Har du sett annonserna där EU-kommissionen uppmanar dig att handla tulpaner? Eller har du varit på bio och fått höra reklamfilmen om hur bra EU:s jordbrukspolitik är?

Redan förra året reagerade jag när EU-kommissionen finansierade en reklamkampanj för tulpaner. Det är inget bra sätt att använda EU:s pegnar och dessutom syftar reklamen till att sälja mer klimatpåverkande produkter. Jag ställde en kritisk fråga till EU-kommissionen om detta. Och fick ett blaha-svar som inte vittnade om att EU-kommissionen såg några som helst problem med den här typen av reklam. Och nu sker det alltså igen.

Jag och Marita har därför ställt en ny fråga, den här gången till både EU-kommissionen och medlemsländerna i i rådet, för att uppmana dem att sätta stopp för det här sättet att användda EU:s pengar.

Själv tycker jag att det är helt galet att EU lägger pengar på att uppmuntra konsumtion som är direkt skadlig för klimatet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om eu, politik, klimat, miljö, ekonomi, budget, reklam, socialdemokraterna, jordbrukspolitik, tulpaner

Kommer direkt från utfrågningen av Hedegaard. Nedan följer vårt pressmeddelande. Själv ställde jag min fråga om det sista i pressmeddelandet, alltså om vilka konkreta åtgärder hon faktiskt kommer att vidta. Fick väl inget jättebra svar, men hon sa att hon tänkte prioritera ett lägga fram ett sammanhållet förslag om transport och klimat. Hon erkände också att hennes portfölj inte var särskilt lagstiftningstungt.

Kunnig men oroande brist på självkritik

- Det är oroande att Connie Hedegaard inte är beredd att erkänna att klimatmötet i Köpenhamn är ett misslyckande och att hon inte kunde se att EU borde gjort något annorlunda, säger  Marita Ulvskog och Åsa Westlund, Europaparlamentariker (S).

 - Om Hedegaard inte är beredd att göra någonting annorlunda inför Mexico än inför Köpenhamn riskerar vi att inte nå det bindande avtal vi vill ha, fortsätter Marita Ulvskog.

Connie Hedegaard, tilltänkt kommissionär för klimatfrågor frågades idag ut i Europaparlamentet. Vad gäller klimatmötet i Köpenhamn ville Hedegaard inte erkänna det som ett misslyckande. Hon kunde inte se att hon som klimatminister i Danmark hade kunnat göra något annorlunda för att få ett bättre resultat.

 I övrigt gav Hedegaard ett starkt, kompetent och kunnigt intryck.

 - Den stora utmaningen för Hedegaard blir att åstadkomma mer än bara fina tal, hon är i stort beroende av andra kommissionärer för att få igenom några konkreta lagförslag på klimatområdet, avslutar Åsa Westlund.

Läs även andra bloggares åsikter om eu, politik, potocnik, eu-kommissionen, europaparlamentet, miljö, klimat, connie hedegaard, hedegaard, köpenhamn, coop15, socialdemokraterna

I DN:s pappersbilaga idag finns en bild som också återfinns på Aftonbladets webb (Foto: Henrik Montgomery/Scanpix) Bilden säger egentligen allt. Där sitter de, världens stora ledare. Men de ser plötsligt inte så stora ut längre. De har misslyckats. Världens framtid hänger på dem, och de klarar inte av det. Lena Mellin skriver på det temat i dagens AB.

Det hemska är att det inte handlar om dessa ledares politiska framtid utan om liv och död för helt andra människor. Och om möjligheten att leva ett gott liv i framtiden.

Mats Engström skriver att EU borde byggt bättre relationer till U-länderna. Han har rätt. Men det handlar inte bara om EU:s inställning till Kyotoprotokollet. Det blev bara droppen. Bägaren var redan full efter att EU, med den svenska regeringen i spetsen, vägrat lyssna på utvecklingsländernas kritik av såväl EU:s åtaganden på hemmaplan som bristen på finansiering.

Jens Holm skriver att inget avtal är bättre än ett dåligt avtal. Det kan vara så att ett rejält misslyckande som detta kan bli starten på något bättre. Om vi nu slipper ledare som står och slår sig för bröstet och är nöjda med något som inte räddar världen från klimathotet, kan det bana väg för att samma ledare har enklare att gå framåt än om de redan bundit upp sig vid en dålig överenskommelse. Men det är likväl oroande att man i Köpenhamn inte ens lyckats enas om vad man ska komma överens om vid ett senare tillfälle. Och dessvärre verkar såväl Obama och Xie Zhenhua (Kina) vara positiva till resultatet (svd).

Det största hoppet för framtiden är nog ändå att det är lönsamt att investera klimatsmart, och att det är enklare att minska utsläppen än många tror.

Maria Wetterstrand pekar på möjliga vägar framåt på DN debatt. Mp kommenterar också här i AB. Miljörörelsens kommentarer finns sammanfattade i DN.

AB, Svd, DN,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om klimat, cop15, köpenhamn, miljö, politik, samhälle, internationellt, eu, socialdemokraterna, miljöpartiet,

Just nu pågår debatten om det svenska ordförandeskapet med Fredrik Reinfeldt i kammaren. Jag har precis talat för de svenska socialdemokraterna och sa då det här;

Tack, Jag vill börja med att säga att ordförandeskapet har levt upp till de förväntningar som fanns på ett välfungerande diplomatiskt maskineri. Det har uppskattats inte minst med tanke på det kaos som ibland rådde under det tjeckiska ordförandeskapet.

Man har hanterat de avslutande turerna med Lissabonfördraget på ett sätt som är positivt. Och tillslut kunde också rådets permanenta ordförande och EU:s nya utrikesminister presenteras.

Det politiska avtrycket på frågor som har direkt betydelse i människors vardag är dessvärre mindre.

Europas löntagare har inte fått något stöd i att stoppa lönedumpingen i spåren av Laval-domen. Inte heller har de sett några nya initiativ om att bekämpa arbetslösheten och skapa fler jobb.

Miljörörelsen är besviken över att Sverige inte stått upp för miljöfrågorna. Sverige har tagit ett steg tillbaka istället för att utnyttja tillfället för att driva på för högre ambitioner på miljö- och klimatområdet.

Att Sverige inte fått någon tyngre roll vid klimatmötet som just nu pågår i Köpenhamn beror dock snarast på att statsminister Reinfeldt själv, av partitaktiska skäl, på ett tidigt skede spelade ned förväntningarna inför mötet. Det bröt mot EU:s förhandlingsstrategi och retade upp andra europeiska ledare. Men allvarligare än så – det undergrävde möjligheterna till ett bra klimatavtal. 

Slutligen –Stockholmsprogrammet är en av få saker som kommer att leva vidare efter det svenska ordförandeskapet. Som stockholmare är jag orolig över att min hemstad kan komma att förknippas med ett politiskt program som mer går ut på att bygga murar runt Europa än att garantera mänskliga rättigheter. Men vi svenska socialdemokrater är i alla fall glada över att ni till sist delvis lyssnade på våra och parlamentets krav och tog med mer av kvinnor och barns rättigheter i programmet.

Vi har stora förväntningar på att Cecilia Malmström kommer att göra sitt yttersta för att förstärka de delarna ytterligare på sin nya position.

Tack

Lite mer analys av debatten kommer sedan.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, svenska ordförandeskapet, fredrik reinfeldt, cecilia malmström, klimat, lönedumping, jobbkris, jobb, arbetslöshet, stockholmsprogrammet, mänskliga rättigheter, socialdemokraterna, regeringen, lissabonfördraget

Klimattoppmötet pågår för fullt i Köpenhamn. Som väntat har förhandlingarna brutit samman för att sedan återupptas igen. Dramaturgin kan knappast förvåna någon, särskilt inte eftersom utvecklingsländernas frustration har markerats flera gånger tidigare. Men det är nu det gäller. Snart anländer de, stats- och regeringscheferna. De måste ha något eller några kort i rockärmen om det här ska lösa sig. EU:s ledare har  – hoppas jag verkligen – något slags löfte med sig om att gå upp till 30 procents utsläppsminskningar i enlighet med det klimatpaket som vi antagit. Men jag tvivlar på att de orkar leverera de 40 procentiga utsläppsminskningar som skulle behövas enligt FN:s klimatpanel. Med tanke på hur lite av de 30-procentiga utsläppsminskningarna som EU-länderna åtagit sig att göra på hemmaplan vid en utsläppsminskning på 30-procent borde ett sådant löfte inte vara så svårt att prestera.

Men kanske stupar möjligheten till ett ambitiöst och bra avtal på hur Europas och USA:s ledare ser på de kinesiska utsläppen. De talar nästan alltid om Kinas totala utsläpp, som om det var ett relevant jämförelsetal. Det måste väl ändå vara per person som utsläpp bör räknas?? Hörde att någon hade jämfört det här sättet att tala om Kinas utsläpp med att ställa alla kineser i en vågskål och alla säg svenskar i den andra. Eftersom Kinas vågskål då väger tyngst drar man slutsatsen att det är Kina som har överviktsproblem. Trots att de väger betydligt mindre per person än vi europeer eller amerikaner.

Carlgren verkar ha tappat humöret ordentligt på mötet. Trots att det är svårt att se det orättfärdiga i utvecklingsländernas krav. Dags att visa lite större ödmjukhet? Eller beror frustrationen på att det svenska ordförandeskapet dessvärre blir sidsteppat hela tiden, som Mats påpekar.

AB, DN, DN2

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om cop 15, klimat, miljö, eu, andreas carlgren, svenska ordförandeskapet, politik, köpenhamn, socialdemokraterna