det. Man skulle sänka taket i systemet så att man inte kan plocka ut så mycket som helst och istället rikta pengarna mot de barnfamiljer som har en väldigt pressad vardag.

I dagarna har även Miljöpartiet slagit fast att de vill ha avdraget för hushållsnära tjänster kvar. De motiverar det inte nu med miljöargument, men jag tycker att det finns starka miljöskäl för samhället att generellt sätt bidra till att rikta konsumtion till tjänster istället för varor. Men detta gäller förstås inte bara hushållsnära tjänster, även om det är en typ av tjänst som många familjer nog väger mot att konsumera ytterligare varor. I bloggosfären har Peter Andersson, Jonas Morian och Robert Noord också välkomnat Mikael Dambergs utspel medan exempelvis Bengt Sifverstrand och HBT-sossen argumenterar emot. Karin Bergh tycker att det är nedvärderande att kalla hushållsnära tjänster för pigavdrag.

Den rödgröna diskussionen lär fortsätta.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, hushållsnära tjänster

Idag röstar Europaparlamentet om SWIFT-avtalet. Det blir en jämn votering. Cecilia Malmström, Sveriges nya EU-kommissionär, riskerar förlora sin första omröstning i parlamentet. Visserligen kan hon säga att hon som kommissionär inte varit ansvarig för frågan i mer än något dygn. Men eftersom hon var ansvarig EU-minister under det svenska ordförandeskap som drev igenom avtalet med USA är hon, tillsammans med Fredrik Reinfeldt, mer ansvarig än någon annan.

Avtalet ger, om det går igenom,  amerikanska myndigheter tillgång till information från det så kallade SWIFT-systemet som innehåller detaljerade uppgifter om EU-medborgares bankkonton. Människor i 27 europeiska länder ska kunna utsättas för amerikanska myndigheter som granskar deras penningtransaktioner inom familjer, mellan släktingar, mellan företag och kunder, mellan föreningar och medlemmar.

Vi socialdemokrater tänker rösta nej till avtalet. Möjligheten för EU-medborgare att få en rättslig prövning av tillämpningen av SWIFT-avtalet är obefintlig, och avtalet innebär ingen skyldighet för amerikanska myndigheter att respektera europeiska dataskyddslagar.

Kritiken mot avtalet är stor. Och kritiken mot hur det svenska ordförandeskapet hanterat förhandlingarna är svidande. Om man frågar europaparlamentariker om ett eller två år vad de minns av det svenska ordförandeskapet under 2009 är jag tyvärr säker på att detta är en av de saker som man kommer att komma ihåg. I gårdagens debatt i plenum sa t ex min kollega Jörg Leichtfried:

Und jetzt stehen wir hier und sollen als Parlament das ausbaden, was eine arrogante schwedische Ratspräsidentschaft bewirkt hat. So nicht! Deshalb bin ich dafür, dass wir morgen gegen dieses Abkommen stimmen.

På vårt gruppmöte talade var och varannan talare om hur skandalöst det var att det svenska ordförandeskapet försökt förhindra öppenhet och insyn i förhandlingarna genom att pressa igenom en överenskommelse mellan EU:s medlemsstater och USA dagen innan Lissabonfördraget trädde i kraft. Vår talesperson sa så här i sitt pressmeddelande förra veckan;

Mr Moraes condemned the Swedish presidency of the EU Council which last year pushed the SWIFT agreement through a day before the Lisbon Treaty took effect – thus denying Euro MPs a proper say on the issue. “We do not accept that the Council’s treatment of Parliament with disdain during critical negotiations.”

Vi svenska socialdemokrater i Europaparlamentet förklarar vårt nej här på Aftonbladet debatt. Cecilia Wikström, Europaparlamentariker för folkpartiet, tänker uppenbarligen rösta nej till avtalet just på grund av att det svenska ordförandeskapet hindrade Europaparlamentet att “be fully and immediately informed att all stages of the procedure”. Det svenska ordförandeskapets agerande har alltså lyckats få de egna partikamraterna så upprörda att de nu röstar nej. (!!)

Aftonbladet, Christian Engström, Johan Westerholm, Alliansfritt Sverige, Emil Isberg, Satmaran, Röda berget 1, Röda berget 2, Rick Falkvinge, Henrik Alexandersson

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om swift, eu, usa, bankuppgifter, eu, politik, svenska ordförandeskapet, cecilia malmström, fredrik reinfeldt, regeringen, europaparlamentet, socialdemokraterna

Har verkligen våndats över om jag ska skriva något om Birgitta Ohlssons graviditet eller inte. Att göra det är ju liksom att falla in i samma dyngpöl som andra. Det är ju Birgitta Ohlssons kompetens och politiska åsikter som ska stå i fokus för diskussionen om hennes utnämning. Inget annat. All heder åt t ex Göran Eriksson i Svd som lyckades skriva en hel analys om utnämningen av Ohlsson i SVD:s tryckta upplaga utan att ta upp Ohlssons blivande moderskap! Samma dag hade t ex Dagens industri i sin tryckta upplaga två uppförstorade citat av den nye EU-ministern. Inget av dem handlade om hur hon ser på EU:s inre marknad eller stabilitetspakt, något som borde intressera DI:s läsare. Utan givetvis om hennes växande mage och att hennes man inte är en dinosaur…

Det sägs ofta att man som nybliven förälder upptäcker att det inte är så lätt med jämställdhet. Det är sant. Men inte av den anledningen som man ofta inbillas att tro, utan på grund av att alla uppenbarligen har rätt att tycka till om andras föräldraskap, och då främst moderskap. Det går helt enkelt inte att göra “rätt” i andras ögon. Dubbelbestraffningen som är en av härskarteknikerna mot kvinnor, finns överallt.

Oavsett vad man gör är det fel. Värst tycker jag kvinnor som “i all välmening” vill ta ifrån en makt, ansvar och arbetsuppgifter utan att man själv bett om det är. Tyvärr har jag stött på ganska många sådana vid det här laget. Bara första gången blev jag förvånad över att det här kan komma från kvinnor som ser sig själva som stora jämställdhetsförespråkare. En variant på detta är de kvinnor som inte har en position som gör att de kan ta ifrån dig makt eller ansvar, men som gärna pådyvlar dig dåligt samvete om du inte självmant inordnar dig i rollen som urmodern som ger upp karriären för att ägna din bebbe all uppmärksamhet de närmaste åren. Belinda Olsson i dagens AB är ett lysande exempel. Hon vill visserligen inte ha några åsikter om Ohlssons val, men …. Det vanligaste uttrycketet för detta  i det vardagliga umgänget är när andra talar i formen av “man vill ju”, istället för ”jag vill”. “man vill ju vara hemma med barnen så mycket som möjligt”, ”man vill ju inte att barnen ska vara på dagis mer än några timmar varje dag” etc. Ironiskt nog står “man” i dessa meningar aldrig för en man, utan för att kvinnan ska vara hemma och rusa från jobbet för att hämta på dagis. Eva Sternberg är bara en av raden av kvinnor som utgår ifrån att deras åsikt och upplevelse ska styra också andra kvinnors val och möjligheter.

När man föder barn hamnar man i en ny roll som det är helt naturligt att känna sig osäker i. Det gör en extra sårbar för alla andras synpunkter. Tyvärr.

Birgitta Ohlsson är nu inte den första föräldern i regeringen. Ett antal ministrar väntar barn i vår/sommar. Men eftersom de är män slipper de alla frågor om sitt föräldraskap.  Två kvinnor i min omedelbara närhet står säkert till tjänst med tips om hur man får det att fungera; såväl Marita Ulvskog och Lena Hallengren fick barn som ministrar. Det var säkert tufft. Ohlsson kommer kanske ha det ännu tuffare med sina kristdemokratiska alliansbröder.  

Tråkigt nog är det så att varje kvinna som utmanar strukturer som byggts för att passa män (med hemmafruar) kommer att få betala ett personligt pris för det. Det största priset är att dubbelbestraffas offentligt. Det här är bara första ronden. När Ohlsson väl fött barn kan hon inte göra “rätt” i andras ögon. Det är det som är kärnan i härskartekniken “dubbelbestraffning”. Jobbar hon, borde hon vara hemma mer. Är hon hemma mer borde hon jobba mer. Allt förstärkt av att regeringsmedlemmar inte som vanliga föräldrar kan ta ut föräldraledighet.

Med allt detta sagt medger jag att jag också gärna läser om andras livspussel i tidningen. Med förhoppningen om att hitta lösningar till vårt eget. Men, det är befirande när man kan läsa sådant utan att samtidigt få alla andras åsikter om det i halsen. Dessutom finns det väl många tillfällen att tala med Ohlsson om hennes föräldraskap. Dagen då hon får chans att påverka allas vår vardag genom en inflytelserik regeringspost finns det dock intressantare aspekter att ta upp. 

Trollhare, Amanda Brihed, Monica Green  skriver bra om detta,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om birgitta ohlsson, gravid, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, lena hallengren, marita ulvskog, föräldraskap, jämställdhet, politik, samhälle

Har du sett annonserna där EU-kommissionen uppmanar dig att handla tulpaner? Eller har du varit på bio och fått höra reklamfilmen om hur bra EU:s jordbrukspolitik är?

Redan förra året reagerade jag när EU-kommissionen finansierade en reklamkampanj för tulpaner. Det är inget bra sätt att använda EU:s pegnar och dessutom syftar reklamen till att sälja mer klimatpåverkande produkter. Jag ställde en kritisk fråga till EU-kommissionen om detta. Och fick ett blaha-svar som inte vittnade om att EU-kommissionen såg några som helst problem med den här typen av reklam. Och nu sker det alltså igen.

Jag och Marita har därför ställt en ny fråga, den här gången till både EU-kommissionen och medlemsländerna i i rådet, för att uppmana dem att sätta stopp för det här sättet att användda EU:s pengar.

Själv tycker jag att det är helt galet att EU lägger pengar på att uppmuntra konsumtion som är direkt skadlig för klimatet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om eu, politik, klimat, miljö, ekonomi, budget, reklam, socialdemokraterna, jordbrukspolitik, tulpaner