Svd skriver idag om ett för mig och många andra viktigt ämne. Nämligen att Bisfenol A fortfarande tillåts i bland annat nappflaskor. Trots att flera forskningsrapporter visat på risker. Trots att vi vet att spädbarn är mycket känsliga. Och trots att det sedan länge finns fullt fungerande alternativ på marknaden.

Svenska kemikalieinspektionen tycker att Sverige borde gå före och likt Danmark införa ett nationellt förbud. För säkerhets skull. Livsmedelsverket tycker – som i de flesta frågor – ingenting. De tycker – som vanligt  – att man sak avvakta EFSAs slutsatser.

Regeringen är tyst. Precis som under de år man haft på sig att göra någonting.

Jag tycker att Bisfenol A borde ha förbjudits i nappflaskorför länge sedan. I Sverige, men ännu hellre i hela EU. Jag och min kollega Dan Jorgensen  ställer nu frågan till de ansvariga EU-kommissionärerna. Vi frågar om de verkligen tycker att det är rimligt att utsätta små barn för denna helt onödiga risk. Och om vad de tänker göra för att EU:s konsumenter ska kunna lita på att det som säljs i affärerna håller en hög säkerhetsnivå. Hela frågan hittar du nedan.

Jag vet att det inte finns några entydiga bevis för hur farligt bisfenol A i nappflaskor är för barn. Men varför ska vi utsätta dem för några onödiga risker? Ska man inte som förälder kunna lita på att det som säljs i affären är säkert att använda? I det här fallet kan man definitivt inte det. Om nu industrin till varje pris vill fortsätta använda bisfenol A i sina nappflaskor, då borde det väl vara upp till dem att ta fram entydiga bevis för att det är ofarligt??

Så länge vare sig den svenska regeringen, EU-kommissionen eller industrin tar sitt ansvar är mitt råd till alla föräldrar att köpa bisfenolfria nappflaskor. Det finns ett flertal på marknaden. Vi använder dem från Mam.

Att tillverkare som fortfarande använder bisfenol A märker sina flaskor med att de går att diska i diskmaskinen och värma i mikron, samtidigt som råder föräldrar som är oroliga att INTE göra just detta är helt absurt. Snacka om att vilja ha ryggen fri den dag i framtiden då barnen ska undrar varför de utsattes för det här experimentet.

Jag har tidigare skrivit om detta ämne otaliga gånger. Senaste inlägget hittar du här.

Mats Engström, Gunvor G Ericson, Louise konsumentkoll,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om bisfenol a, bisphenol a, barn, kemikalier, hälsa, mat, fredrik reinfeldt, politik, eu, regeringen, gift

Hela frågan till EU-kommissionen:

Under utfrågningarna av de nya kommissionärerna frågade Åsa Westlund kommissionär Potocnic om det är rimligt att utsätta små barn för den onödiga risk som bisfenol A i bl a nappflaskor innebär, då det finns säkrare alternativ på marknaden. Potocnic svarade att han tyckte att detta lät orimligt och lovade att följa upp frågan.

Ett antal undersökningar som visar på risker med att utsätta små barn för bisfenol A har gjorts. I Danmark har man nu tagit det säkra före det osäkra och infört ett nationellt förbud mot Bisfenol A i produkter som riktar sig till barn.

Anser kommissionär Potocnic och kommissionär Dalli att det är rimligt att utsätta barn för den onödiga risk som det innebär att tillåta bisfenol A i produkter som riktar sig till barn? Trots att det finns säkrare alternativ på marknaden?

Hur ställer sig kommissionärerna till att istället utgå från en försiktighetsprincip där man i väntan på ytterligare vetenskapliga bevis stoppar användningen av bisfenol A i nappflaskor?

Anser EU-kommissionen att det är industrins eller samhällets ansvar att bevisa att bisfenol A är säkert att använda trots de risker som framkommit i olika studier?

Vilka försiktighetsåtgärder tänker EU-kommissionen vidta för att EU:s konsumenter ska kunna lita på att det som säljs i affären är säkert att använda med anledning av de risker som påvisats med bisfenol A?

Vilka åtgärder planerar EU-kommissionen att vidta för att säkerställa att de produkter som riktar sig till barn och innehåller bisfenol A verkligen är säkra att använda?

Jag är förvånad. Både över att miljöutskottet röstade för resolutionen mot köttklister och över uppmärksamheten. Jag är glad och tacksam för all positiv respons från människor. På bloggen, twitter, facebook och mailen har det strömmat in uppskattande kommentarer. Jätteroligt!! Det ger energi, inte bara till att fortsätta jobba för starkt konsumentskydd utan också för en bättre miljö.

Några debattörer vill dock tillåta köttklistret trombin. De brukar föra fram några argument som jag mycket kort tänkte kommentera.

1. Trombin är inte farligt, utan “naturligt”.

Ingen jag har mött har hävdat att köttklistret i sig skulle vara farligt. Inte jag heller. Däremot finns det delade meningar om huruvida användandet av köttklistret är hälsovådligt. På vilket sätt framgår i resolutionen som utskottet ställde sig bakom igår.

Oavsett  - att något i sig är ofarligt varken bör eller ska enligt gällande regler vara tillräckligt för att godkännas som livsmedelstillsats. Livsmedelstillsatser får inte vilseleda konsumenter. Gör de det ska de inte godkännas. Denna regel finns där för att skydda konsumenter från att bli lurade av industrin. Den behövs tyvärr. Resolutionen beskriver bra hur konsumenter riskerar att vilseledas av köttklistret. Både i affärer och på restauranger.

2. Bindningsmedel används i korv etc idag.

Ja, och köper man en korv förväntar man sig en korv. För att göra en korv krävs mycket riktig någon form av bindningsmedel, även när man gör den hemma. Köper man en filé förväntar man sig en filé. Och man gör – hittills – inte filéer med hjälp av köttklister. Ingen står väl heller hemma i köket och klistrar ihop köttbitar till en filé att bjuda sina gäster på? Alltså att man får en korv när man köper en korv är inte vilseledande. Men att man får ihopklistrade köttbitar när man köper en filé riskerar att vara det.

3. Köttklistret innebär klimatvinster

Det här är det konstigaste argumentet. Det upprepas idag av bland annat Expressens ledarsida. Agumentet går ut på att köttbitar som idag slängs skulle komma till användning med hjälp av köttklistret.

Jag har besökt ett antal slakterier genom åren. Ingenstans har de slängt köttbitar. Allt säljs i olika former. Men allt kan inte säljas till samma höga pris som filé. Nu vill industrin kunna ta ut ett högre pris för fler (ihopklistrade) delar. Vad det har med miljönytta att göra har jag svårt att se.

Det kött som slängs idag är det som vi själva slänger i hushållsoporna, eller som slängs i affärerna, för att det blivit för gammalt. Att bättre ta tillvara dessa bitar vore förstås en klimatvinst. Men det kan väl ändå inte vara dessa gamla bitar som Expressen menar ska samlas ihop, klistras och säljas som filéer? Då kan vi verkligen tala om hälsorisker.

Tilläggas bör kanske att även om det fanns miljövinster med en tillsats gäller precis samma krav på den tillsatsen som på andra tillsatser, t ex att den inte ska vara vilseledande.

Några av artiklarna om köttklister;GP, DN, Expressen, Sydsvenskan, Svd1, svd2, AB,  VK, HD, smp

Några av alla bloggar om köttklistret; Krassman – In Your Face, Thomas Hartman, Hållplats Hådén, Carls konsumentblogg, Jöran Fagerlund, Röda berget, Jens Holm, matbluffen, rösta grönt för en hållbar utveckling,     

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om köttklister, köttlim, trombin, mat, hälsa, konsument, tillsatser, eu, politik, samhälle

BANANAS!* trailer from WG Film on Vimeo.

Igår kväll sändes Bananas på SVT. Såg den inte då (22.00 är för sent för mig.. ) så jag ska se den idag istället. Bananas berör flera områden, rätt till justa arbetsvillkor, vårt ansvar för människor i andra länder, yttrande- och föreningsfrihet och användandet av kemikalier. Det sistnämnda är också temat på en annan högaktuell film; Underkastelsen.

Underkastelsen handlar om hotet från alla de kemikalier som vi använder dagligen och hela tiden. Ett hot som jag tar på största allvar och arbetar mycket med. Såg att Sanna Lundell varit och sett smygpremiären och fått upp ögonen för allt vi utsätter våra barn för. Hoppas bara att filmen skrämmer lagom mycket, om det blir för mycket kan det vara lätt att slå ifrån sig för att man inte orkar ta till sig. Det är viktigt att vi orkar göra något åt problemet.

I väntan på att få se filmen kör jag de nyinköpta textilierna tre gånger i tvättmaskinen med det säkraste tvättmedlet jag hittat på marknaden, allt för att bli av med så mycket kemikalier från textilierna som möjligt. Dessvärre med kunskapen om att kemikalierna inte försvinner för att de åker iväg med avloppsvattnet utan kommer finnas kvar i naturen och därmed också succesivt i våra kroppar under lång, lång tid framöver.   

Båda filmerna visas på Folkets bio.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om bananas, underkastelsen, kemikalier, sanna lundell, miljö, fackliga rättigheter, yttrandefrihet, arbetsvillkor, bananer, barn, politik, samhälle

Läs mer i mitt pressmeddelande här.

Intressant?
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om mat, märkning, trafikljus, gda, ursprungsmärkning, transfett, eskil erlandsson, regeringen, politik, eu, livsmedel, , , socialdemokraterna

Om tio minuter börjar omröstningen om den hittills mest lobbade lagstiftningsfrågan under mandatperioden. Livsmedelsindustrin har i flera veckors tid bosatt sig i parlamentets byggnader för att övertyga oss om att de klarar det här med märkning av mat på egen hand. De vill inte ha ursprungsmärkning av fler produkter, såsom fläsk och kyckling. De vill inte märka ut transfett. Och de vill varken att EU eller enskilda medlemsstater ska få ha för konsumenten mer lättförståliga symboler fö näringsinnehåll.

Den svenska borgerliga regeringen har samtidigt lagt krut på att försöka övertyga oss om att det vore dåligt med obligatorisk ursprungsmärkning av fler produkter. Detta trots att alla borgerliga partier utan moderaterna tidigare i konsumentdebatter sagt sig vara för det. Moderaterna styr alltså, trots att Eskil Erlandsson är c-märkt och ansvarig minister.

Jag har lagt ned mycket tid på att prata mat med människor under min tid som Europaparlamentariker. Några krav återkommer ofta, för att inte säga lltid. Man vill veta var köttet kommer ifrån, alltså var djuret fötts, växt upp och slaktats. Man vill kunna se om maten innehåller transfett eller ej. Och man vill kunna läsa på förpackningen. Jag har nu drivit alla dessa frågor i arbetet med den nya livsmedelsmärkningen. Plus en rad andra. Till exempel att när man anger näringsvärdet på matförpackningens framsida så ska den anges per 100 g eller 100 ml, inte per portion. Detta eftersom industrin hittills gjort sitt bästa för att vilseleda konsumetner genom att ange mindre protionsstorlekar än vad man som konsument instinktivt räknar med. Ett exempel på det är OLW som Svd skrev om nyligen och som Seriges konsumenter reagerat på.

 Läs också gärna Henrik Ennarts blogg i ämnet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om mat, märkning, trafikljus, gda, ursprungsmärkning, transfett, eskil erlandsson, regeringen, politik, eu, livsmedel,