Det spelar ingen roll vad C, FP och KD tycker i miljöfrågor, de viker sig ändå för M. Det var Naturskyddsföreningens slutsats efter att ha granskat vilka beslut alliansregeringen tagit på miljöområdet. Så här skrev Mikael Karlsson och Svante Axelsson på DN debatt 25/8.

Förra valrörelsen förde C, FP och KD fram en självständig politik i flera miljöfrågor. Men i interna förhandlingar i regeringsalliansen har miljön fått stryka på foten. De små borgerliga partierna har försökt lyfta gröna ideal men tycks ofta ha blivit överkörda av Moderaterna.

Samtidigt var deras analys att S lyssnat på MP och V och numera stod för en grönare linje. Så här skrev de:

De mindre oppositionspartierna fick Socialdemokraterna att rösta bättre än vad partiet lovade 2006.

Det sistnämnda glädjer förstås en grön socialdemokrat )

Värt att tänka på när Naturskyddsföreningen idag lyfter fram några av de mindre borgerliga partierna som mer miljövänliga.

Sen kan man fundera lite på om den borgerliga skrämselkritiken mot Naturskyddsföreningen fått avsedd effekt eftersom de nu inte upprepar det de sa redan den 25/8. Jag hoppas inte det. Därför hoppas jag på en grön kritisk granskning av de rödgrönas såväl som alliansens vamanifest. Det är trots allt de dokumenten som väger tyngst. Och jag har goda förhoppningar om att de rödgröna till skillnad från alliansen har tagit ansvar för miljö- och klimatfrågan i sitt valmanifest. Klart verkar det att vi rödgröna är tydliga i att vi vill öka klimatambitionerna inom EU och att vi också är beredda att stå för en ibland impopulär klimatpolitik med höjda koldioxidskatter.  Något att tänka på efter en extremt kall och en extremt varm sommar och pågående naturkatastrofer runt om i världen. (Är det inte förresten Reinfeldt som trots den nuvarande kritiken åkt världen runt och propagerat för just denna skatt eftersom den varit så framgångsrik??)

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om val2010, miljö, klimat, valmanifest, naturskyddsföreningen
 

Aftonbladet, Aftonbladet, DN, DN,

Svd skriver idag om ett för mig och många andra viktigt ämne. Nämligen att Bisfenol A fortfarande tillåts i bland annat nappflaskor. Trots att flera forskningsrapporter visat på risker. Trots att vi vet att spädbarn är mycket känsliga. Och trots att det sedan länge finns fullt fungerande alternativ på marknaden.

Svenska kemikalieinspektionen tycker att Sverige borde gå före och likt Danmark införa ett nationellt förbud. För säkerhets skull. Livsmedelsverket tycker – som i de flesta frågor – ingenting. De tycker – som vanligt  – att man sak avvakta EFSAs slutsatser.

Regeringen är tyst. Precis som under de år man haft på sig att göra någonting.

Jag tycker att Bisfenol A borde ha förbjudits i nappflaskorför länge sedan. I Sverige, men ännu hellre i hela EU. Jag och min kollega Dan Jorgensen  ställer nu frågan till de ansvariga EU-kommissionärerna. Vi frågar om de verkligen tycker att det är rimligt att utsätta små barn för denna helt onödiga risk. Och om vad de tänker göra för att EU:s konsumenter ska kunna lita på att det som säljs i affärerna håller en hög säkerhetsnivå. Hela frågan hittar du nedan.

Jag vet att det inte finns några entydiga bevis för hur farligt bisfenol A i nappflaskor är för barn. Men varför ska vi utsätta dem för några onödiga risker? Ska man inte som förälder kunna lita på att det som säljs i affären är säkert att använda? I det här fallet kan man definitivt inte det. Om nu industrin till varje pris vill fortsätta använda bisfenol A i sina nappflaskor, då borde det väl vara upp till dem att ta fram entydiga bevis för att det är ofarligt??

Så länge vare sig den svenska regeringen, EU-kommissionen eller industrin tar sitt ansvar är mitt råd till alla föräldrar att köpa bisfenolfria nappflaskor. Det finns ett flertal på marknaden. Vi använder dem från Mam.

Att tillverkare som fortfarande använder bisfenol A märker sina flaskor med att de går att diska i diskmaskinen och värma i mikron, samtidigt som råder föräldrar som är oroliga att INTE göra just detta är helt absurt. Snacka om att vilja ha ryggen fri den dag i framtiden då barnen ska undrar varför de utsattes för det här experimentet.

Jag har tidigare skrivit om detta ämne otaliga gånger. Senaste inlägget hittar du här.

Mats Engström, Gunvor G Ericson, Louise konsumentkoll,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om bisfenol a, bisphenol a, barn, kemikalier, hälsa, mat, fredrik reinfeldt, politik, eu, regeringen, gift

Hela frågan till EU-kommissionen:

Under utfrågningarna av de nya kommissionärerna frågade Åsa Westlund kommissionär Potocnic om det är rimligt att utsätta små barn för den onödiga risk som bisfenol A i bl a nappflaskor innebär, då det finns säkrare alternativ på marknaden. Potocnic svarade att han tyckte att detta lät orimligt och lovade att följa upp frågan.

Ett antal undersökningar som visar på risker med att utsätta små barn för bisfenol A har gjorts. I Danmark har man nu tagit det säkra före det osäkra och infört ett nationellt förbud mot Bisfenol A i produkter som riktar sig till barn.

Anser kommissionär Potocnic och kommissionär Dalli att det är rimligt att utsätta barn för den onödiga risk som det innebär att tillåta bisfenol A i produkter som riktar sig till barn? Trots att det finns säkrare alternativ på marknaden?

Hur ställer sig kommissionärerna till att istället utgå från en försiktighetsprincip där man i väntan på ytterligare vetenskapliga bevis stoppar användningen av bisfenol A i nappflaskor?

Anser EU-kommissionen att det är industrins eller samhällets ansvar att bevisa att bisfenol A är säkert att använda trots de risker som framkommit i olika studier?

Vilka försiktighetsåtgärder tänker EU-kommissionen vidta för att EU:s konsumenter ska kunna lita på att det som säljs i affären är säkert att använda med anledning av de risker som påvisats med bisfenol A?

Vilka åtgärder planerar EU-kommissionen att vidta för att säkerställa att de produkter som riktar sig till barn och innehåller bisfenol A verkligen är säkra att använda?

Igår röstade miljöutskottet om ett mycket viktigt ärende. Det handlar om att minska utsläppen av svavel, Nox och annat från alla stora industrier och kraftverk i Europa. Jag är ansvarig för ärendet i min partigrupp och har därför arbetat med det sedan tidigt i höstas. Därför kändes det lite konstigt att inte vara där vid själva omröstningen i utskottet, men samtidigt visste jag att ärendet var i trygga händer. Maja, min klippa till medarbetare, som är den som slitit med alla tänkbara och otänkbara detaljer i den här extremt komplicerade lagstiftningen, och Marita fanns ju på plats tillammans med mina övriga kollegor.

För mig som är uppväxt i ett Småland med försurade sjöar känns det kanske extra viktigt med det här ärendet. Det handlar om alla klassiska miljöproblem, utsläpp som påverkar såväl miljö som människors hälsa. 

Hela ärendet har dessutom en mycket principiell och ideologisk betydelse. Enkelt kan man säga att vi vill skärpa kraven på att de industrier som står för de största utsläppen i Europa succesivt ska använda sig av den mest miljövänliga tekniken. Tyvärr har många länder idag öppnat upp för långtgående undantag vilket gjort att vi kommer få mycket svårt att nå de luftlvalitétsmål EU satt upp. Dessutom skapar det helt snedvriden konkurrens i Europa. Och här någonstans tycker man ju att grön, röd och blå skull kunna mötas. I alla fall om det handlade om principerna. För alla säger ju sig hålla med om att förorenaren ska betala och att det är bra med lika konkurrens, alltså borde alla kunna ställa upp på att det är den mest miljövänliga tekniken som ska användas. Detta skulle ju dessutom i sin tur leda till ett fantstiskt innovationsklimat för grön teknik.

Men icke sa nicke. Den industri som valt att inte göra framtidsinvesteringar utan vill krama ur de sista kronorna ur sina anläggningar genom att strunta i att göra investeringar har lobbat hårt och framgångsrikt. Jag har under förhandlingarna med framför allt den konservativa högergruppen EPP fått höra hur tufft det är för företagen idag (inte för människorna, utan för företagen) och att de därför måste ha långtgående undantag, eller åtminstone ytterligare fem-sex år på sig att anpassa sig till den nya tekniken, utöver de 6 år de redan fått.

Till slut var vi tvungna att kompromissa hårt för att vara säkra på att parlamentet skulle landa i en grönare ståndpunk än medlemsländerna i ministerrådet. Det var jobbigt, eftersom parlamentet vid den så kallade första behandlingen intog en betydligt grönare linje som vi då stöttade.

Det här ärendet – om att begrönsa utsläppen från de stora industrierna i Eropa- är det första riktiga testet på var Europaparlamentet står i milljöfrågor efter valet 2009. Den stora förändringen mellan vad parlamentet tyckte vid första läsningen och vid den andra läsningen visar dessvärre tydligt att Europaparlamentet efter valet 2009 inte bara blivit mer högerdominerat utan också mindre grönt. Det bådar inte gott för framtiden.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, eu, politik

BANANAS!* trailer from WG Film on Vimeo.

Igår kväll sändes Bananas på SVT. Såg den inte då (22.00 är för sent för mig.. ) så jag ska se den idag istället. Bananas berör flera områden, rätt till justa arbetsvillkor, vårt ansvar för människor i andra länder, yttrande- och föreningsfrihet och användandet av kemikalier. Det sistnämnda är också temat på en annan högaktuell film; Underkastelsen.

Underkastelsen handlar om hotet från alla de kemikalier som vi använder dagligen och hela tiden. Ett hot som jag tar på största allvar och arbetar mycket med. Såg att Sanna Lundell varit och sett smygpremiären och fått upp ögonen för allt vi utsätter våra barn för. Hoppas bara att filmen skrämmer lagom mycket, om det blir för mycket kan det vara lätt att slå ifrån sig för att man inte orkar ta till sig. Det är viktigt att vi orkar göra något åt problemet.

I väntan på att få se filmen kör jag de nyinköpta textilierna tre gånger i tvättmaskinen med det säkraste tvättmedlet jag hittat på marknaden, allt för att bli av med så mycket kemikalier från textilierna som möjligt. Dessvärre med kunskapen om att kemikalierna inte försvinner för att de åker iväg med avloppsvattnet utan kommer finnas kvar i naturen och därmed också succesivt i våra kroppar under lång, lång tid framöver.   

Båda filmerna visas på Folkets bio.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om bananas, underkastelsen, kemikalier, sanna lundell, miljö, fackliga rättigheter, yttrandefrihet, arbetsvillkor, bananer, barn, politik, samhälle

Aip (tyvärr ligger inte artikeln på nätet) rapporterar den här veckan om att vi svenska socialdemokrater kräver att Europaparlamentet inför möjligheten till föräldraledighet för Europaparlamentariker.  Detta i ett brev till Europaparlamentets talman (se nedan).

När min man och jag  får vårt andra barn i mitten av maj kommer jag naturligtvis inte att delta på några möten på ett tag. (Jag är som det heter “excused” från att delta på möten två månader innan beräknad förlossning och sex månader efter, utan att parlamentet drar in lönen till min personal. I normala fall drar parlamentet in utbetalningarna till ledamöters anställda om inte ledamöterna närvarar vid ett visst antal sessionsomröstningar.)

Men det finns inget ersättarsystem, vilket gör att min partigrupp under den här tiden förlorar en röst i parlamentet. För partier och väljare finns det alltså ett negativt incitament till att föra fram speciellt kvinnor i barnafödande ålder. Det är inte bra. Jag är djupt tacksam att både mitt parti och alla som valt att kryssa för just mig trots detta negativa incitament valt att föra fram mig. Jag tror att de har gjort det för att de också tycker att det behövs föräldrar i Europaparlamentet. Det behövs till exempel både mammor och pappor som vet hur barn stoppar allt i munnen, utan en tanke på att det kan finnas farliga kemikalier i. Dessutom behövs det fler kvinnor i parlamentet. Andelen kvinnliga parlamentariker är fortfarande bara en tredjedel i Europaparlamentet. Inget bra exempel för en union som säger sig vara för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Obehagligt är det också att min bortavaro kommer att redovisas som vilken bortavaro som helst. Det framgår alltså inte av vilken anledning jag är borta. Det är obehagligt eftersom en del då kan tro att man haft betydligt sämre skäl till att vara borta.

Frånvaron av ett fungerande system med föräldraledighet för Europaparlamentariker innebär att kvinnor som föder barn utsätts för det som på härskarteknik-språk kallas dubbelbestraffning. Man kan helt enkelt inte göra rätt. Jobbar man borde man fokusera mer på barnet. Och om man fokuserar på barnet, borde man jobba mer.

Med detta sagt inser jag förstås att det finns dem som har det betydligt sämre än jag och andra barnafödande Europaparlamentariker. Speciellt i Europa där rätten till föräldraledighet ibland är rent chimär. Men också i Sverige där många, t ex studerande, har en alldeles för låg ersättning vid föräldraledighet. Därför arbetar vi socialdemokrater för bättre rätt till föräldraledighet  för Europas löntagare. 

Det här är mitt andra barn under tiden som Europaparlamentariker. Jag hoppas att jag lärt lite från förra gången. Att jag blivit bättre på att balansera jobbet och tiden hemma. Eftersom systemet ser ut som det gör, och eftersom jag är alledels för engagerad i det jag gör för att låta det bli ogjort, kommer jag fortsätta jobba hemifrån under bortavaron. Men inte hela tiden och inte med allt. Men vem kan t ex hålla sig borta från politiken när vi har val om bara några månader? Och vem kan efter ett års slit hålla fingrarna borta när sista besluten ska tas i viktiga frågor som utsläpp från stora industrier i Europa, matmärkning och kemikalier i elektronik? 

I den svenska riksdagen finns redan föräldraledighet för ledamöterna. En reform som säkert bidragit till att Sverige är kanske det mest jämställda landet i världen. Samtidigt finns det skäl att gå vidare även här. Precis som i Europaparlamentet saknas det i den svenska regeringen möjlighet till föräldraledighet. Mossigt.

Jag har tidigare bloggat om föräldraledighet bland annat här och här.

Vårt brev till parlamentets talman:

Dear President Buzek,

 Most of us agree on the importance of equality between women and men. A central tool for the achievement this is the right to parental leave, both for women and men. Also it is of vital democratic importance that women and men are equally represented in decision-making bodies.

With respect to this we would like to bring to your attention the situation for Members of the European Parliament who become parents while in office.

Currently Members of the European Parliament hold no right to parental leave. This means that a member either has to resign office, be absent without leave or disregard family responsibilities when having a family. We believe that the current policy discriminates particularly against women, who traditionally assume most family responsibilities. Women also face additional obstacles in trying to combine giving birth and breast-feeding with their responsibilities as Members of the European Parliament.

We believe that this poses a problem both from a democratic and gender equality point of view and we therefore urge you as president of the European Parliament to take action.

We believe that a proper solution would be to investigate the possibility of creating a system of parental leave which would include both women and men. Such systems already exist, for example in the Swedish national parliament where a member can be replaced by a substitute while being on parental leave. This means that besides making it possible for members to live up to family responsibilities, voters does not loose a representative and the parties does not loose any votes due to the absence of the member on parental leave.

 We ask you to look into this matter and request appropriate action to resolve the problem.

 Yours sincerely,

 Åsa Westlund, Marita Ulvskog , Olle Ludvigsson, Göran Färm, Anna Hedh

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om föräldraledighet, eu, barn, föräldrar, jämställdhet, europaparlamentet, politik, samhälle, gravid