Sista inlägg
0

Energidebatt i riksdagen- oklart om solceller och biogas

Igår deltog jag i en budgetdebatt i riksdagen för första gången. Jag inledde debatten med mitt anförande nedan.

Det budgetförslag som S, MP och V står bakom har ju fallit efter att Sverigedemokraterna och högeralliansen röstat igenom de sistnämndas budgetförslag.

Budgetdebatten äger alltså rum i ett allvarligt läge för Sverige. Sverigedemokraterna har lovat att fälla varje budget som inte är i enlighet med deras invandringspolitik. Därmed förändrar de helt den svenska traditionen som ytterst grundar sig på att man inte fäller en regering eller dess budget om man inte har ett samlat regeringsalternativ. Detta förändrar svensk politik i grunden. Och det är anmärkningsvärt att de borgerliga partierna inte verkar ta in detta. Jag fick anledning att ta upp detta i mitt replikskifte med Pernilla Gunther (KD) senare i debatten.

Men mitt fokus i debatten var behovet av en Energikommission. Dels behöver vi blocköverskridande, stabila överenskommelser på energiområdet. Dels svarar inte den överenskommelse som högeralliansen har om energin på de frågor och krav som verkligheten kräver svar på.

Om detta handlade också mitt replikskifte med Cecilie Tenfjord-Toftby (M).

Som väntat var det ingen av företrädarna för de borgerliga partierna som yppade ens något litet ord av självkritik om bristen på styre av Vattenfall under deras regeringsperiod. Detta trots att Nuon hittills kostat skattebetalarna hela 53 miljarder kr.

I mitt anförande efterlyste jag också svar på om alliansen sviker sitt vallöfte om 50 miljoner mer till solceller. Jag ville ha ett tydligt besked till de 3600 personer och företag som står i kö för att få ett bidrag till solceller. Men inga tydliga besked gavs, inte heller när Miljöpartiets Lise Nordin föredömligt pressade de olika företrädarna i debatten. Istället blev det undvikande formuleringar som gick ut på att man kanske kunde ta en del av anslaget till biogas för att finansiera solceller…. Något som uppmärksammats av branschen.

Själv ser jag fram emot fler debatter i kammaren.

Läs gärna själva eller titta på energidebatten här.

Mitt anförande kan du också läsa här:

Herr talman,

Vi Socialdemokrater vill att Sverige ska vara en global förebild i hållbar utveckling. Jobben måste bli fler och arbetslösheten mindre. Sverige ska ha en välfärd att lita på och en skola som är i internationell toppklass. Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ska minska. Sverige ska vara ett land som håller ihop och som präglas av jämlikhet.

Den budgetproposition som grundar sig på den här inriktningen har i kammaren röstats ned av de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna, som istället har ställt sig bakom ett alternativ som fortsätter på en väg som väljarna sa nej till vid valet den 14 september.

Så när det gäller utgiftsområde 21 Energi har vi som står bakom budgetpropositionens förslag – Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet – därför valt att lämna ett särskilt yttrande.

Herr talman

Energipolitiken är en viktig del i byggandet av ett hållbart samhälle. Jobben och välfärden i Sverige är beroende av att det finns en god och tillförlitlig tillgång till el till konkurrenskraftiga priser. Vår möjlighet att klara klimatet är beroende av att vi ställer om till ett mer hållbart energisystem. Den omställningen är i sin tur också en förutsättning för vår konkurrenskraft och vår möjlighet att utveckla och behålla välfärd och jobb i Sverige.

Och vårt utgångsläge är gott. Sverige har bättre förutsättningar än de allra flesta för att bygga ut förnybar energi genom vår goda tillgång till vatten, vind och skog. Därför har vi goda möjligheter att på sikt nå den ambition som samarbetsregeringen har om 100 procent förnybar energi.

Idag ser vi tyvärr en stor osäkerhet hos de företag som skulle kunna investera i energisystemet.

Herr talman

Det beror på att det saknas en blocköverskridande överenskommelse i energifrågan, och att det därför inte finns långsiktiga spelregler.

Samarbetsregeringen vill därför ha en energikommission för att skapa en långsiktigt hållbar energiöverenskommelse. För regeringspartierna är ingången i en sådan kommission att kärnkraften ska ersättas med förnybar energi och energieffektivisering.

Det behövs också en energikommission för att den överenskommelse de borgerliga partierna har på energiområdet inte svarar på de utmaningar som verkligheten kräver svar på. Låt mig ta ett par exempel.

  • Vi rör oss ifrån ett energisystem som nästan helt byggt på stora centrala produktionskällor som matar ut kraft till användarna. Energisystemet fylls med mer småskalig produktion, med stora delar väderberoende produktion och med aktivare kunder.

 

  • Kostnaderna för vindkraft och solkraft har minskat kraftigt. Det är tydligt att det i dagsläget – med rådande marknadsförutsättningar – inte finns någon aktör på marknaden som är intresserad av att investera i ny kärnkraft.

 

  • Många av de största utmaningarna handlar inte om produktionen, utan om att anpassa elnäten efter nya produktionssätt och att göra det möjligt för kunderna att bli mer aktiva och mer flexibla i sin användning.

 

  • I detta läge är effektfrågan – hur säkerställer vi att vi har ett energisystem där det finns el och värme även kalla vinterdagar när det inte blåser? Extra viktig för oss politiker. Det har redan börjat talas om att effektreserven – som enligt beslut här riksdagen – ska fasas ut 2020, kan behöva förlängas. Men på sikt handlar detta om betydligt mer än effektreserven.

 

  • Och hur ska energimålen för 2030 egentligen implementeras och vad händer med elcertifikatsystemet efter 2020?

När de borgerliga partierna hänvisar till sin energiöverenskommelse är det viktigt att komma ihåg att den saknar svar på de frågor vi står inför.

Jag hoppas att Energikommissionen blir ett viktigt verktyg för att förstå den snabba utveckling som sker och för att i samförstånd vidta de åtgärder som krävs för att utveckla energisystemet.

Herr talman

Jag hoppas de borgerliga partierna idag kommer att uppvisa någon liten självkritik när det gäller Vattenfall. Nuon har hittills kostat skattebetalarna runt 56 miljarder kronor.

Det är bra att samarbetsregeringen nu tar ett helhetsgrepp om Vattenfall och styrningen av bolaget. Vattenfall ska vara ledande i omställningen till en högre andel förnybar energi.

Jag ser också fram emot några svar här idag.

Det har till exempel förekommit olika besked om vad som gäller för anslaget energiteknik. Sviker ni Annie Lööfs löfte om 50 extra miljoner som hon utlovade i augusti? Vad är de borgerliga partiernas besked här idag till de 3600 företag och privatpersoner som står i kö för att investera i solceller? Är pengarna slut? Eller tillför ni några nya i den här budgeten? Och varifrån plockar ni dem i så fall?

Det är många aktörer som vill ha ett tydligt besked och som hade välkomnat samarbetsregeringens ökade satsning på stöd till solceller.

Herr talman

Slutligen vill jag bara säga två saker. För det första att den budgetproposition som röstades ned av de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna innehöll en stor satsning på klimatstöd till landets kommuner. En satsning som bland annat kunde ha använts till energieffektivisering eller laddstolpar.

För det andra är det bra att vi tycks ha en bred samsyn om att genomföra skattereduktionen för mikroproducenter för el. Jag välkomnar också att regeringen kommer att följa upp och utvärdera skattereduktionen i syfte att göra systemet så enkelt och bra som möjligt.

Tack för ordet och jag ser fram emot att höra er andra tala.

Tags:
1

Blocköverskridande fallgropar

I måndags hade vi kommunfullmäktige i Haninge. Vi valde en ny kommunledning där S, MP, C samarbetar. S har också ett valtekniskt samarbete med V.

Det är stort att vi efter åtta år av moderat ledning återigen har en socialdemokrat, Meeri Wasberg från Muskö, som ordförande i kommunstyrelsen.

Så går det till i kommunpolitiken där de flesta politiker är samarbetsinriktade och pragmatiska. Och vi kommer alltid söka breda majoriteter för Haningebornas bästa.

Skillnaden mot riksdagen är slående.

För mig känns det lite konstigt efter tio år i Europaparlamentet att komma hem till en helt låst nationell politik. Det finns trots allt en bred samsyn om mycket i riksdagen och alla vet att politiskt kaos är skadligt både för ekonomin och jobben.

Men, sedan valet har de borgerliga partierna inte visat minsta tecken på att vilja samarbeta.

Det känns som de fallit i varenda tänkbar politisk fallgrop, låst sig för hårt, uttalat sig för skarpt och kategoriskt och inte riktigt tänkt igenom konsekvenserna. Om de inte ville driva fram extra val, men det tror jag inte var avsikten från början.

Själv har jag haft tre hektiska månader bakom mig. Som ledamot, och vice S-gruppledare, i Näringsutskottet har jag precis kommit igång med de frågor som ligger inom utskottets område. Främst kommer jag att arbeta med energipolitik.

Jag har hunnit med att lägga en antal motioner om bland annat mikroplast, giftfri förskola, farliga kemikalier och att erkänna Västsahara.

Dessutom har jag deltagit i några debatter i kammaren och ska på tisdag delta i energipolitiska debatten.

Vi har också hunnit med flera möten i partistyrelsen där vi pratat om det allt mer låsta politiska läget.

Sedan förra veckan har det mesta i riksdagen på ett eller annat sätt påverkats av extravalet 22 mars.

Även om det självfallet inte är bra har jag svårt att se att det skulle funnits något annat alternativ i det läge som råder. Det mest demokratiska är trots allt att låta väljarna avgöra vilken regering de vill se.

Personligen ser jag även extravalet som en stor möjlighet. Återigen får vi chansen att träffa väljare och prata politik, återigen kan vi visa på skillnaderna mellan vårt alternativ och Moderaternas.

Man kan i varje fall inte säga att svensk politik är tråkig eller händelselös.

0

Giftfri förskola. För alla.

En förskola utan giftiga kemikalier

Publicerad i Haningeposten

Under sommaren har vi och våra barn flera gånger varit och tittat på deras förskola och skola. Det är lite spännande eftersom den just nu byggs om. Barnen vill så gärna visa. Även om det är roligt att vara sommarledig så saknar de självklart även pedagoger och kompisar.

Förskolan är barnens vardag, en plats som ska vara trygg och fylld med lek och äventyr.

För några år sedan gjorde några forskare ett experiment. De mätte hur mycket farliga kemikalier som katter hade i blodet. Det visade sig bland annat att halten av flamskyddsmedel var väldigt hög.  Det var så mycket kemikalier att man lite ironiskt började prata om den ”flamsäkra katten”.

Problemet, och då är vi tillbaka i förskolan och även i våra hem, är hur katterna fick i sig alla gifter. Svaret är att de blev förgiftade av sin närmiljö, samma plastgolv där våra barn leker, samma dammiga sladdar, samma trasiga plastleksaker.

Om katterna är flamsäkra så är våra barn det också. Och detta är bara toppen av ett isberg. Vår vardag är fylld av kemikalier, plast och hormonstörande ämnen som vi faktiskt vet väldigt lite om. Men en sak vet vi. Om de finns i vår närmiljö så kommer vi snart att ha dem i våra kroppar och barnen är särskilt utsatta.

Naturskyddsföreningen bedriver något de kallar ”Operation giftfri förskola”. Tillsammans med frivilliga krafter har de inventerat 129 förskoleavdelningar i 41 kommuner. Resultatet har de presenterat i rapporten ”Giftfria barn leka bäst” som ligger på deras hemsida.

När man läser den inser man snabbt att vi dagligen utsätter våra barn för massor av risker helt i onödan. I rapporten går de igenom vilka sorters material och produkter som finns på de undersökta förskolorna. Hur är husen byggda?, Vilka golv och tapeter är det? Äter barnen på plasttallrikar? Hur mycket kemikalier finns i leksaker, i madrasser?

Någon motsvarande inventering har inte gjorts i Haninge, men skulle behövas. Det som behövs är ett systematiskt arbete där våra barns vardagsmiljö saneras från gifter. Det kan handla om allt från att ändra rutiner för inköp och arbetet med hygien och städning till att man får bygga om för att ta bort farliga ämnen i golv eller tapeter. Kommunen borde även gå med i Naturskyddsföreningens projekt ”Operation giftfri förskola”

Målet måste vara att Haninges förskolor ska vara så fria från giftiga kemikalier som möjligt. Inget annat är acceptabelt.

Jag har själv suttit tio år i Europaparlamentets miljöutskott och arbetat just med att minska mängden farliga kemikalier. Särskilt har jag arbetat för att få bort hormonstörande ämnen som exempelvis Bisfenol A i nappflaskor. Det handlar om ämnen som kan ge allt från övervikt och koncentrationssvårigheter till cancer.

Sanningen är vi idag inte vet hur alla dessa kemikalier kommer att påverka oss i framtiden. Men riskerna är stora och historien reser ett varnande finger. Många ämnen vi trodde var ofarliga, som PCB och asbest, har visat sig vara väldigt giftiga.

När vi inte vet bör vi inte utsätta våra barn för risker i onödan.

0

Hökmarks svepskäl mot aborträtt håller inte

Gunnar Hökmark klarar inte av att stå upp för kvinnors rättigheter, inte ens rätten för kvinnor att själva bestämma över sin egen kropp.

Istället har han i Europaparlamentet agerat på ett sätt som gynnat abortmotståndarna i hans egen partigrupp, EPP, genom att först rösta för att ta bort det betänkande (Estrela-rapporten) som rekommenderar medlemsländerna att ge kvinnor tillgång till fri och säker abort från dagordningen, och sedan lägga ned sin röst när betänkandet kom upp igen. Hans agerande bidrog till att betänkandet (Estrela-rapporten) föll med liten marginal i plenum.

När han pressats om varför han valt att på detta sätt  gynna abortmotståndarna i sin partigrupp har han motiverat det med att han vill att frågan om abort ska vara en fråga för medlemsländerna och inte för EU. Men frågan om EU:s kompetens är bara ett svepskäl.

Hade han menat allvar skulle Hökmark rimligen rösta emot eller försöka stoppa alla betänkanden där Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra si eller så i frågor som ligger utanför Europaparlamentets kompetens. Men så är det inte. Särskilt inte när det gäller det som Gunnar Hökmark brinner för; nämligen skattesänkningar.

Jag orkade inte leta reda på alla gånger Hökmark röstat för saker som ligger utanför Europaparlamentets kompetens (kanske en uppgift för en granskande journalist?), men jag mindes direkt att han själv lagt ändringsförslag som just uppmanar medlemsländerna att sänka skatterna.

I ärlighetens namn tror jag  inte att Hökmark vill att EU ska besluta om skatterna. Lika lite som ett stöd för Estrela -rapporten hade varit ett stöd för att frågan om abort ska avgöras på EU-nivå.

Så vad är min poäng? Jo, att istället för att komma med svepskäl borde Hökmark vara ärlig nog att säga som det är. När det gäller kvinnors rättigheter ska vi räkna med att han finns på motståndarsidan.

(I betänkandet om Medlemsstaternas och gemenskapens allmänna riktlinjer för den ekonomiska politikern 2005-2008 la t ex  Gunnar Hökmark ett ändringsförslag som lyder ”Europaparlamentet betonar behovet av en lägre skattebörda generellt i medlemsstaterna för att stärka konkurrenskraften. Kan läsas här.)

Om Hökmarks svek mot kvinnor i abortfrågan har jag också skrivit här.

 

 

1

En sexårings fråga om Syrien

Min krönika i Nerikes Allehanda handlar denna vecka om kriget i Syrien och världssamfundets ansvar. Läs den här nedan.

S-krönika: En sexårings fråga om Syrien

”Vad menar de med kroppar?”

”Mamma, vad menar de med kroppar?” Sonen har just hört ett nyhetsinslag på radion om Syrien och döda kroppar. Han är snart sex år och vill veta om kriget kommer hit. Det gör det inte, tröstar jag honom, det är långt, långt borta.

Men för hans jämnåriga i Syrien finns ingen tröst. Helvetet är här och nu.

Vi ser hela tiden bilderna, vi hör nya nyhetsinslag, läser nya artiklar om de vidrigheter och hopplösa situation som pågår i Syrien. Namn på platser som Hama, Homs och nu senast Qusair flimrar förbi. Till slut blir det för mycket, det går inte att ta in.

I maj hade, enligt FN:s beräkningar, omkring 80 000 personer, mestadels civila, dött till följd av våldet. Uppskattningsvis kommer det att finnas uppemot 3,5 miljoner syriska flyktingar vid utgången av 2013 och 6,5 miljoner människor i behov av humanitärt bistånd inom landets gränser. Det är sammanlagt tio miljoner människor. Alltså fler än hela Sveriges befolkning på 9,5 miljoner invånare. Det är vanliga människor, som inte haft turen att födas i ett land utan krig, som får betala för misslyckandet med att få ett slut på konflikten.

För alla dessa människor måste det kännas som ytterligare ett svek att omvärlden varit så oförmögen om att enas. FN:s säkerhetsråd har varit splittrat och allt för länge har Ryssland – som hela tiden stöttat regimen av bland annat egna säkerhetspolitiska skäl – kunnat sätta stopp för en enad linje. Efter alltför lång tid har man nu ändå kommit överens om att fredssamtal ska föras mellan regimen och rebellerna. Dessa ska äga rum i Genève före månadens slut. Förhoppningarna är förstås små, men det är viktigt att EU och Sverige tar sitt ansvar och spelar en tydlig roll för att hitta en politisk lösning på konflikten.

Nyligen enades EU:s utrikesministrar om att häva vapenembargot gentemot den syriska oppositionen. Men frågan är om det verkligen är fler vapen som behövs i Syrien. Osäkerheten om var de till slut hamnar är stor. Dessutom kommer vapnen att finnas kvar om det en dag skulle bli aktuellt med någon form av internationell fredsbevarande insats, och kan då ställa till med nya problem.

Bristen på enighet inom FN och säkerhetsrådets handlingsförlamning visar att den ordning vi har för att främja internationell fred och säkerhet inte fungerar som den borde. Det måste utvecklas en vetofri kultur i säkerhetsrådet. Ansvaret för att främja fred och säkerhet i världen går inte att förena med att vetoländerna hela tiden ser till sina egna säkerhetspolitiska intressen. Det som behövs är också både reformer av FN men lika mycket ett arbete för att organisationen ska kunna leva upp till de mål som beslutats.

FN:s generalförsamling slog 2005 fast, under svenskt ordförandeskap, att vi gemensamt har en skyldighet att skydda civila från bland annat folkmord och brott mot mänskligheten. Det är en bra och i grunden en självklar princip. Vi kan inte stå och se på när sådana brott begås, oavsett vem de begås av. Men för de drabbade i Syrien märks just nu ingenting av denna nya princip.

Skillnaden mellan ord och handling kunde knappast vara större. Förhoppningsvis kan ändå fredssamtalen i Genève bidra till att minska den skillnaden. Det behövs för alla de som drabbats och drabbas i Syrien just nu, men också för att stärka FN:s arbete för att förhindra liknande konflikter i framtiden.

Åsa Westlund

Ledamot i EU-parlamentet (S)

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Sida 1 av 11212345...102030...Sista »