Sista inlägg
4

Den 17 juni ska Erik och Elin få ett syskon

Den 17 juni väntar vi vårt tredje barn. Det ser vi förstås väldigt mycket fram emot.

Samtidigt vet jag att det inte är okomplicerat att få barn i min roll som Europaparlamentariker. Systemet är helt enkelt inte anpassat för att kvinnor i barnafödande ålder ska vara med och ta beslut om vår gemensamma framtid i Europa. Det borde det bli. Men det kommer knappast att hända under min tid som parlamentariker. Så under den närmaste tiden kommer min stol i parlamentet att stå tom. Jag kommer att arbeta en del hemifrån. Marita Ulvskog kommer ofta att ersätta mig vid miljöutskottets omröstningar, men när hela parlamentet sammanträder och voterar kommer ingen få eller kunna ersätta mig. Så ser reglerna ut.

Jag skulle kunna skriva långt om detta. Men jag skrev egentligen det jag vill ha sagt i den här frågan redan förra gången vi fick barn. Så därför publicerar jag nu den texten igen här på bloggen.

Nedanstående text skrev jag alltså 2010 när vi väntade Elin. Den publicerades i Expressen 12 april 2010. Sedan dess har ingenting i parlamentets regler förändrats.

 

15 maj väntar vi vårt andra barn. De allra flesta delar vår glädje. Men några kolleger har höjt ögonbrynen åt min växande mage och kommenterat: Redan? Igen? En till? Hur ska det fungera?

Som om det vore konstigt att jag är gravid igen. Och lite annorlunda är jag ju. Inte utanför Europaparlamentets väggar, men väl innanför. Medelåldern för parlamentariker är betydligt högre än mina 33 år och andelen kvinnor är inte mer än en tredjedel. Systemet är byggt för män i 60-årsåldern utan ansvar för familj eller hem. Ett uttryck för detta är att det saknas rätt till föräldraledighet för Europaparlamentariker. Efter vårt barns födelse kommer jag ändå inte att delta på några möten på ett tag. Jag är som det heter ”excused” från att delta på möten två månader innan beräknad förlossning och sex månader efter. I normala fall drar parlamentet in utbetalningarna till ledamöters anställda om inte ledamöterna närvarar vid ett visst antal omröstningar. Men det finns inget ersättarsystem, vilket gör att min partigrupp och mina väljare under den här tiden förlorar en röst i parlamentet. För partier och väljare finns det alltså ett negativt incitament till att föra fram särskilt kvinnor i barnafödande ålder. Det är inte bra, särskilt inte för en union som säger sig förespråka jämställdhet.

Trots detta har jag av mitt parti och de väljare som personkryssat in mig två gånger fått chansen att sitta i Europaparlamentet. Jag tror att det beror på att de tycker att det behövs såväl unga kvinnor som föräldrar i beslutsfattande positioner. Av rena demokratiskäl, men också för att olika erfarenheter ska finnas med där besluten tas. Europaparlamentet tar beslut om många saker som påverkar just barns och familjers vardag; till exempel om man ska tillåta farliga kemikalier i nappflaskor eller ej, vilka säkerhetskrav man ska ställa på leksaker och hur minimivillkoren för föräldraledighet ska se ut i EU. Själv tycker jag dessutom att det är märkligt att min bortavaro redovisas på samma sätt som om jag spelat golf i stället för att delta i omröstningarna. Väljarna får inte reda på skälet till min bortavaro. Trots att de flesta väljare nog tycker att det är viss skillnad på att spela golf och att föda barn.

Att kombinera jobb och föräldraskap är aldrig lätt. Jag minns hur jag, inte så långt efter att vår första son Erik föddes, försökte tala om EU:s nya avgaskrav för bilar med honom skrikande i en bärsele på magen. Inte särskilt lyckat vare sig för mig eller journalisten i andra telefonluren. Samtidigt var jag ibland ganska glad över att få tala om något annat än amningsproblem och bebisbajs. Jag hoppas att jag blivit lite klokare till den här gången och att jag lättare kan balansera mellan rollen som mamma och Europaparlamentariker. Men samtidigt är situationen densamma. Oavsett hur jag hanterar situationen kommer det anses vara fel. Det är för att tala feministspråk fråga om en klassisk form av dubbelbestraffning. Jobbar jag borde jag ägna mer tid åt barnen, ägnar jag tid åt barnen borde jag jobba. Eftersom systemet ser ut som det gör kommer jag att fortsätta jobba hemifrån under min bortavaro. Men inte hela tiden – och inte med allt.

Det borde finnas föräldraledighet och ersättare för såväl kvinnliga som manliga parlamentariker. I den svenska riksdagen finns redan detta. Något som säkert bidragit till att Sverige är kanske det mest jämställda landet i världen.
Att det i dag saknas kvinnor (och män) med eget ansvar för familj och hem på beslutsfattande positioner i Europa påverkar vardagen också för andra. Europa skulle inte lida en skriande brist på barnomsorg och rätten till föräldraledighet skulle vara betydligt bättre för Europas löntagare om fler unga ansvarstagande föräldrar fanns med i maktens korridorer. Vem som tar besluten påverkar politikens innehåll. Vi socialdemokrater arbetar för bättre rätt till föräldraledighet för alla Europas löntagare. En del i att nå dit är att göra det möjligt för föräldrar att delta i beslutsfattandet.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

0

Första maj i Huddinge

I år hade jag förmånen att få fira första maj i Huddinge. Solen lyste och uppslutningen var stor. Roligt!

Jag talade framför allt om att vi måste återerövra tron på att politik gör skillnad. Att det är möjligt att påverka utvecklingen, att vi tillsammans kan skapa ett bättre samhälle.

Läs gärna mitt tal nedan.

1 maj 2013

Partivänner

Tack för inbjudan att få fira första maj tillsammans med er här i Huddinge Centrum.

I mitt uppdrag möter jag alldeles för ofta människor som säger att det inte går.

Det går inte att ge dem som jobbar bättre villkor, då blir de arbetslösa istället, säger arbetsgivarna.

Det går inte vaccinera alla barn i världen, utrota barnfattigdomen eller ge alla tillgång till friskt vatten, vi har nog med problem här i Europa, säger de borgerliga tankesmedjorna.

Det går inte att minska utsläppen i den takt som behövs för att klara klimatförändringarna för då konkurreras vi ut, säger industrin.

Men det är precis tvärtom.

Politik handlar om att tro på saker. Om värderingar och drömmar.

Men politik handlar också om att förändra verkligheten, i det lilla och i det stora.

Anna Lindh trodde på politiken. I ord och handling förenade hon vardagens politik med den stora världens, i den sällsamma blandning av värme och briljans, som var hennes.

Den 11 september i år är det tio år sedan hon dog och som ni säkert redan sett samlar Socialdemokraterna i dag in pengar till Anna Lindhs minnesfond för att fortsätta hennes arbete.

Jag tror inte att nästa års valrörelser i första hand kommer handla om sakfrågorna. Missförstå mig rätt. Jobben är viktiga. Miljöfrågorna är viktiga. Skolan är viktig.

Men jag tror den stora striden står mellan oss som tror att politik kan förändra samhället och de som har gett upp.

Vi måste inte bara vinna val, vi måste återerövra tron på att vi själva kan forma framtiden.

Vi måste återerövra tron på att ett annat samhälle är möjligt.

 

Mötesdeltagare

För drygt 40 år sedan, 1972, hölls Förenta Nationernas första miljökonferens i Stockholm på initiativ av bland andra Olof Palme. Mottot var ”Only One Earth”, Bara en jord.

40 år senare är utmaningarna mer akuta än någonsin. Vi har fortfarande bara en jord. Och miljön påverkar vår hälsa och våra möjligheter, ja till och med mer idag än för 40 år sedan.

Mitt arbete i Europaparlamentets miljöutskott handlar om just detta. Att vi inte ska förstöra själva förutsättningen för vårt liv på denna enda jord vi har.

Det senaste året har jag jobbat med något väldigt konkret: hormonstörande kemikalier.

Vi människor styrs av våra hormoner, och då menar jag inte bara när vi är i tonåren.

Hormoner styr en rad processer i våra kroppar, till exempel ämnesomsättningen. Hormonstörande kemikalier som vi får i oss utifrån kan samverka med kroppens egna hormoner och då störa vårt viktiga hormonsystem

En bild har under arbetet fastnat på min näthinna. Den publicerades i New York Times för en tid sedan. Bilden föreställer två råttor. En vanlig, smal råtta och en jättefet. Råttorna hade så lika genuppsättning som man kan ha, de hade fått samma kost och rört sig lika mycket. Enda skillnaden som forskarna utsatt dem för var att den feta råttan vid födseln  en låg, låg dos av ett hormonstörande ämne.

Ett av alla de hormonstörande ämnen som vi själva och våra barn får i oss. Varje dag. 365 dagar om året. Från att ägget befruktas till att vi lämnar den här jorden. Vad gör dessa ämnen med oss och med våra barn om ett enda av dem i en så liten dos kunde åstadkomma en så stor förändring på en råtta?

Det finns inget exakt svar på det idag. Men det vi vet är att de sammanställningar som gjorts av forskningsläget – av Världshälsoorganisationen, FN och av EU-kommissionen – understryker att vi måste agera politiskt snarast möjligt. Hormonrelaterade sjukdomar som diabetes och vissa cancerformer – bröstcancer och prostatacancer till exempel – har ökat drastiskt de senaste decennierna. Samtidigt vet vi att påverkan av hormonstörande kemikalier i laboratorietester kopplas samman med just dessa sjukdomar.

I flera länder har idag hela 40 procent av männen försämrad spermiekvalitet. Det understryker det självklara. Utan fungerande hormonsystem kan varken människor eller djur reproducera sig.

Det jag försökt göra det senaste året är därför att få fram en europeisk lagstiftning för att upptäcka, fasa ut och förbjuda hormonstörande kemikalier. Kemikalieindustrin har kämpat emot så mycket den kan men strax efter årsskiftet röstade hela Europaparlamentet för mina förslag.

Det betyder inte att allt är klart, i EU är det många som ska vara med och bestämma, men det är ett viktigt steg för att fler människor ska kunna leva ett friskt liv och för att de flesta även i framtiden ska få uppleva den glädje det innebär att få barn.

Mötesdeltagare

I september 2006 var arbetslösheten drygt 6 procent. Enligt SCB:s senaste mätning från mars i år är den 8,8 procent. Det betyder att över 400 000 människor i Sverige är arbetslösa. Bland ungdomar är det drygt 28 procent.

Anders Borg trodde nog att hans lösningar skulle fungera när han blev finansminister. Men hans förslag har nu prövats i snart sju år. Vi har facit och politiken har varken fungerat i högkonjunktur eller lågkonjuntur.

Resultatet är högre arbetslöshet och större utanförskap än när Anders Borg tillträdde. Så numera försöker han låta som att han inte kan påverka utvecklingen. Allt dåligt beror på något annat. Framför allt på den ekonomiska krisen i Europa. Eller på Socialdemokraterna.

På kongressen ställde vi Socialdemokrater ut ett löfte. Om vi får förtroendet i nästa val kommer vi att göra allt för att pressa ner arbetslösheten så den blir lägst i Europa. Det är en hög ambition. Idag har 11 länder i EU lägre arbetslöshet än Sverige. Det är svårt att tro när man hört Sveriges finansminister stå och påstå att vi klarar oss bättre än andra jämförbara länder. Men så är det alltså.

Troligen innebär vår ambition att vi måste mer än halvera arbetslösheten. Om någon nu känner att de vill falla in i kören av ”det går inte” kan det därför vara bra att komma ihåg att vi efter den stora 90-talskrisen och det borgerliga vanstyret lyckades pressa ner arbetslösheten under 4 procent.

Vi gjorde det då och vi ska göra det igen, och vi ska börja med ungdomsarbetslösheten. Ingen ung människa ska behöva vara arbetslös i mer än 90 dagar innan hen ska få jobb, utbildning eller praktik.

 

Mötesdeltagare

Det stör mig att den offentliga debatten handlar så lite om jämställdhet.

Trots att unga tjejer idag mår sämre än någonsin.

Trots att en människa i Sverige förlorar i genomsnitt 3,6 miljoner kronor under ett arbetsliv bara för att hon är kvinna.

Trots att kvinnor allt jämnt hindras från att nå de positioner där makten i samhället finns.

Precis som Stefan Löfven sa på partikongressen; ”Sverige har fortfarande en manlig könsmaktsordning, som behöver bemötas med en feministisk agenda.”

Jämställdhet handlar om vardagen. Därför är jag glad över partikongressens beslut om ytterligare en pappamånad även om jag själv gärna hade gått längre.

Fram tills första barnet upplever sig de flesta par ganska jämställda. Men sedan glider många tillbaka i mer traditionella könsroller och kvinnorna utför en allt större del av det obetalda arbetet i hemmet.

Detta präglar förväntningarna på arbetsmarknaden. Kvinnor förväntas vara hemma längre och vara hemma mer med sjuka barn. Männen förväntas jobba och göra karriär. Resultatet är att kvinnor halkar efter i karriären och får lägre lön. Inkomstskillnaderna följer med hela vägen till pensionen.

Om vi ska bryta detta måste vi få ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Det är en av få saker vi verkligen vet fungerar.

En pappamånad till är ett viktigt steg på vägen.

 

Mötesdeltagare

I en allt hårdare global konkurrens borde Sverige investera mer i utbildning, innovationer och forskning.

Därför är det en katastrof att den svenska skolan allt mer framstår som ett politiskt slukhål.

Andelen behöriga till gymnasiet efter grundskolan har gått ner varje år sedan Jan Björklund tillträdde. Enligt internationella jämförelser försämras Svenska elevers resultat i viktiga ämnen som naturvetenskap och läsförståelse. Examensfrekvensen i högskolan går ner.

Jan Björklund hade en idé, bara man tar av sig kepsen, bara man satsar på eliten, bara man sorterar eleverna lite tidigare så förbättras resultaten.

Det blev tvärtom.

Han är en man av enkla lösningar och snabba repliker. Tyvärr fungerar sällan sådant i verkligheten. Skolverket varnar nu för hur föräldrarnas bakgrund blir allt viktigare för elevernas resultat. Klyftorna ökar och det blir i förlängningen sämre för alla.

Vi socialdemokrater vill istället ge varje barn mer tid med sin lärare. Vi vill investera nationellt för att minska klassernas storlek och satsa på lärarna.

Det låter kanske lite högtidligt men en rättvis skola är grunden för ett jämlikt samhälle. Därför vill vi öka resurserna till utsatta skolor, och öka likvärdigheten i hela landet.

Sverige behöver inte halka efter kunskapsmässigt. Det går att ta politiska beslut som gör skillnad. Sverige kan bättre.

 

Mötesdeltagare

Jag vill avsluta som jag började. Med Anna Lindh. För henne var människovärdet grunden. I SSU, i Stockholms kommunpolitik och som utrikesminister.

I Sverige har alla samma värde. Brukar vi säga. Eller brukade, tills statsministern började prata om ”etniska svenskar” och migrationsministern gjorde skillnad på trevliga ”blonda och blåögda” och andra som förutsattes ha inte bara annan hår- och ögonfärg utan också tveksamma motiv till sitt handlande.

När polisen så började utföra ID-kontroller av folk med utländskt utseende i Stockholms tunnelbana blev jag rädd på riktigt. Starkast var kanske känslan av overklighet: händer verkligen detta? I Sverige 2013?

Tack vare en massiv protestvåg stoppades gränspolisens diskriminering. I varje fall den synliga. Men något håller på att gå sönder i Sverige. Något värdefullt, som vi måste försvara.

Alla människors lika värde har märkligt nog blivit en av vår tid allra mest ifrågasatta idéer. För oss Socialdemokrater är det en idé vi aldrig kommer att kompromissa med.

När människovärdet hotas, oavsett om det handlar om skränande Sverigedemokrater med järnrör eller en migrationsminister i slips, så tar vi den kampen.

Alltid och överallt.

Tack för att ni lyssnade.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
 

 

0

Parlamentet sa ja till mitt förslag om skärpta regler för hormonstörande ämnen

Idag röstade parlamentet äntligen om mitt betänkande om att bättre skydda människors hälsa från hormonstörande ämnen. Det blev ett mycket bra resultat och parlamentet kräver nu en skärpt lagstiftning för att kunna upptäcka och fasa ut hormonstörande ämnen.

Är väldigt glad just nu. :) För mer information om innehållet i betänkandet läs mitt pressmeddelande nedan och förslaget till betänkande här.

EU-parlamentet kräver tuffare lagstiftning om hormonstörande ämnen

Europaparlamentet tog idag ett viktigt steg för ett bättre skydd av folkhälsan mot hormonstörande ämnen. Åsa Westlunds betänkande röstades igenom med bred majoritet.

”Jag är glad över resultatet. Parlamentet kräver nu att EU-kommissionen senast i juni 2015 lägger fram förslag om att förbjuda eller begränsa användningen av hormonstörande ämnen i människors vardag.”

”Det är hög tid att vi lagstiftare gör något. Hormonstörande kemikalier kopplas samman med en lång rad sjukdomar från diabetes och olika cancerformer till fetma och beteendestörningar. Dagens forskningsläge är tydligt, vi vet tillräckligt för att agera efter försiktighetsprincipen. En skärpt lagstiftning kommer att bespara oss stort mänskligt lidande och samhället stora pengar.”

Hormonstörande ämnen finns i många produkter som vi kommer i kontakt med till vardags. Exempelvis konservburkar, plastförpackningar, elektronikprylar och byggmaterial.

Bakgrund

Initiativbetänkandet Om skydd av folkhälsan mot hormonstörande ämnen har diskuterats i parlamentet sedan i höstas. I januari röstade utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och idag var det hela parlamentets tur.

Åsa Westlund är så kallad rapportör för betänkandet, alltså ansvarig för hela parlamentets arbete.

Betänkandets viktigaste krav är en bättre och mer ambitiös lagstiftning för att skydda människors hälsa från hormonstörande ämnen.

Ytterligare krav är bland annat:

  • Att det införs informations- och testkrav som gör att vi får reda på vilka kemikalier som är hormonstörande.
  • Att det ska tas fram gemensamma kriterier för vad som ska definieras som hormonstörande ämne.
  • Att kriterierna för vad som är ett hormonstörande ämne ska beakta eventuella kombinationseffekter (cocktaileffekter) och det faktum att människor under utveckling, till exempel under fostertiden, är extra känsliga.
  • Att ämnen som har likartad struktur som ett känt hormonstörande ämne också ska bedömas som hormonstörande om inte tillverkaren kan bevisa motsatsen.
  • Att hormonstörande ämnen ska betraktas som ämnen för vilka det inte går att fastställa tröskelvärden. Detta för att hormonstörande ämnen till exempel kan vara farligare i låga doser än i höga.

EU-kommissionen kommer under våren att presentera kriterier för bestämning av vad som är ett hormonstörande ämne. EU-kommissionär Janez Potocnik är positiv till att betänkandet kommer just nu då kommissionen nästa år ska presentera en reviderad strategi för hormonstörande ämnen samt se över EU:s grundläggande kemikalielagstiftning REACH med avseende på de samma.

 

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

1

Debatten om hormonstörande ämnen

Idag röstar vi om mitt betänkande om hormonstörande ämnen. Debatten om betänkandet ägde rum igår kväll. Betänkandet handlar om att det nu är hög tid att skärpa lagstiftningen för hormonstörande kemikalier för att skydda människors hälsa.

EU-kommissionär Janez Potocnik uttryckte stor glädje över såväl betänkandets innehåll som att betänkandet kommer nu just innan EU-kommissionen måste presentera en reviderad strategi för hormonstörande ämnen, kriterier för dessa ämnen och se över REACH med avseende på de samma. Han gav dessutom sitt stöd inte minst till den punkt som några borgerliga ledamöter kritiserat om svårigheterna att sätta säkra gränsvärden (paragraf 25).

Du kan se alla inlägg här.

Själv sa jag följande i mitt inledningsanförande:

Jag vill börja med att tacka alla skuggrapportörer för ett gott samarbete under arbetet med det här betänkandet. Jag hoppas att vi kan få stort stöd för de kompromisser som vi gjort tillsammans under morgondagens omröstning. Jag vill också tacka alla andra som kommit med värdefulla synpunkter och kommentarer under arbetets gång.

Vi utsätts dagligen för en lång rad olika hormonstörande ämnen. De finns i matförpackningar, hudkrämer och i dammet på golvet. Enligt den forskning som finns bidrar hormonstörande kemikalier, även i mycket små mängder, till olika hormonrelaterade störningar. Det kan leda till bland annat bröst- och prostatacancer, försämrad spermiekvalitet och till att barn föds med missbildade könsorgan. Nyare studier visar också på ett samband mellan hormonstörande ämnen och till exempel ADHD, diabetes och fetma. Små barn och foster är extra känsliga och det de exponeras för tidigt i livet kan få konsekvenser långt senare, ja i vissa fall till och med för nästa generation.

En säkrare reglering av hormonstörande ämnen skulle alltså kunna bespara oss både stort mänskligt lidande och samhället stora summor pengar.

I betänkandet kräver vi en bättre och mer ambitiös lagstiftning för att skydda människors hälsa från hormonstörande ämnen. Det är – precis som till exempel EU:s miljöbyrå har understrukit – hög tid att agera nu. De sammanställningar som gjorts över det vetenskapliga läget på beställning av EU-kommissionen respektive UNEP/WHO understryker detta faktum.

Vi kräver också i betänkandet

  • att det införs informations- och testkrav som gör att vi får reda på vilka kemikalier som är hormonstörande.
  • att det ska tas fram gemensamma kriterier för vad som ska definieras som hormonstörande ämne. Det är viktigt att kriterierna är vetenskapligt baserade och att inget enskilt kriterium som t ex potens ska ensamt fälla avgörandet. Jag hoppas därför att alla kan stödja paragraf 10.
  • att hormonstörande kemikalier ska betraktas som särskilt farliga ämnen inom REACH och annan relevant kemikalielagstiftning. Hormonstörande ämnen ska alltså förbjudas och ersättas med mindre farliga alternativ eller så ska användningen begränsas.
  • att kriterierna för vad som är ett hormonstörande ämne ska beakta eventuella kombinationseffekter och det faktum att människor under utveckling, till exempel under fostertiden, är extra känsliga.
  • att ämnen som har liknande struktur som ett känt hormonstörande ämne också ska bedömas som hormonstörande om inte tillverkaren kan bevisa motsatsen.
  • att hormonstörande ämnen ska betraktas som ämnen för vilka det inte går att fastställa tröskelvärden. Detta för att hormonstörande ämnen till exempel kan vara farligare i låga doser än i höga.

De två sista punkterna har debatterats flitigt de senaste dagarna.

I UNEP/WHO:s rapport om forskningsläget redovisas tydligt varför det är omöjligt att sätta säkra gränsvärden för hormonstörande ämnen. Trots detta har vi i det här betänkandet kompromissat och lämnat dörren öppen för att om industrin ändå kan visa att det finns säkra gränsvärden så ska det accepteras. Därför hoppas jag verkligen att alla kan stödja paragraf 25 som den kompromiss som den faktiskt är.

Och möjligheten att bedöma ämnen gruppvis ändrar inte det faktum att ämnen som tillverkaren kan bevisa är säkra, trots likheter med ämnen som bedöms som hormonstörande ska tillåtas. Så jag hoppas att alla också kan stödja paragraf 17.

Vi utgår förstås ifrån att Kommissionen ska ta våra krav på allvar och så fort som möjligt lägga fram den lagstiftning som vi efterfrågar.

Klockan tolv börjar omröstningarna idag. Om det här betänkandet, men också om reformeringen av jordbruksstödet, om parlamentets ställningstaganden om långtidsbudgeten och om hur många platser bland annat Sverige ska ha i Europaparlamentet under nästa mandatperiod.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

1

Glad att vara nominerad till riksdagen!

I helgen nominerade min arbetarekommun – Socialdemokraterna i Haninge - mig till riksdagen. Det förtroendet är jag väldigt glad över! Stort tack till er alla!

Efter snart 10 år i Europaparlamentet vill jag gärna tillbaka till svensk politik. Jag hoppas att jag med de erfarenheter jag har av att driva igenom en politik för bättre miljö på EU-nivå också kan bidra till att Socialdemokraterna vinner valet till riksdagen 2014.

Jag hoppas också att mina erfarenheter av två framgångsrika personvalskampanjer kan bidra till att stärka Socialdemokraterna i valrörelsen. (Det var tack vare personkryss jag överhuvudtaget kom in i parlamentet 2004, och jag blev personvald även 2009.)

Socialdemokraterna i Stockholms län beslutar om sin lista till riksdagsvalet under hösten 2013.  

Än en gång;

 Tack Haninge arbetarekommun, jag hoppas att jag får möjlighet att leva upp till ert förtroende!

Sida 1 av 11012345...102030...Sista »