För en tid sedan var jag i Norrbotten (bilden till vänster). Det var snö och härligt solsken. I Haninge är det också snö ibland. Senast i två dagar. Min son fick rulla en snögubbe som faktiskt tog flera dagar på sig att smälta bort.
Om klimatet fortsätter förändras undrar jag om det blir så många fler snögubbar vid Drevikens strand. Inte ett så stort problem, kan man tycka, men det förändrar vardagen lite. Ett större problem är det för fåglarna som bor nere vid strandkanten. De verkar inte riktigt veta vilken årstid det är.
Och ett ännu större problem blir förstås den osäkerhet som ett mer oförutsägbart väder skapar för hela samhällsplaneringen. Våra livsmönster måste ändras, hur vi bor, vad vi äter och hur vi kan resa. Klimatförändringarna förändrar redan vardagen. Effekterna ligger inte enbart i framtiden, vilken man kan tro av debatten. De är redan här.
Idag presenterade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vår klimatpolitik i en ambitiös motion till riksdagen. Ytterligare en viktig uppgörelse och ett steg mot en allt mer gemensam syn på vilken politik en rödgrön regering bör föra om vi får väljarnas förtroende 2010.
Det stora testet kommer dock i höst. Då ska det nya klimatavtal som ska ersätta Kyotoprotokollet vara färdigt. Om det ska bli ett bra avtal som tar klimathotet på allvar måste Sverige och EU ta på sig ledartröjan på ett betydligt tydligare sätt än idag.
Sveriges regering kommer att hålla i EU:s ordförandeklubba. Det är oroväckande. Hitills har det svenska regeringen mest gjort sig kända för att sänka ambitionsnivån samtidigt som de i retoriken låtsas att de står för en kraftfull politik. I Bryssel är det ingen som låter sig luras av det och det finns en oro för att Sverige, som tidigare haft ett gott rykte, redan har undergrävt möjligheterna att klara uppgiften genom sin inställning till att vidta åtgärder på hemmaplan.
Det märkliga med regeringens prioriteringar är att den konsekvent väljer att inte investera i en klimatomställning som skulle ge stora mängder jobb samtidigt som det behövs just stora mängder jobb.
Varken jobben eller klimatet har råd att vänta.
Andra om detta. Och läs gärna Johan Sjölanders inlägg.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, klimat, politik, EU
Vad är det för samhällsproblem med att slippa snöröjning, hala vägar och samtidigt minska uppvärmningskostnaderna? Jag är förmodligen trångsynt men jag ser bara fördelar.
För miljöns skull ska man nog faktiskt rösta på alliansen som tar miljön på allvar både i Sverige och i Europa.
Kent Persson. Hur kan du påstå att alliansen tar miljön på allvar när de hänvisar till Nicholas Sterns alarmistiska rapport, som av andra miljöekonomer utdömda som felaktig… Se gärna en av de främsta miljöekonomerna inom global warming-samfundet, Dr Richard Tol, såga Sterns rapport, där den som sågar rapporten själv i mycket hög grad refereras i Sterns rapport, som alltså är den han kritiserar! Han kritiserar de delar där han själv refereras och de övriga delarna i rapporten:
http://klimathot-gameover.blogspot.com/2009/03/sterns-osakliga-alarmism.html
Vidare anser jag att det är chockerande att man i regeringen internt i klimatgruppen rekommenderat Mark Lynas 6 grader som faktabok (sic!). Såg detta på Arkelstens blogg men det är ju så fullkomligt absurt så … Suck.
Naturligtvis styr inte människan klimatet genom att ändra CO2-halt från tidigare 3/10000 till nuvarande 4/10000, eller om det så blir 6/10000. Det finns oerhört många sätt att se på denna fråga som innebär att själva idén att CO2-halten styr klimatet helt fallerar, och nästan hälften av världens klimatforskarna tror faktiskt — enligt en undersökning av biolog och vetenskapshistoriker professor Daniel Bray och klimatolog professor Hans von Storch 2003, som Science ursprungligen lovat publicera som svar på en artikel av Oreskes men som stoppades av “okända skäl” — inte att människan mestadels åstadkommit den uppvärmning vi haft.
Det är alldeles för mycket tyckande i denna fråga — precis som det var (och delvis fortfarande är) i etanolfrågan, där det tills nyligen inte rådde något tvivel om att etanol var bra och rätt på alla sätt.
Idagens värld tycks känslor mycket ha blivit en kunskapskälla (jag tror — vet inte om ni som läser detta förstår det — att det skulle kunna bero på att efter avkristning i hög grad idén om fast absolut kunskap släppts och man därför varit tvungen att anamma dialektiken där inget är fast och allt är öppet för ifrågasättanden).
Nu är jag utifrån fakta minst lika övertygad om att klimatet inte styrs av CO2, samt at många forskare torde begripa det men gå med strömmen. Detta har blivit är en oerhört politiskt laddad och närmast direkt politisk fråga. Det är även som en sorts orwellsk situation, där de som inte ställer upp på en lögn stigmatiseras.
Väst kommer att dras med enorma ekonomiska problem och ett bestående fall om man går på denna lögn (där jag fruktar att som extra plåga den i USA spenderande socialisten Obama kan krascha dollarn). Många har misstänkt att Al Gore finansierats av Kina, och uppgifter i bl a IBD — som jag dock inte helt litar på då de saknar källa, gör gällande att han fått mångmiljonbelopp av George Soros. Någonstans har dock Gore fått de 200-300 miljoner dollar han spenderat på reklamkampanjer.
Men Andreas Carlgren är nog just nu den farligaste personen för Sveriges ekonomiska väl och därmed säkerhet. Det är ingen tröst att socialdemokraterna skulle vara ungefär lika dåliga.
Din definition av vad “bra” miljöpolitik är torde ju också åtminstone offentligt vara lika illa som Carlgrens. Det är alltså tragiskt om de politiker som inte tror att CO2 ger en katastrof ändå i politiken talar som om det var så. Det är en populism som jag finner avskyvärd, och givet att det inte finns en katastrofal människoskapad uppvärmning och politikern inser det är det propaganda som man inte skulle önska fann i ett demokratiskt samhälle. Utsläppsrätter kan man kalla ren och effektiv planekonomi! Det är alltså ingen slump att vänster över hela jorden driver klimatfrågan extremt hårt. Fidel Castro sa visst att klimatfrågan är viktigare än finanskrisen.