Vår dotter Elin, Eriks lillasyster, föddes 17 maj. Hon är 52 centimeter och väger 3750 gram.

Igår röstade miljöutskottet om ett mycket viktigt ärende. Det handlar om att minska utsläppen av svavel, Nox och annat från alla stora industrier och kraftverk i Europa. Jag är ansvarig för ärendet i min partigrupp och har därför arbetat med det sedan tidigt i höstas. Därför kändes det lite konstigt att inte vara där vid själva omröstningen i utskottet, men samtidigt visste jag att ärendet var i trygga händer. Maja, min klippa till medarbetare, som är den som slitit med alla tänkbara och otänkbara detaljer i den här extremt komplicerade lagstiftningen, och Marita fanns ju på plats tillammans med mina övriga kollegor.

För mig som är uppväxt i ett Småland med försurade sjöar känns det kanske extra viktigt med det här ärendet. Det handlar om alla klassiska miljöproblem, utsläpp som påverkar såväl miljö som människors hälsa. 

Hela ärendet har dessutom en mycket principiell och ideologisk betydelse. Enkelt kan man säga att vi vill skärpa kraven på att de industrier som står för de största utsläppen i Europa succesivt ska använda sig av den mest miljövänliga tekniken. Tyvärr har många länder idag öppnat upp för långtgående undantag vilket gjort att vi kommer få mycket svårt att nå de luftlvalitétsmål EU satt upp. Dessutom skapar det helt snedvriden konkurrens i Europa. Och här någonstans tycker man ju att grön, röd och blå skull kunna mötas. I alla fall om det handlade om principerna. För alla säger ju sig hålla med om att förorenaren ska betala och att det är bra med lika konkurrens, alltså borde alla kunna ställa upp på att det är den mest miljövänliga tekniken som ska användas. Detta skulle ju dessutom i sin tur leda till ett fantstiskt innovationsklimat för grön teknik.

Men icke sa nicke. Den industri som valt att inte göra framtidsinvesteringar utan vill krama ur de sista kronorna ur sina anläggningar genom att strunta i att göra investeringar har lobbat hårt och framgångsrikt. Jag har under förhandlingarna med framför allt den konservativa högergruppen EPP fått höra hur tufft det är för företagen idag (inte för människorna, utan för företagen) och att de därför måste ha långtgående undantag, eller åtminstone ytterligare fem-sex år på sig att anpassa sig till den nya tekniken, utöver de 6 år de redan fått.

Till slut var vi tvungna att kompromissa hårt för att vara säkra på att parlamentet skulle landa i en grönare ståndpunk än medlemsländerna i ministerrådet. Det var jobbigt, eftersom parlamentet vid den så kallade första behandlingen intog en betydligt grönare linje som vi då stöttade.

Det här ärendet – om att begrönsa utsläppen från de stora industrierna i Eropa- är det första riktiga testet på var Europaparlamentet står i milljöfrågor efter valet 2009. Den stora förändringen mellan vad parlamentet tyckte vid första läsningen och vid den andra läsningen visar dessvärre tydligt att Europaparlamentet efter valet 2009 inte bara blivit mer högerdominerat utan också mindre grönt. Det bådar inte gott för framtiden.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, eu, politik

Jag är förvånad. Både över att miljöutskottet röstade för resolutionen mot köttklister och över uppmärksamheten. Jag är glad och tacksam för all positiv respons från människor. På bloggen, twitter, facebook och mailen har det strömmat in uppskattande kommentarer. Jätteroligt!! Det ger energi, inte bara till att fortsätta jobba för starkt konsumentskydd utan också för en bättre miljö.

Några debattörer vill dock tillåta köttklistret trombin. De brukar föra fram några argument som jag mycket kort tänkte kommentera.

1. Trombin är inte farligt, utan “naturligt”.

Ingen jag har mött har hävdat att köttklistret i sig skulle vara farligt. Inte jag heller. Däremot finns det delade meningar om huruvida användandet av köttklistret är hälsovådligt. På vilket sätt framgår i resolutionen som utskottet ställde sig bakom igår.

Oavsett  - att något i sig är ofarligt varken bör eller ska enligt gällande regler vara tillräckligt för att godkännas som livsmedelstillsats. Livsmedelstillsatser får inte vilseleda konsumenter. Gör de det ska de inte godkännas. Denna regel finns där för att skydda konsumenter från att bli lurade av industrin. Den behövs tyvärr. Resolutionen beskriver bra hur konsumenter riskerar att vilseledas av köttklistret. Både i affärer och på restauranger.

2. Bindningsmedel används i korv etc idag.

Ja, och köper man en korv förväntar man sig en korv. För att göra en korv krävs mycket riktig någon form av bindningsmedel, även när man gör den hemma. Köper man en filé förväntar man sig en filé. Och man gör – hittills – inte filéer med hjälp av köttklister. Ingen står väl heller hemma i köket och klistrar ihop köttbitar till en filé att bjuda sina gäster på? Alltså att man får en korv när man köper en korv är inte vilseledande. Men att man får ihopklistrade köttbitar när man köper en filé riskerar att vara det.

3. Köttklistret innebär klimatvinster

Det här är det konstigaste argumentet. Det upprepas idag av bland annat Expressens ledarsida. Agumentet går ut på att köttbitar som idag slängs skulle komma till användning med hjälp av köttklistret.

Jag har besökt ett antal slakterier genom åren. Ingenstans har de slängt köttbitar. Allt säljs i olika former. Men allt kan inte säljas till samma höga pris som filé. Nu vill industrin kunna ta ut ett högre pris för fler (ihopklistrade) delar. Vad det har med miljönytta att göra har jag svårt att se.

Det kött som slängs idag är det som vi själva slänger i hushållsoporna, eller som slängs i affärerna, för att det blivit för gammalt. Att bättre ta tillvara dessa bitar vore förstås en klimatvinst. Men det kan väl ändå inte vara dessa gamla bitar som Expressen menar ska samlas ihop, klistras och säljas som filéer? Då kan vi verkligen tala om hälsorisker.

Tilläggas bör kanske att även om det fanns miljövinster med en tillsats gäller precis samma krav på den tillsatsen som på andra tillsatser, t ex att den inte ska vara vilseledande.

Några av artiklarna om köttklister;GP, DN, Expressen, Sydsvenskan, Svd1, svd2, AB,  VK, HD, smp

Några av alla bloggar om köttklistret; Krassman – In Your Face, Thomas Hartman, Hållplats Hådén, Carls konsumentblogg, Jöran Fagerlund, Röda berget, Jens Holm, matbluffen, rösta grönt för en hållbar utveckling,     

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om köttklister, köttlim, trombin, mat, hälsa, konsument, tillsatser, eu, politik, samhälle

Detta skriver ETC om idag. Jag har tidigare skrivit om lagen här. Jag har också ställt en fråga till EU-kommissionen som lovat att agera:

Kommissionen kommer att analysera den slutliga texten och kommer inte att tveka att vidta de åtgärder som krävs för att garantera överensstämmelse med gemenskapsrätten, inbegripet de grundläggande rättigheterna.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om litauen, hbt, eu, politik, mänskliga rättigheter, mr, diskriminiering

Har verkligen våndats över om jag ska skriva något om Birgitta Ohlssons graviditet eller inte. Att göra det är ju liksom att falla in i samma dyngpöl som andra. Det är ju Birgitta Ohlssons kompetens och politiska åsikter som ska stå i fokus för diskussionen om hennes utnämning. Inget annat. All heder åt t ex Göran Eriksson i Svd som lyckades skriva en hel analys om utnämningen av Ohlsson i SVD:s tryckta upplaga utan att ta upp Ohlssons blivande moderskap! Samma dag hade t ex Dagens industri i sin tryckta upplaga två uppförstorade citat av den nye EU-ministern. Inget av dem handlade om hur hon ser på EU:s inre marknad eller stabilitetspakt, något som borde intressera DI:s läsare. Utan givetvis om hennes växande mage och att hennes man inte är en dinosaur…

Det sägs ofta att man som nybliven förälder upptäcker att det inte är så lätt med jämställdhet. Det är sant. Men inte av den anledningen som man ofta inbillas att tro, utan på grund av att alla uppenbarligen har rätt att tycka till om andras föräldraskap, och då främst moderskap. Det går helt enkelt inte att göra “rätt” i andras ögon. Dubbelbestraffningen som är en av härskarteknikerna mot kvinnor, finns överallt.

Oavsett vad man gör är det fel. Värst tycker jag kvinnor som “i all välmening” vill ta ifrån en makt, ansvar och arbetsuppgifter utan att man själv bett om det är. Tyvärr har jag stött på ganska många sådana vid det här laget. Bara första gången blev jag förvånad över att det här kan komma från kvinnor som ser sig själva som stora jämställdhetsförespråkare. En variant på detta är de kvinnor som inte har en position som gör att de kan ta ifrån dig makt eller ansvar, men som gärna pådyvlar dig dåligt samvete om du inte självmant inordnar dig i rollen som urmodern som ger upp karriären för att ägna din bebbe all uppmärksamhet de närmaste åren. Belinda Olsson i dagens AB är ett lysande exempel. Hon vill visserligen inte ha några åsikter om Ohlssons val, men …. Det vanligaste uttrycketet för detta  i det vardagliga umgänget är när andra talar i formen av “man vill ju”, istället för ”jag vill”. “man vill ju vara hemma med barnen så mycket som möjligt”, ”man vill ju inte att barnen ska vara på dagis mer än några timmar varje dag” etc. Ironiskt nog står “man” i dessa meningar aldrig för en man, utan för att kvinnan ska vara hemma och rusa från jobbet för att hämta på dagis. Eva Sternberg är bara en av raden av kvinnor som utgår ifrån att deras åsikt och upplevelse ska styra också andra kvinnors val och möjligheter.

När man föder barn hamnar man i en ny roll som det är helt naturligt att känna sig osäker i. Det gör en extra sårbar för alla andras synpunkter. Tyvärr.

Birgitta Ohlsson är nu inte den första föräldern i regeringen. Ett antal ministrar väntar barn i vår/sommar. Men eftersom de är män slipper de alla frågor om sitt föräldraskap.  Två kvinnor i min omedelbara närhet står säkert till tjänst med tips om hur man får det att fungera; såväl Marita Ulvskog och Lena Hallengren fick barn som ministrar. Det var säkert tufft. Ohlsson kommer kanske ha det ännu tuffare med sina kristdemokratiska alliansbröder.  

Tråkigt nog är det så att varje kvinna som utmanar strukturer som byggts för att passa män (med hemmafruar) kommer att få betala ett personligt pris för det. Det största priset är att dubbelbestraffas offentligt. Det här är bara första ronden. När Ohlsson väl fött barn kan hon inte göra “rätt” i andras ögon. Det är det som är kärnan i härskartekniken “dubbelbestraffning”. Jobbar hon, borde hon vara hemma mer. Är hon hemma mer borde hon jobba mer. Allt förstärkt av att regeringsmedlemmar inte som vanliga föräldrar kan ta ut föräldraledighet.

Med allt detta sagt medger jag att jag också gärna läser om andras livspussel i tidningen. Med förhoppningen om att hitta lösningar till vårt eget. Men, det är befirande när man kan läsa sådant utan att samtidigt få alla andras åsikter om det i halsen. Dessutom finns det väl många tillfällen att tala med Ohlsson om hennes föräldraskap. Dagen då hon får chans att påverka allas vår vardag genom en inflytelserik regeringspost finns det dock intressantare aspekter att ta upp. 

Trollhare, Amanda Brihed, Monica Green  skriver bra om detta,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om birgitta ohlsson, gravid, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, lena hallengren, marita ulvskog, föräldraskap, jämställdhet, politik, samhälle