Idag kan du läsa hur alliansen under den gångna mandatperioden försämrat möjligheterna för speciellt unga att få en fast anställning på SVD:s debattsida. Vilket behövs om man t ex ska kunna köpa sig en bostad.

Förändringarna innebar att det i praktiken inte finns något skydd mot missbruk av tidsbegränsade anställningar. Det är fritt fram att anställa tidsbegränsat utan att ange något som helst skäl i upp till 2 år under en femårsperiod. Dessutom kan en arbetsgivare anställa på vikariat under 2 år under femårsperioden, anställa på prov och anställa för säsong.

Det innebär att EU-kommissionen nu anser att den svenska anställningsskyddslagen inte ens uppfyller EU-rättens minimikrav. Regeringen har dock klargjort att den kritiken tänker man strunta i vilket sannolikt leder till en prövning i EU-domstolen.

Trots att Sverige inte ens uppfyller EU-rättens minimikrav när det gäller anställningsskydd, går alliansen i sitt valmanifest vidare med fler försämringar:

Man föreslår att ungdomar under 23 år ska kunna provanställas under 18 månader istället för 6 månader som idag. Provanställning är den mest otrygga anställningsform som finns eftersom arbetsgivaren kan avsluta anställningen när som helst utan att ange något som helst skäl. 

Anställningen kallas lärlingsprovanställning men ska inte blandas ihop med en riktig lärlingsutbildning. Partierna skriver att anställningen ligger utanför det ordinarie utbildningsväsendet och att arbetsgivaren ansvarar för att anställningen ges ett utbildningsinnehåll. Men det innebär knappast någonting nytt eftersom alla anställningar har något utbildningsinslag.

Vad det egentligen handlar om är att övriga partier köpt Centerpartiets gamla förslag att ställa alla ungdomar utan anställningsskydd.

Det finns de som hävdar att unga idag inte vill ha fast anställning. Det är lögn. Unga vill gärna byta jobb, men när de själv vill. Inte bli av med jobbet när arbetsgivaren tycker att de är onödigt gravida, sjuka eller ifrågasättande. Reeringen har motiverat den ökade otryggheten för unga med att det ska skapa fler jobb. Så har inte skett. Sverige har misslyckats med jobben, i en europeisk jämförelse. Trots att alliansregeringen, till skillnad från många andra regeringar i Europa, tog över starka statsfinanser. Mer om detta kan du läsa i Ibbes artikel i Aftonbladet idag.

Alliansen vill alltså fortsätta öka otryggheten för unga på arbetsmarknaden. Men det är inte bara unga som ska ha sämre villkor på arbetsmarknaden. När EU ifrågasatte den svenska modellen med kollektivavtal satt den moderatledda regeringens representanter tysta vid förhandlingsbordet. Något som förvånade inte minst mina europeiska kollegor. De trodde, liksom flertalet av väljarna gissar jag, att en regering skulle försvara det egna regelverket. Så skedde alltså inte.

Alliansens företräder inget allmänintresse. De lyssnarenbart med ena örat, på arbetsgivarnas intressen. Och dessvärre är arbetsgivarna den starkare parten på arbetsmarknaden redan från början….

Det är trygga människor som vågar satsa, komma med ideer på förbättringar, starta eget eller hoppa på en ny utbildning. Trygga människor gör Sverige starkare. 

Länkar: AB, AB2, AB3, AB4, AB5, svd, svd2, dn

Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, arbetsrätt, alliansen, regeringen, arbetsmarknad, jobb, Dan Holke,

Svd skriver idag om ett för mig och många andra viktigt ämne. Nämligen att Bisfenol A fortfarande tillåts i bland annat nappflaskor. Trots att flera forskningsrapporter visat på risker. Trots att vi vet att spädbarn är mycket känsliga. Och trots att det sedan länge finns fullt fungerande alternativ på marknaden.

Svenska kemikalieinspektionen tycker att Sverige borde gå före och likt Danmark införa ett nationellt förbud. För säkerhets skull. Livsmedelsverket tycker – som i de flesta frågor – ingenting. De tycker – som vanligt  – att man sak avvakta EFSAs slutsatser.

Regeringen är tyst. Precis som under de år man haft på sig att göra någonting.

Jag tycker att Bisfenol A borde ha förbjudits i nappflaskorför länge sedan. I Sverige, men ännu hellre i hela EU. Jag och min kollega Dan Jorgensen  ställer nu frågan till de ansvariga EU-kommissionärerna. Vi frågar om de verkligen tycker att det är rimligt att utsätta små barn för denna helt onödiga risk. Och om vad de tänker göra för att EU:s konsumenter ska kunna lita på att det som säljs i affärerna håller en hög säkerhetsnivå. Hela frågan hittar du nedan.

Jag vet att det inte finns några entydiga bevis för hur farligt bisfenol A i nappflaskor är för barn. Men varför ska vi utsätta dem för några onödiga risker? Ska man inte som förälder kunna lita på att det som säljs i affären är säkert att använda? I det här fallet kan man definitivt inte det. Om nu industrin till varje pris vill fortsätta använda bisfenol A i sina nappflaskor, då borde det väl vara upp till dem att ta fram entydiga bevis för att det är ofarligt??

Så länge vare sig den svenska regeringen, EU-kommissionen eller industrin tar sitt ansvar är mitt råd till alla föräldrar att köpa bisfenolfria nappflaskor. Det finns ett flertal på marknaden. Vi använder dem från Mam.

Att tillverkare som fortfarande använder bisfenol A märker sina flaskor med att de går att diska i diskmaskinen och värma i mikron, samtidigt som råder föräldrar som är oroliga att INTE göra just detta är helt absurt. Snacka om att vilja ha ryggen fri den dag i framtiden då barnen ska undrar varför de utsattes för det här experimentet.

Jag har tidigare skrivit om detta ämne otaliga gånger. Senaste inlägget hittar du här.

Mats Engström, Gunvor G Ericson, Louise konsumentkoll,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om bisfenol a, bisphenol a, barn, kemikalier, hälsa, mat, fredrik reinfeldt, politik, eu, regeringen, gift

Hela frågan till EU-kommissionen:

Under utfrågningarna av de nya kommissionärerna frågade Åsa Westlund kommissionär Potocnic om det är rimligt att utsätta små barn för den onödiga risk som bisfenol A i bl a nappflaskor innebär, då det finns säkrare alternativ på marknaden. Potocnic svarade att han tyckte att detta lät orimligt och lovade att följa upp frågan.

Ett antal undersökningar som visar på risker med att utsätta små barn för bisfenol A har gjorts. I Danmark har man nu tagit det säkra före det osäkra och infört ett nationellt förbud mot Bisfenol A i produkter som riktar sig till barn.

Anser kommissionär Potocnic och kommissionär Dalli att det är rimligt att utsätta barn för den onödiga risk som det innebär att tillåta bisfenol A i produkter som riktar sig till barn? Trots att det finns säkrare alternativ på marknaden?

Hur ställer sig kommissionärerna till att istället utgå från en försiktighetsprincip där man i väntan på ytterligare vetenskapliga bevis stoppar användningen av bisfenol A i nappflaskor?

Anser EU-kommissionen att det är industrins eller samhällets ansvar att bevisa att bisfenol A är säkert att använda trots de risker som framkommit i olika studier?

Vilka försiktighetsåtgärder tänker EU-kommissionen vidta för att EU:s konsumenter ska kunna lita på att det som säljs i affären är säkert att använda med anledning av de risker som påvisats med bisfenol A?

Vilka åtgärder planerar EU-kommissionen att vidta för att säkerställa att de produkter som riktar sig till barn och innehåller bisfenol A verkligen är säkra att använda?

Igår röstade miljöutskottet om ett mycket viktigt ärende. Det handlar om att minska utsläppen av svavel, Nox och annat från alla stora industrier och kraftverk i Europa. Jag är ansvarig för ärendet i min partigrupp och har därför arbetat med det sedan tidigt i höstas. Därför kändes det lite konstigt att inte vara där vid själva omröstningen i utskottet, men samtidigt visste jag att ärendet var i trygga händer. Maja, min klippa till medarbetare, som är den som slitit med alla tänkbara och otänkbara detaljer i den här extremt komplicerade lagstiftningen, och Marita fanns ju på plats tillammans med mina övriga kollegor.

För mig som är uppväxt i ett Småland med försurade sjöar känns det kanske extra viktigt med det här ärendet. Det handlar om alla klassiska miljöproblem, utsläpp som påverkar såväl miljö som människors hälsa. 

Hela ärendet har dessutom en mycket principiell och ideologisk betydelse. Enkelt kan man säga att vi vill skärpa kraven på att de industrier som står för de största utsläppen i Europa succesivt ska använda sig av den mest miljövänliga tekniken. Tyvärr har många länder idag öppnat upp för långtgående undantag vilket gjort att vi kommer få mycket svårt att nå de luftlvalitétsmål EU satt upp. Dessutom skapar det helt snedvriden konkurrens i Europa. Och här någonstans tycker man ju att grön, röd och blå skull kunna mötas. I alla fall om det handlade om principerna. För alla säger ju sig hålla med om att förorenaren ska betala och att det är bra med lika konkurrens, alltså borde alla kunna ställa upp på att det är den mest miljövänliga tekniken som ska användas. Detta skulle ju dessutom i sin tur leda till ett fantstiskt innovationsklimat för grön teknik.

Men icke sa nicke. Den industri som valt att inte göra framtidsinvesteringar utan vill krama ur de sista kronorna ur sina anläggningar genom att strunta i att göra investeringar har lobbat hårt och framgångsrikt. Jag har under förhandlingarna med framför allt den konservativa högergruppen EPP fått höra hur tufft det är för företagen idag (inte för människorna, utan för företagen) och att de därför måste ha långtgående undantag, eller åtminstone ytterligare fem-sex år på sig att anpassa sig till den nya tekniken, utöver de 6 år de redan fått.

Till slut var vi tvungna att kompromissa hårt för att vara säkra på att parlamentet skulle landa i en grönare ståndpunk än medlemsländerna i ministerrådet. Det var jobbigt, eftersom parlamentet vid den så kallade första behandlingen intog en betydligt grönare linje som vi då stöttade.

Det här ärendet – om att begrönsa utsläppen från de stora industrierna i Eropa- är det första riktiga testet på var Europaparlamentet står i milljöfrågor efter valet 2009. Den stora förändringen mellan vad parlamentet tyckte vid första läsningen och vid den andra läsningen visar dessvärre tydligt att Europaparlamentet efter valet 2009 inte bara blivit mer högerdominerat utan också mindre grönt. Det bådar inte gott för framtiden.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, eu, politik

Det är inte populärt att höja bensinskatten.  Det har också väldigt trista fördelningspolitiska effekter, eftersom en bensinskattehöjning slår hårdare mot dem med små marginaler. Ändå är det nödvändigt. Av klimatskäl. Vi behöver få in pengar för att ställa om transporterna i vårt land. Den höjda bensinskatten ger pengar till att stimulera t ex användningen av nya bränslen. Något som kan minska kostnaderna för att ta bilen på längre sikt.

Kostnaderna för att ta bilen på längre sikt beror på flera olika saker. Få tror något annat än att oljan kommer att stiga i pris väsentligt på några års sikt. Det kommer att påverka priset på bensin. Att tro att vi bara kan fortsätta som idag kan i bästa fall vara skönt för stunden, men på sikt är det ett oklokt agerande och en oansvarig politik.

Vad som också påverkar priset för att ta bilen är hur mycket bränsle bilen drar. Här finns mycket att göra. Under valrörelsen till Europaparlamentet för ett år sedan fick jag mycket kritik från moderaterna för att jag velat ställa hårdare krav på bilindustrin för att de ska ta fram mer bränslesnåla bilar. EU fick tillslut en lagstiftning som tvingar fram bilar som släpper ut mindre koldioxid. Och helt riktigt hade jag gärna, i motsats till moderaterna, gått lite längre.

När vi beslutade om de här reglerna, under 2008, var trycket hårt från bilindustrin på oss parlamentariker. Industrin hävdade att det var helt omöjligt att minska utsläppen och nå mål som 120 g koldioxid per kilometer till år 2012, eller till och med omöjligt till år 2015. Att vi var smått galna som trodde att detta skulle vara möjligt. Det har bara hunnit bli 2010 ännu. Men redan nu vet vi att t ex Volvo har lyckats minska utsläppen från en förhållandevis stor bil som Volvo v50 enligt följande:

2008 Volvo V50 1,6 D 131 gram CO2/km

2009 Volvo V50 1,6 D DriveE 118 gram CO2/km

2010 – Volvo V50 1,6 D DrivE 104 gram CO2/ km

Detta är alltså en minskning med 20 procent på två år!

Ja, till och med stora Volvo v70 finns redan 2010 i varianter som klarar det genomsnittsmål för stora och små bilar som jag ville sätta från 2012. Och som jag alltså kritiserades hårt av moderaterna för. 

Volvo är långt ifrån ensamma om att ha gjort den här resan. Säga vad man vill, men omöjligt är det alltså inte att minska utsläppen från personbilar.

Det går alltså genom att ställa hårda krav på bilindustrin, men också genom att utfroma skatter och avgifter på ett sätt som pemierar låga utsläpp från personbilar, att bidra till ett bättre klimat OCH samtidigt minska kostnaderna för människor att ta bilen.

För att klara jobben inom svensk bilindustri är det också viktigt att våga ställa krav, och samtidigt ge stöd och incitament till att ställa om till en klimatsmart bilproduktion.

De borgerliga partierna är inte bara dåliga på att rädda klimatet. Med deras politik kan det bli mycket dyrt att ta bilen framöver. Och dessutom färre jobb i svensk bilindustri. För vem vill köpa bilar som både är dyra att köra och dåliga för klimatet i framtiden?

AB1, AB2, AB3, svd, svd, svd, DN, DN, DN, DN, Martin Moberg, storstad, peter andersson, Johanna Graf, röda berget

Om budgeten på socialdemokraternas hemsida.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om rödgrön, skuggbudget, thomas östros, budget, budgetmotion, socialdemokraterna, bensinskatt, bil, transport, klimat, moderaterna, regeringen

Jag är förvånad. Både över att miljöutskottet röstade för resolutionen mot köttklister och över uppmärksamheten. Jag är glad och tacksam för all positiv respons från människor. På bloggen, twitter, facebook och mailen har det strömmat in uppskattande kommentarer. Jätteroligt!! Det ger energi, inte bara till att fortsätta jobba för starkt konsumentskydd utan också för en bättre miljö.

Några debattörer vill dock tillåta köttklistret trombin. De brukar föra fram några argument som jag mycket kort tänkte kommentera.

1. Trombin är inte farligt, utan “naturligt”.

Ingen jag har mött har hävdat att köttklistret i sig skulle vara farligt. Inte jag heller. Däremot finns det delade meningar om huruvida användandet av köttklistret är hälsovådligt. På vilket sätt framgår i resolutionen som utskottet ställde sig bakom igår.

Oavsett  - att något i sig är ofarligt varken bör eller ska enligt gällande regler vara tillräckligt för att godkännas som livsmedelstillsats. Livsmedelstillsatser får inte vilseleda konsumenter. Gör de det ska de inte godkännas. Denna regel finns där för att skydda konsumenter från att bli lurade av industrin. Den behövs tyvärr. Resolutionen beskriver bra hur konsumenter riskerar att vilseledas av köttklistret. Både i affärer och på restauranger.

2. Bindningsmedel används i korv etc idag.

Ja, och köper man en korv förväntar man sig en korv. För att göra en korv krävs mycket riktig någon form av bindningsmedel, även när man gör den hemma. Köper man en filé förväntar man sig en filé. Och man gör – hittills – inte filéer med hjälp av köttklister. Ingen står väl heller hemma i köket och klistrar ihop köttbitar till en filé att bjuda sina gäster på? Alltså att man får en korv när man köper en korv är inte vilseledande. Men att man får ihopklistrade köttbitar när man köper en filé riskerar att vara det.

3. Köttklistret innebär klimatvinster

Det här är det konstigaste argumentet. Det upprepas idag av bland annat Expressens ledarsida. Agumentet går ut på att köttbitar som idag slängs skulle komma till användning med hjälp av köttklistret.

Jag har besökt ett antal slakterier genom åren. Ingenstans har de slängt köttbitar. Allt säljs i olika former. Men allt kan inte säljas till samma höga pris som filé. Nu vill industrin kunna ta ut ett högre pris för fler (ihopklistrade) delar. Vad det har med miljönytta att göra har jag svårt att se.

Det kött som slängs idag är det som vi själva slänger i hushållsoporna, eller som slängs i affärerna, för att det blivit för gammalt. Att bättre ta tillvara dessa bitar vore förstås en klimatvinst. Men det kan väl ändå inte vara dessa gamla bitar som Expressen menar ska samlas ihop, klistras och säljas som filéer? Då kan vi verkligen tala om hälsorisker.

Tilläggas bör kanske att även om det fanns miljövinster med en tillsats gäller precis samma krav på den tillsatsen som på andra tillsatser, t ex att den inte ska vara vilseledande.

Några av artiklarna om köttklister;GP, DN, Expressen, Sydsvenskan, Svd1, svd2, AB,  VK, HD, smp

Några av alla bloggar om köttklistret; Krassman – In Your Face, Thomas Hartman, Hållplats Hådén, Carls konsumentblogg, Jöran Fagerlund, Röda berget, Jens Holm, matbluffen, rösta grönt för en hållbar utveckling,     

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om köttklister, köttlim, trombin, mat, hälsa, konsument, tillsatser, eu, politik, samhälle