Har verkligen våndats över om jag ska skriva något om Birgitta Ohlssons graviditet eller inte. Att göra det är ju liksom att falla in i samma dyngpöl som andra. Det är ju Birgitta Ohlssons kompetens och politiska åsikter som ska stå i fokus för diskussionen om hennes utnämning. Inget annat. All heder åt t ex Göran Eriksson i Svd som lyckades skriva en hel analys om utnämningen av Ohlsson i SVD:s tryckta upplaga utan att ta upp Ohlssons blivande moderskap! Samma dag hade t ex Dagens industri i sin tryckta upplaga två uppförstorade citat av den nye EU-ministern. Inget av dem handlade om hur hon ser på EU:s inre marknad eller stabilitetspakt, något som borde intressera DI:s läsare. Utan givetvis om hennes växande mage och att hennes man inte är en dinosaur…

Det sägs ofta att man som nybliven förälder upptäcker att det inte är så lätt med jämställdhet. Det är sant. Men inte av den anledningen som man ofta inbillas att tro, utan på grund av att alla uppenbarligen har rätt att tycka till om andras föräldraskap, och då främst moderskap. Det går helt enkelt inte att göra “rätt” i andras ögon. Dubbelbestraffningen som är en av härskarteknikerna mot kvinnor, finns överallt.

Oavsett vad man gör är det fel. Värst tycker jag kvinnor som “i all välmening” vill ta ifrån en makt, ansvar och arbetsuppgifter utan att man själv bett om det är. Tyvärr har jag stött på ganska många sådana vid det här laget. Bara första gången blev jag förvånad över att det här kan komma från kvinnor som ser sig själva som stora jämställdhetsförespråkare. En variant på detta är de kvinnor som inte har en position som gör att de kan ta ifrån dig makt eller ansvar, men som gärna pådyvlar dig dåligt samvete om du inte självmant inordnar dig i rollen som urmodern som ger upp karriären för att ägna din bebbe all uppmärksamhet de närmaste åren. Belinda Olsson i dagens AB är ett lysande exempel. Hon vill visserligen inte ha några åsikter om Ohlssons val, men …. Det vanligaste uttrycketet för detta  i det vardagliga umgänget är när andra talar i formen av “man vill ju”, istället för ”jag vill”. “man vill ju vara hemma med barnen så mycket som möjligt”, ”man vill ju inte att barnen ska vara på dagis mer än några timmar varje dag” etc. Ironiskt nog står “man” i dessa meningar aldrig för en man, utan för att kvinnan ska vara hemma och rusa från jobbet för att hämta på dagis. Eva Sternberg är bara en av raden av kvinnor som utgår ifrån att deras åsikt och upplevelse ska styra också andra kvinnors val och möjligheter.

När man föder barn hamnar man i en ny roll som det är helt naturligt att känna sig osäker i. Det gör en extra sårbar för alla andras synpunkter. Tyvärr.

Birgitta Ohlsson är nu inte den första föräldern i regeringen. Ett antal ministrar väntar barn i vår/sommar. Men eftersom de är män slipper de alla frågor om sitt föräldraskap.  Två kvinnor i min omedelbara närhet står säkert till tjänst med tips om hur man får det att fungera; såväl Marita Ulvskog och Lena Hallengren fick barn som ministrar. Det var säkert tufft. Ohlsson kommer kanske ha det ännu tuffare med sina kristdemokratiska alliansbröder.  

Tråkigt nog är det så att varje kvinna som utmanar strukturer som byggts för att passa män (med hemmafruar) kommer att få betala ett personligt pris för det. Det största priset är att dubbelbestraffas offentligt. Det här är bara första ronden. När Ohlsson väl fött barn kan hon inte göra “rätt” i andras ögon. Det är det som är kärnan i härskartekniken “dubbelbestraffning”. Jobbar hon, borde hon vara hemma mer. Är hon hemma mer borde hon jobba mer. Allt förstärkt av att regeringsmedlemmar inte som vanliga föräldrar kan ta ut föräldraledighet.

Med allt detta sagt medger jag att jag också gärna läser om andras livspussel i tidningen. Med förhoppningen om att hitta lösningar till vårt eget. Men, det är befirande när man kan läsa sådant utan att samtidigt få alla andras åsikter om det i halsen. Dessutom finns det väl många tillfällen att tala med Ohlsson om hennes föräldraskap. Dagen då hon får chans att påverka allas vår vardag genom en inflytelserik regeringspost finns det dock intressantare aspekter att ta upp. 

Trollhare, Amanda Brihed, Monica Green  skriver bra om detta,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om birgitta ohlsson, gravid, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, lena hallengren, marita ulvskog, föräldraskap, jämställdhet, politik, samhälle