Vi är beroende av effektiva antibiotika, för allt i från infektioner i sår till avancerad sjukvård som transplantationer. Det räcker att tänka på hur många gånger man själv och närstående räddats av antibiotika för att inse hur allvarligt det vore om antibiotika förlorade sin verkningskraft. Antibiotikaresistensen är en av de största utmaningar vi människor står inför.

Trots att vi vet att ju mer antibiotika vi använder, desto fler bakterier riskerar att bli resistenta så ligger användningen på alldeles för höga nivåer. I Sverige ser vi hur förskrivning av antibiotika varierar mellan olika landsting, trots att det faktiska behovet sannolikt inte gör det. Och i många länder inom EU är förskrivningen betydligt mer generös än i Sverige. Jag har själv upplevt hur lättvindigt man i Belgien skriver ut antibiotika i förebyggande syfte, eller utan att först undersöka det faktiska behovet. På andra håll i EU händer det att antibiotika säljs helt utan recept.

Det är alltså hög tid att begränsa antibiotikaanvändningen inom EU till de fall där det är nödvändigt. För att detta ska ske krävs det en mycket större press på de länder som i dag toppar antibiotikaanvändningen per invånare. Vi måste också få större kunskap om hur olika sätt att organisera sjukvården bidrar till överkonsumtion. Samtidigt måste vi arbeta med att ta fram nya antibiotika genom att uppmuntra till mer forskning.

Vi behöver även sprida information om när det är lämpligt att ta antibiotika. Det förekommer många missuppfattningar om antibiotika och deras effekter. 53 procent av européerna tror fortfarande att antibiotika dödar virus och 47 procent tror att de hjälper mot förkylningar och influensa enligt en undersökning som kommissionen låtit utföra 2010.

Den svenska regeringen har visserligen uppmärksammat problemet med en växande antibiotikaresistens och tagit vissa initiativ på EU-nivå. Det är bra men långt ifrån tillräckligt. Dessutom har regeringen tagit steg åt helt fel håll.

Antibiotikaanvändningen inom djuruppfödningen bidrar nämligen också till utvecklande av antibiotikaresistens. Men trots detta har regeringen underlättat för överanvändning av antibiotika inom den svenska djuruppfödningen. Genom att låta lantbrukare och inte veterinärer ge boskap doser av antibiotika minskar kontrollen och risken är uppenbar att användningen då ökar. Och med ökad användning är risken stor att också antibiotikaresistensen ökar. Hur ska vi få ökad förståelse för en restriktiv användning av antibiotika för människor när djuren i Europa samtidigt badar i antibiotika?

Tvärtom borde vi nu skärpa reglerna för användningen av antibiotika inom djuruppfödningen för att så långt möjligt se till att vi människor har tillgång till antibiotika när vi blir sjuka.

Nu krävs krafttag mot överanvändningen av antibiotika i Sverige och i EU. Vi borde snarast besluta om mål för hur mycket vi ska minska antibiotikaanvändningen inom hela EU och sätta stopp för all onödig antibiotikaanvändning. Till människor såväl som till djur.

 Åsa Westlund

Europaparlamentariker (S)