Hushållsnära tjänster är en fråga som diskuterats länge inom Socialdemokraterna. Till stor del har diskussionen handlat om tekniska frågor som om det ska finnas ett skatteavdrag, hur stort det ska vara och vad det i så fall ska omfatta.

Traditionellt har vi varit positiva till skatteavdrag om det omfattat tapetsering, ombyggnation och målning men negativa om det omfattar städning eller fönsterputsning. Detta har ibland klätts i argumentet att det skulle handla om en konjunkturåtgärd för byggsektorn och ibland i en ganska grumlig retorik om att byggtjänster är riktiga jobb medan städtjänster inte är det.

Min personliga uppfattning är att hushållsnära tjänster är en viktig del av samhällsekonomin oavsett om det handlar om tapetsering, städning eller trädgårdsarbete. Men det ska vara riktiga jobb med riktiga löner, villkor och kollektivavtal.

Att använda skattepengar till arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller för att stimulera vissa sektorer så att fler jobb skapas har alltid varit en del av en aktiv socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik. Vi har försvarat det med att arbete åt alla är den viktigaste uppgiften för socialdemokratin. Både därför att arbete ger frihet och öppnar dörrar men även för att fler i arbete är nödvändigt för att vi ska ha starka offentliga finanser och kunna utveckla välfärden. Vi vill också att det ska vara möjligt för alla att kombinera karriär med familj. Därav utbyggd barnomsorg och maxtaxa på förskolan.

Varför är då avdraget för hushållsnära tjänster så kontroversiellt?

Jag tror det handlar om två saker. Dels finns påståendet att det egentligen inte ger några nya jobb. Dels handlar det om fördelningspolitik, varför ska det finnas avdragsrätt för något som bara ett fåtal har möjlighet att utnyttja.

Att avdraget för hushållsnära tjänster ger fler jobb är det idag ganska få som tvivlar på. Almega gick nyligen ut med att 11 400 personer nu jobbar med hemservice. Det är en sektor som expanderat stort och Almega uppger att 23 000 köpare tillkommer varje månad.

Det fördelningspolitiska argumentet är dock starkt. Sverige behöver mindre, inte större klyftor. Själv är jag av uppfattningen att fler jobb är det bästa sättet att minska klyftorna. Jobb är fördelningspolitik. Därför gör avdraget för hushållsnära stor nytta. Det gör svarta jobb vita och låter personer som är arbetslösa få jobb. Dessutom ger det fler mammor och pappor möjlighet att jobba heltid. Men man får samtidigt inte blunda för de fördelningspolitiska problemen med avdraget som det är utformat idag. Därför välkomnar jag Mikael Dambergs utspel i gårdagens rapport att avdraget bör göras om. Han sa:

Jag tycker debatten för och emot hushållsnära tjänster har varit för enkel. Jag tror vi istället ska rikta in debatten på att förändra systemet med hushållsnära tjänster, och barnfamiljsanpassa det. Man skulle sänka taket i systemet så att man inte kan plocka ut så mycket som helst och istället rikta pengarna mot de barnfamiljer som har en väldigt pressad vardag.

I dagarna har även Miljöpartiet slagit fast att de vill ha avdraget för hushållsnära tjänster kvar. De motiverar det inte nu med miljöargument, men jag tycker att det finns starka miljöskäl för samhället att generellt sätt bidra till att rikta konsumtion till tjänster istället för varor. Men detta gäller förstås inte bara hushållsnära tjänster, även om det är en typ av tjänst som många familjer nog väger mot att konsumera ytterligare varor. I bloggosfären har Peter Andersson, Jonas Morian och Robert Noord också välkomnat Mikael Dambergs utspel medan exempelvis Bengt Sifverstrand och HBT-sossen argumenterar emot. Karin Bergh tycker att det är nedvärderande att kalla hushållsnära tjänster för pigavdrag.

Den rödgröna diskussionen lär fortsätta.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, hushållsnära tjänster

Har verkligen våndats över om jag ska skriva något om Birgitta Ohlssons graviditet eller inte. Att göra det är ju liksom att falla in i samma dyngpöl som andra. Det är ju Birgitta Ohlssons kompetens och politiska åsikter som ska stå i fokus för diskussionen om hennes utnämning. Inget annat. All heder åt t ex Göran Eriksson i Svd som lyckades skriva en hel analys om utnämningen av Ohlsson i SVD:s tryckta upplaga utan att ta upp Ohlssons blivande moderskap! Samma dag hade t ex Dagens industri i sin tryckta upplaga två uppförstorade citat av den nye EU-ministern. Inget av dem handlade om hur hon ser på EU:s inre marknad eller stabilitetspakt, något som borde intressera DI:s läsare. Utan givetvis om hennes växande mage och att hennes man inte är en dinosaur…

Det sägs ofta att man som nybliven förälder upptäcker att det inte är så lätt med jämställdhet. Det är sant. Men inte av den anledningen som man ofta inbillas att tro, utan på grund av att alla uppenbarligen har rätt att tycka till om andras föräldraskap, och då främst moderskap. Det går helt enkelt inte att göra “rätt” i andras ögon. Dubbelbestraffningen som är en av härskarteknikerna mot kvinnor, finns överallt.

Oavsett vad man gör är det fel. Värst tycker jag kvinnor som “i all välmening” vill ta ifrån en makt, ansvar och arbetsuppgifter utan att man själv bett om det är. Tyvärr har jag stött på ganska många sådana vid det här laget. Bara första gången blev jag förvånad över att det här kan komma från kvinnor som ser sig själva som stora jämställdhetsförespråkare. En variant på detta är de kvinnor som inte har en position som gör att de kan ta ifrån dig makt eller ansvar, men som gärna pådyvlar dig dåligt samvete om du inte självmant inordnar dig i rollen som urmodern som ger upp karriären för att ägna din bebbe all uppmärksamhet de närmaste åren. Belinda Olsson i dagens AB är ett lysande exempel. Hon vill visserligen inte ha några åsikter om Ohlssons val, men …. Det vanligaste uttrycketet för detta  i det vardagliga umgänget är när andra talar i formen av “man vill ju”, istället för ”jag vill”. “man vill ju vara hemma med barnen så mycket som möjligt”, ”man vill ju inte att barnen ska vara på dagis mer än några timmar varje dag” etc. Ironiskt nog står “man” i dessa meningar aldrig för en man, utan för att kvinnan ska vara hemma och rusa från jobbet för att hämta på dagis. Eva Sternberg är bara en av raden av kvinnor som utgår ifrån att deras åsikt och upplevelse ska styra också andra kvinnors val och möjligheter.

När man föder barn hamnar man i en ny roll som det är helt naturligt att känna sig osäker i. Det gör en extra sårbar för alla andras synpunkter. Tyvärr.

Birgitta Ohlsson är nu inte den första föräldern i regeringen. Ett antal ministrar väntar barn i vår/sommar. Men eftersom de är män slipper de alla frågor om sitt föräldraskap.  Två kvinnor i min omedelbara närhet står säkert till tjänst med tips om hur man får det att fungera; såväl Marita Ulvskog och Lena Hallengren fick barn som ministrar. Det var säkert tufft. Ohlsson kommer kanske ha det ännu tuffare med sina kristdemokratiska alliansbröder.  

Tråkigt nog är det så att varje kvinna som utmanar strukturer som byggts för att passa män (med hemmafruar) kommer att få betala ett personligt pris för det. Det största priset är att dubbelbestraffas offentligt. Det här är bara första ronden. När Ohlsson väl fött barn kan hon inte göra “rätt” i andras ögon. Det är det som är kärnan i härskartekniken “dubbelbestraffning”. Jobbar hon, borde hon vara hemma mer. Är hon hemma mer borde hon jobba mer. Allt förstärkt av att regeringsmedlemmar inte som vanliga föräldrar kan ta ut föräldraledighet.

Med allt detta sagt medger jag att jag också gärna läser om andras livspussel i tidningen. Med förhoppningen om att hitta lösningar till vårt eget. Men, det är befirande när man kan läsa sådant utan att samtidigt få alla andras åsikter om det i halsen. Dessutom finns det väl många tillfällen att tala med Ohlsson om hennes föräldraskap. Dagen då hon får chans att påverka allas vår vardag genom en inflytelserik regeringspost finns det dock intressantare aspekter att ta upp. 

Trollhare, Amanda Brihed, Monica Green  skriver bra om detta,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om birgitta ohlsson, gravid, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, lena hallengren, marita ulvskog, föräldraskap, jämställdhet, politik, samhälle

Att-göra listan har blivit åtskilligt mycket kortare under eftermiddagen. Dessutom har vi två av våra tre nya medarbetare på plats! Roligt, och löftesrikt!

Knallade bland annat iväg till teknisk datasupport för att kvittera ut en ny dosa till min fjärranslutning till datorn. Efter att säkert 8 gånger till fyra olika personer fått visa min badge för att intyga att jag ÄR ledamot i parlamentet var jag lite full i skratt. Jag vet att det är ovanligt med kvinnliga ledamöter och ännu ovanligare med kvinnliga ledamöter på dryga 30 år. Och jag vet att de flesta i min ålder i parlamentet jobbar åt någon ledamot. Och jag borde väl ha listat ut att mina 60-åriga kollegor inte brukar fixa den tekniska utrustningen själva…. Det gick i alla fall till slut. Tack vare den kvinna som visade sig vara ensam kvinna på dataavdelningen. En svenska

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om eu, jämställdhet

Just nu pågår debatten om det svenska ordförandeskapet med Fredrik Reinfeldt i kammaren. Jag har precis talat för de svenska socialdemokraterna och sa då det här;

Tack, Jag vill börja med att säga att ordförandeskapet har levt upp till de förväntningar som fanns på ett välfungerande diplomatiskt maskineri. Det har uppskattats inte minst med tanke på det kaos som ibland rådde under det tjeckiska ordförandeskapet.

Man har hanterat de avslutande turerna med Lissabonfördraget på ett sätt som är positivt. Och tillslut kunde också rådets permanenta ordförande och EU:s nya utrikesminister presenteras.

Det politiska avtrycket på frågor som har direkt betydelse i människors vardag är dessvärre mindre.

Europas löntagare har inte fått något stöd i att stoppa lönedumpingen i spåren av Laval-domen. Inte heller har de sett några nya initiativ om att bekämpa arbetslösheten och skapa fler jobb.

Miljörörelsen är besviken över att Sverige inte stått upp för miljöfrågorna. Sverige har tagit ett steg tillbaka istället för att utnyttja tillfället för att driva på för högre ambitioner på miljö- och klimatområdet.

Att Sverige inte fått någon tyngre roll vid klimatmötet som just nu pågår i Köpenhamn beror dock snarast på att statsminister Reinfeldt själv, av partitaktiska skäl, på ett tidigt skede spelade ned förväntningarna inför mötet. Det bröt mot EU:s förhandlingsstrategi och retade upp andra europeiska ledare. Men allvarligare än så – det undergrävde möjligheterna till ett bra klimatavtal. 

Slutligen –Stockholmsprogrammet är en av få saker som kommer att leva vidare efter det svenska ordförandeskapet. Som stockholmare är jag orolig över att min hemstad kan komma att förknippas med ett politiskt program som mer går ut på att bygga murar runt Europa än att garantera mänskliga rättigheter. Men vi svenska socialdemokrater är i alla fall glada över att ni till sist delvis lyssnade på våra och parlamentets krav och tog med mer av kvinnor och barns rättigheter i programmet.

Vi har stora förväntningar på att Cecilia Malmström kommer att göra sitt yttersta för att förstärka de delarna ytterligare på sin nya position.

Tack

Lite mer analys av debatten kommer sedan.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, svenska ordförandeskapet, fredrik reinfeldt, cecilia malmström, klimat, lönedumping, jobbkris, jobb, arbetslöshet, stockholmsprogrammet, mänskliga rättigheter, socialdemokraterna, regeringen, lissabonfördraget

Carl Bildt blev inte ny utrikesminister i EU.

Regeringen nominerar inte heller Carl Bildt till ny svensk kommissionär.

Jag hoppas att detta kan leda till att svensk media får en mer nyanserad bild av honom. Faktum är att Carl Bildt knappast hade godkänts som EU-kommissionär av Europaparlamentet. Om detta skriver jag idag på Newsmill. Den nya kommissionen måste nämligen genomgå tuffa parlamentsförhör innan den blir vald. Den förra kommissionen fick, trots att alla utomstående förståsigpåare sa motsatsen, göras om efter dessa förhör och den italienske kandidaten Buttiglione blev inte utsedd. Jag tror Carl Bildt skulle få svårt att klara sig igenom dessa förhör.

Jag tror Fredrik Reinfeldt är väl medveten om detta. Hur tänkte han exempelvis hantera att Bildt var en av ledarna i “Committee for the Liberation of Iraq” som lobbade för Irakkriget. Vad tror han Europaparlamentariker från exempelvis Frankrike och Tyskland skulle tycka om det?

Chefen för denna lobbyorganisation för Irakkriget motiverar rekryteringen av Carl Bildt till Expressen med:

- Vi rekryterade Carl Bildt för att han skulle verka för en intervention i Irak och undanröjandet av Saddam Hussein.  

Irakkriget splittrade EU utrikespolitiskt och de flesta i Europaparlamentet var och är starkt kritiska till USA:s agerande. Att en före detta krigslobbyist för Irakkriget skulle få en majoritet i Europaparlamentet med sig är inte särskilt sannolikt.

Och som jag skriver på Newsmill fanns det fler punkter som låg Bildt i fatet.

Mats Engström, Rasmus, Martin Moberg, Kent Persson (m) blogg, Alliansfritt Sverige, Jinge,

DN, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD, SvD2, Aftonbladet, Aftonbladet2, Aftonbladet3, HD, Folkbladet,  Trelleborgs Allehanda, Hufvudstadsbladet. Och så ett inlägg från Timbro :-D

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Carl Bildt, EU, Lobbyister, politik, moderaterna