Åsa Westlund

I år hade jag förmånen att få fira första maj i Huddinge. Solen lyste och uppslutningen var stor. Roligt!

Jag talade framför allt om att vi måste återerövra tron på att politik gör skillnad. Att det är möjligt att påverka utvecklingen, att vi tillsammans kan skapa ett bättre samhälle.

Läs gärna mitt tal nedan.

1 maj 2013

Partivänner

Tack för inbjudan att få fira första maj tillsammans med er här i Huddinge Centrum.

I mitt uppdrag möter jag alldeles för ofta människor som säger att det inte går.

Det går inte att ge dem som jobbar bättre villkor, då blir de arbetslösa istället, säger arbetsgivarna.

Det går inte vaccinera alla barn i världen, utrota barnfattigdomen eller ge alla tillgång till friskt vatten, vi har nog med problem här i Europa, säger de borgerliga tankesmedjorna.

Det går inte att minska utsläppen i den takt som behövs för att klara klimatförändringarna för då konkurreras vi ut, säger industrin.

Men det är precis tvärtom.

Politik handlar om att tro på saker. Om värderingar och drömmar.

Men politik handlar också om att förändra verkligheten, i det lilla och i det stora.

Anna Lindh trodde på politiken. I ord och handling förenade hon vardagens politik med den stora världens, i den sällsamma blandning av värme och briljans, som var hennes.

Den 11 september i år är det tio år sedan hon dog och som ni säkert redan sett samlar Socialdemokraterna i dag in pengar till Anna Lindhs minnesfond för att fortsätta hennes arbete.

Jag tror inte att nästa års valrörelser i första hand kommer handla om sakfrågorna. Missförstå mig rätt. Jobben är viktiga. Miljöfrågorna är viktiga. Skolan är viktig.

Men jag tror den stora striden står mellan oss som tror att politik kan förändra samhället och de som har gett upp.

Vi måste inte bara vinna val, vi måste återerövra tron på att vi själva kan forma framtiden.

Vi måste återerövra tron på att ett annat samhälle är möjligt.

 

Mötesdeltagare

För drygt 40 år sedan, 1972, hölls Förenta Nationernas första miljökonferens i Stockholm på initiativ av bland andra Olof Palme. Mottot var ”Only One Earth”, Bara en jord.

40 år senare är utmaningarna mer akuta än någonsin. Vi har fortfarande bara en jord. Och miljön påverkar vår hälsa och våra möjligheter, ja till och med mer idag än för 40 år sedan.

Mitt arbete i Europaparlamentets miljöutskott handlar om just detta. Att vi inte ska förstöra själva förutsättningen för vårt liv på denna enda jord vi har.

Det senaste året har jag jobbat med något väldigt konkret: hormonstörande kemikalier.

Vi människor styrs av våra hormoner, och då menar jag inte bara när vi är i tonåren.

Hormoner styr en rad processer i våra kroppar, till exempel ämnesomsättningen. Hormonstörande kemikalier som vi får i oss utifrån kan samverka med kroppens egna hormoner och då störa vårt viktiga hormonsystem

En bild har under arbetet fastnat på min näthinna. Den publicerades i New York Times för en tid sedan. Bilden föreställer två råttor. En vanlig, smal råtta och en jättefet. Råttorna hade så lika genuppsättning som man kan ha, de hade fått samma kost och rört sig lika mycket. Enda skillnaden som forskarna utsatt dem för var att den feta råttan vid födseln  en låg, låg dos av ett hormonstörande ämne.

Ett av alla de hormonstörande ämnen som vi själva och våra barn får i oss. Varje dag. 365 dagar om året. Från att ägget befruktas till att vi lämnar den här jorden. Vad gör dessa ämnen med oss och med våra barn om ett enda av dem i en så liten dos kunde åstadkomma en så stor förändring på en råtta?

Det finns inget exakt svar på det idag. Men det vi vet är att de sammanställningar som gjorts av forskningsläget – av Världshälsoorganisationen, FN och av EU-kommissionen – understryker att vi måste agera politiskt snarast möjligt. Hormonrelaterade sjukdomar som diabetes och vissa cancerformer – bröstcancer och prostatacancer till exempel – har ökat drastiskt de senaste decennierna. Samtidigt vet vi att påverkan av hormonstörande kemikalier i laboratorietester kopplas samman med just dessa sjukdomar.

I flera länder har idag hela 40 procent av männen försämrad spermiekvalitet. Det understryker det självklara. Utan fungerande hormonsystem kan varken människor eller djur reproducera sig.

Det jag försökt göra det senaste året är därför att få fram en europeisk lagstiftning för att upptäcka, fasa ut och förbjuda hormonstörande kemikalier. Kemikalieindustrin har kämpat emot så mycket den kan men strax efter årsskiftet röstade hela Europaparlamentet för mina förslag.

Det betyder inte att allt är klart, i EU är det många som ska vara med och bestämma, men det är ett viktigt steg för att fler människor ska kunna leva ett friskt liv och för att de flesta även i framtiden ska få uppleva den glädje det innebär att få barn.

Mötesdeltagare

I september 2006 var arbetslösheten drygt 6 procent. Enligt SCB:s senaste mätning från mars i år är den 8,8 procent. Det betyder att över 400 000 människor i Sverige är arbetslösa. Bland ungdomar är det drygt 28 procent.

Anders Borg trodde nog att hans lösningar skulle fungera när han blev finansminister. Men hans förslag har nu prövats i snart sju år. Vi har facit och politiken har varken fungerat i högkonjunktur eller lågkonjuntur.

Resultatet är högre arbetslöshet och större utanförskap än när Anders Borg tillträdde. Så numera försöker han låta som att han inte kan påverka utvecklingen. Allt dåligt beror på något annat. Framför allt på den ekonomiska krisen i Europa. Eller på Socialdemokraterna.

På kongressen ställde vi Socialdemokrater ut ett löfte. Om vi får förtroendet i nästa val kommer vi att göra allt för att pressa ner arbetslösheten så den blir lägst i Europa. Det är en hög ambition. Idag har 11 länder i EU lägre arbetslöshet än Sverige. Det är svårt att tro när man hört Sveriges finansminister stå och påstå att vi klarar oss bättre än andra jämförbara länder. Men så är det alltså.

Troligen innebär vår ambition att vi måste mer än halvera arbetslösheten. Om någon nu känner att de vill falla in i kören av ”det går inte” kan det därför vara bra att komma ihåg att vi efter den stora 90-talskrisen och det borgerliga vanstyret lyckades pressa ner arbetslösheten under 4 procent.

Vi gjorde det då och vi ska göra det igen, och vi ska börja med ungdomsarbetslösheten. Ingen ung människa ska behöva vara arbetslös i mer än 90 dagar innan hen ska få jobb, utbildning eller praktik.

 

Mötesdeltagare

Det stör mig att den offentliga debatten handlar så lite om jämställdhet.

Trots att unga tjejer idag mår sämre än någonsin.

Trots att en människa i Sverige förlorar i genomsnitt 3,6 miljoner kronor under ett arbetsliv bara för att hon är kvinna.

Trots att kvinnor allt jämnt hindras från att nå de positioner där makten i samhället finns.

Precis som Stefan Löfven sa på partikongressen; ”Sverige har fortfarande en manlig könsmaktsordning, som behöver bemötas med en feministisk agenda.”

Jämställdhet handlar om vardagen. Därför är jag glad över partikongressens beslut om ytterligare en pappamånad även om jag själv gärna hade gått längre.

Fram tills första barnet upplever sig de flesta par ganska jämställda. Men sedan glider många tillbaka i mer traditionella könsroller och kvinnorna utför en allt större del av det obetalda arbetet i hemmet.

Detta präglar förväntningarna på arbetsmarknaden. Kvinnor förväntas vara hemma längre och vara hemma mer med sjuka barn. Männen förväntas jobba och göra karriär. Resultatet är att kvinnor halkar efter i karriären och får lägre lön. Inkomstskillnaderna följer med hela vägen till pensionen.

Om vi ska bryta detta måste vi få ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Det är en av få saker vi verkligen vet fungerar.

En pappamånad till är ett viktigt steg på vägen.

 

Mötesdeltagare

I en allt hårdare global konkurrens borde Sverige investera mer i utbildning, innovationer och forskning.

Därför är det en katastrof att den svenska skolan allt mer framstår som ett politiskt slukhål.

Andelen behöriga till gymnasiet efter grundskolan har gått ner varje år sedan Jan Björklund tillträdde. Enligt internationella jämförelser försämras Svenska elevers resultat i viktiga ämnen som naturvetenskap och läsförståelse. Examensfrekvensen i högskolan går ner.

Jan Björklund hade en idé, bara man tar av sig kepsen, bara man satsar på eliten, bara man sorterar eleverna lite tidigare så förbättras resultaten.

Det blev tvärtom.

Han är en man av enkla lösningar och snabba repliker. Tyvärr fungerar sällan sådant i verkligheten. Skolverket varnar nu för hur föräldrarnas bakgrund blir allt viktigare för elevernas resultat. Klyftorna ökar och det blir i förlängningen sämre för alla.

Vi socialdemokrater vill istället ge varje barn mer tid med sin lärare. Vi vill investera nationellt för att minska klassernas storlek och satsa på lärarna.

Det låter kanske lite högtidligt men en rättvis skola är grunden för ett jämlikt samhälle. Därför vill vi öka resurserna till utsatta skolor, och öka likvärdigheten i hela landet.

Sverige behöver inte halka efter kunskapsmässigt. Det går att ta politiska beslut som gör skillnad. Sverige kan bättre.

 

Mötesdeltagare

Jag vill avsluta som jag började. Med Anna Lindh. För henne var människovärdet grunden. I SSU, i Stockholms kommunpolitik och som utrikesminister.

I Sverige har alla samma värde. Brukar vi säga. Eller brukade, tills statsministern började prata om ”etniska svenskar” och migrationsministern gjorde skillnad på trevliga ”blonda och blåögda” och andra som förutsattes ha inte bara annan hår- och ögonfärg utan också tveksamma motiv till sitt handlande.

När polisen så började utföra ID-kontroller av folk med utländskt utseende i Stockholms tunnelbana blev jag rädd på riktigt. Starkast var kanske känslan av overklighet: händer verkligen detta? I Sverige 2013?

Tack vare en massiv protestvåg stoppades gränspolisens diskriminering. I varje fall den synliga. Men något håller på att gå sönder i Sverige. Något värdefullt, som vi måste försvara.

Alla människors lika värde har märkligt nog blivit en av vår tid allra mest ifrågasatta idéer. För oss Socialdemokrater är det en idé vi aldrig kommer att kompromissa med.

När människovärdet hotas, oavsett om det handlar om skränande Sverigedemokrater med järnrör eller en migrationsminister i slips, så tar vi den kampen.

Alltid och överallt.

Tack för att ni lyssnade.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om förstamaj, 1maj, 1 maj, socialdemokraterna, sframtid, huddinge, svpol