Är vi alla dumbommar?

I veckan hade ”The Age of Stupid” premiär världen över.  På svenska blir det väl ungefär ”Dumbommarnas tid”. Filmen handlar kort och gott om varför vi i vår tid med all den information vi har om klimatkris och miljökriser inte gör tillräckligt för att undvika katstrofen. Det är en fråga värd att fundera länge på. För inte nog med att de flesta nog ändå inser att det vore klokare att göra något än att inte göra något. De flesta oberoende (oberoende från enskildas vinstintressen) studier visar på att om vi slog in på rätt väg skulle det leda till fler jobb och dessutom vara betydligt mer samhällsekonomiskt än att fortsätta som vi gör ni.

Idag rapporteras det också i media om  en ny studie av bland annat Johan Rockström. I DN säger han 

Det finns en risk att vi som mänsklighet håller på att knuffa planeten utför farliga trösklar. Därför ville vi definiera den säkra punkten

För tre av de nio områden som forskarna fokuserat på har vi redan passerat dessa säkra punkter. Det handlar om klimatförändringarna, om biologisk mångfald och om övergödningen i form av kväve och fosfor. Någa andra miljöhot sägs vara längre ifrån den kritiska punkten av ”no return”. Detta gäller t ex kemikalieanvändningen. Men det beror mest på att man saknar kunskap om hur alla kemikalier och ämnen påverkar oss och naturen.

Det är känns inte som att forskarna presenterar några helt överraskande resultat, men resultaten understryker vikten av hur akuta och angelägna dessa problem är.

Så varför gör vi inte tillräckligt?

Jag tror att det handlar om flera saker. Vi upplever inte krisen i naturen varje dag. Åtminstone inte på ett sätt som gör oss uppmärksammade på hur stor denna kris är eller hur den hotar vår existens. Det handlar också om att de som har stora vinstintressen i att vi inte förändrar samhället har en mycket stark position i samhället. Allmänintresset står sig därför hela tiden slätt jämfört med dessa intressen.  Det borde inte vara så, men jag upplever hela tiden att det är så, även i mitt eget arbete i Bryssels korridorer. De med störst egna vinstintressen och mest kapital skriker högst och många politiska företrädare vågar inte stå upp för allmänintresset. (Det är inte alltid lätt, jag vet, men vem ska annars göra det??)

Ta till exempel ett av de områden som Rockström m fl studie pekas ut som mest akuta, nämligen övergödningen. Den svenska regeringen säger ju sig prioritera Klimatfrågan och Östersjöfrågorna, och därför borde just att minska övergödninge stå högt upp på listan över miljöpolitiska åtgärder. Men vad gör regeringen när det väl kommer till kritan? Jo, de tar bort skatten på gödsel och uppmuntrar därmed en överanvändning av gödslet som orsakar övergödningen. Snacka om att bondepartiet Centerpartiet prioriterar en grupps vinstintresse före allmänintresset av ett rent hav i Östersjön. Det hela lär inte heller ha underlättat för det svenska ordförandeskapet i EU att driva på för en mer binande Östersjöstrategi.

Kan allmänintresset segra i de internationella klimatförhandlingarna? Jag hoppas det. Och precis som Maria Wetterstrand skrev i Aftonbladet är det helt enkelt inte läge att ge upp. 

Forskarbloggen skriver om miljöeffekterna av att ta bort skatten på handelsgödsel. Jinge skiver om Greenpeace kritik av Reinfeldts dubbelmoral i klimatpolitiken. Peter skriver om att inte ge upp om ett internationellt klimatavtal.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,