Så kom den då. Duellen som så många lyft fram i förhand. Mona var vass och tydlig, Reinfeldt mer agressiv.
När jag ser debatten tänker jag att jag kan förstå varför så många kvinnor ogillar moderaterna. Det finns en hårdhet, både i argumentationen och i angreppen på Mona som nog avskräcker många.
Särskilt tror jag det gäller abortfrågan. Här svajar statministern, tydligen, något som var nytt för mig.
De fick frågan, alldeles på slutet, om de ville ändra regelerna för att könsbestämma foster för att undvika att någon väljer att göra abort på grund av fostrets kön. Reinfeldt svarade ja.
I min vardag är detta inte någon ny debatt. I Europaparlamentet är abortfrågan en levande debatt. Sverige har hitills varit mycket tydliga. Alla partier i riksdagen, förutom kristdemokraterna, har stått upp för rätten till fri abort.
För i grunden handlar inte frågan om någon väljer abort på grund av fostrets kön. Det är en av den kristna högerns vanliga skendebatter som syftar till att angripa en annan sak: nämligen kvinnans rätt att själv bestämma över sin egen kropp.
Alla diskussioner om vilka skäl någon har till att välja abort leder obönhörligen till att någon måste fråga den som söker abort om vilka skäl den har.
När den frågan ställs är inte aborträtten fri längre.
Då har den kristna högern vunnit en mycket viktig delseger i att inskränka den fria aborten. Och det vet den mycket väl.
Här har Sverige hitills varit tydliga. Fri abort är en av de grundvärderingar vi stått för i Europasamarbetet från Ingvar Carlsson, till Göran Persson och Anna Lindh. Även Mona var tydlig i debatten.
Varje gång man inskränker rätten till fri abort så riskerar man 1000-tals kvinnors liv. För alternativet till en laglig och säker abort är oftast en illegal och osäker sådan. Detta är något socialister och liberaler brukar förstå och varje angrepp på rätten till fri abort brukar mötas av hårt motstånd. Att Reinfeldt svajar till om aborträtten bara några månader innan det Svenska ordförandeskapet i EU känns inte särskilt tryggt.
Jag undrar: Var är de liberala tjejer, som brukar försvara aborträtten med näbbar och klor?
Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, Mona sahlin, politik, socialdemokraterna, moderaterna, duell, abort
Att Reinfeldt är beredd att se över abortlagstiftningen gällande könsbestämmandet av foster är inte konstigt. Den diskussionen handlar inte om att inskränka kvinnans rätt att avgöra om hon vill föda ett barn eller inte. Däremot handlar den om principen om vi ska ha en lagstiftning som tillåter att man väljer en abort på grund av att det är en flicka eller pojke.
Vi får väl se vad det blir av frågan. Kanske tar de (m, fp och c) förnuftet till fånga och kanaliserar problemet till dess rot istället för att genomföra en rallarsving från kd.
Att säga att de vill begränsa kvinnors rätt till fri abort tycker jag dock är en överdrift.
Vad det handlar om är att kvinnor ur en annan kulturell omgivning vill selektera bort flickfoster. Detta är ett problem, men ännu tabu att tala om i sverige. Den enkla lösningen är att ingen ska få könsbestämma sina foster. Kollektiv bestraffning är alltid enklast. Man kan dock undra hus Mona skulle tackla problemet med att vissa invandrarkvinnor vill/tvingas abortera sina flickfoster.
Min tro är att detta kommer bli en fråga som inte debatteras utan att nya regler slinker igenom i tyst samförstånd för att ingen politiker vågar ta i det underliggande problemet.
Att hemlighålla underröjningsresultat är snarast ett värre ingrepp i mammans autonomi än att justera abortreglerna. Aborträtten kan förstås inte bero på skälet: är det tillåtet med abort för att inte störa ett år i Australien så måste önskan att ”välja” kön också vara det.
Nu begränsar vi aborträtten.
Sedan 1975 har svenska kvinnor aborterat 1 miljon svenskar.
Detta är ett kollektivt självmord.
Det kanske inte var en bra ide att ge kvinnorna all makt?
Vad bör göras?
För det första:
Om mannen vill föda barnet skall abort ej beviljas.
För det andra:
Begränsa aborträtten till 4 veckan.
För det tredje:
Inför 12% extra skatt till barnlösa