Sista inlägg
3

Brinnande byxor på Moderaterna

I fredags avgick Donald Trumps kampanjchef Paul Manafort. Men det jag skriver om honom och Trumps kampanj är fortfarande högaktuellt. Och frågan som kvarstår är; Hur ska man hantera motståndare som ljuger?


Här nedan kan ni läsa krönikan som publicerades i Aktuellt i politikens senaste nummer.

Brinnande byxor

på Moderaterna

Den fjortonde augusti hävdade Donald Trumps kampanjchef Paul Manafort att pressen mörklagt att en NATO-bas i Turkiet ”blivit attackerad av terrorister”.

Hemsidan PolitiFact, som löpande granskar fakta och källor för politiska uttalanden, gick strax därefter ut med en helt förödande sågning.

Donald Trumps kampanjchef inte bara talade osanning. Hans källa, en rapport i ryska statsmedier om basen Incirlik i Turkiet var lite väl kreativt komponerad. Förutom att Incirlik inte är någon NATO-bas har händelsen med ”terroristerna” helt enkelt inte ägt rum.

Ingen medial mörkläggning alltså.

PolitiFact värderar politiska uttalanden enligt en flergradig skala från ”sann” till ”falsk” illustrerad på sidan med en Truth-O-Meter, en sanningsmätare.

Donald Trumps kampanjchef fick utlåtandet ”Pants on fire”. På bilden har själva mätaren slagit i botten och är omgiven av eldsflammor.

Det finns få saker jag saknar så mycket som en svensk motsvarighet till PolitiFact och deras Truth-O-Meter.

Flera har försökt, Svenska Dagbladets ”Faktakollen” har varit mest uthållig. Men allt för ofta tar media ett kliv tillbaka och nöjer sig med att rapportera att politikerna är oense om olika saker.

I förra valrörelsen hittade Moderaterna helt enkelt på vilken politik vi Socialdemokrater hade i Stockholms län och affischerade mot den. Redan 2010 hade Moderaterna reklam där de påstod att Socialdemokraterna var mot Förbifart Stockholm vilket inte var sant.

Men media hade ingen Truth-O-Meter och Moderaterna kom undan.

De flesta av de personer som gjorde dessa kampanjer är kvar inom Moderaterna och Anna Kinberg Batra själv har sin bakgrund i Stockholms län.

En intressant slutsats av PolitiFact är att republikaner verkar ljuga mer än demokrater, även innan Donald Trump alltså. Något säger mig att vi kan få ett liknande resultat i Sverige.

0

Första maj i Haninge

Foto: Lena Berglund

Foto: Lena Berglund

I år hade jag förmånen att tala på Första maj i Haninge. Strålande sol och en stor uppslutning av fina kamrater blev det. Det var väldigt roligt att få tala på vårt firande igen. Tack för att ni lyssnade på mig, Meeri Wasberg (KSO i Haninge) och de andra talarna!

Några av er har frågat om ni kan få läsa talet i efterhand också, jättekul! Här är det! Ungefär det här sa jag:

 

Partivänner, förstamajfirare

Under höstkampanjen i fjol knackade jag dörr både här i Haninge och i andra delar av länet.

En dag knackade vi i höghusen i Granängsringen i Tyresö. Kvinnan som öppnade var i min egen ålder.

Jag inledde med min vanliga öppningsfras om vem jag är, att jag kommer från Socialdemokraterna och vill lyssna lite.

”Nä, jag har inte riktigt tid att följa med i politiken, jag är själv med tre barn”, svarade hon.

Det visade sig vara helt fel.

När vi började prata visade det sig att hon var väl insatt i att regeringen höjer underhållsbidraget och undrade när medicin för barn skulle bli gratis.

Som ensamstående till barn med särskilda behov spelade politiken stor roll i hennes vardag, och därför hade hon stenkoll.

Men hon krävde också svar. Hur, ville hon veta, skulle skolan bli bättre för barn som inte riktigt hänger med. Inget flum, utan hur vill vi konkret göra.

Jag svarade så gott jag kunde.

I media kan man lätt få intrycket att politik bara är ett spel, att det handlar om vem som säger fel eller gör bort sig.

Politik redovisas som en slags underhållning vi kan konsumera precis som vi tittar på Lets dance eller Morden i Midsommer.

Men vi vet ju är det är precis tvärtom. Politik handlar om vardagen och de beslut vi fattar i riksdagen och kommunen gör enorm skillnad.

Reformer som slopad stupstock i sjukförsäkringen, höjd a-kassa och höjd lägstanivå i föräldraförsäkringen når direkt familjer med låg ekonomisk standard. Likaså besluten om glasögonbidrag till barn, gratis läkemedel för barn upp till 18 år och gratis tandvård upp till 23 års ålder.

Ibland behöver vi nog påminna oss själva om att berätta lite mer om vad vi faktiskt åstadkommit sen valet.

När vi idag samlas till ännu ett första maj i regeringsställning både i landet och här i Haninge finns det mycket vi kan vara stolta över.

Partivänner, mötesdeltagare

Det är en märklig tid vi lever i.

I omvärlden rasar krig och vi bevittnar den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget.

Europa har fortfarande inte återhämtat sig efter finanskrisen och i Ryssland blir Vladimir Putin allt mer diktatorisk. Klimatutsläppen hotar hela vår existens och kvinnor har nästan ofattbart sämre arbets- och livsvillkor än män. I Sverige har vi bostadskris, sjukvården går på knäna och nästan var sjunde högstadieelev saknar behörighet till gymnasiet.

Det saknas verkligen inte allvarliga, svåra saker att prata om. Inte heller problem eller utmaningar att gripa oss an och försöka lösa.

Men i riksdagen presenterar oppositionen fler KU-anmälningar än nya idéer.

Det är trist, för Sverige är en liten farkost på ett stort och stormigt hav. Vi behöver samla oss och hålla ihop inför de stora politiska utmaningar vi står inför.

Men i skuggan av alla KU-anmälningar pågår det istället en frontalattack på vår samhällsmodell från borgerligt håll. Det handlar om krav på sänkta löner för vanligt folk och sänkta skatter för de välbeställda.

Borgerligheten i bred mening har valt just detta tillfälle för ideologisk kamp.

Strider vi trodde var vunna måste utkämpas igen.

Som när företag vill hindra arbetare från att organisera sig fackligt.

När Uppdrag granskning nyligen tog reda på sanningen bakom jättebygget Mall of Scandinavia spelade de upp ett ljudband där en chef skäller ut en anställd för att denne gått med i facket.

”Hade jag vetat om det här, då hade du inte fått börja jobba” sa chefen.

De som fick minst betalt vid Mall of Scandinavia, anställda via underleverantör via underleverantör via underleverantör, fick enligt uppgift bara 25 kronor i timmen.

Här – i vår Stockholmsregion.

Uppdrag granskning avslöjade en verklighet som de flesta svenskar inte tror finns. Människor som jobbar upp till 48 timmar i streck. En person berättade att han tog amfetamin för att klara de oändliga arbetspassen.

Elektrikernas skyddsombud Claes Melkersson blev omplacerad efter att han kritiserat bland annat livsfarliga elskåp, brist på skyddsräcken för anställda som jobbade på hög höjd och en utrymningsdörr som skruvats igen.

Är detta 2000-talet?

Är detta Sverige?

Tyvärr är det ju så. När det sägs att ”alla” värnar den svenska modellen så vet ju vi av bitter erfarenhet att detta är lögn.

Direktörerna plöjer ner miljoner i att försöka övertyga oss medborgare om att idén om generell välfärd och starka fackföreningar är föråldrad.

Vi behöver inte gå längre än till Västerhaninge för att se vad striden handlar om. Paus bagarstuga vägrar teckna kollektivavtal och har satts i blockad av Livs.

Då kallar Moderaterna i Haninge facket för ”maffia”.

Jag tycker vi ska fundera lite på det ordet.

Fackliga rättigheter är mänskliga rättigheter men när arbetare här i vår kommun kräver sin rätt jämförs de alltså av Moderaterna med organiserad brottslighet.

Det kan inte bli mer avslöjande. Moderaterna kommer aldrig att vare sig förstå styrkan i eller värna den svenska modellen.

Partivänner, mötesdeltagare

Filosofen Bertrand Russel sa en gång att: ”Felet med vår värld är att de dumma är så säkra på sin sak och de kloka så fulla av tvivel.”

Jag tänker på de orden när borgerligheten tvärsäkert ser sänkta löner, marknadshyror, lägre skatter och kundvalssystem i välfärden som lösningar på precis alla problem.

De framställer det som vetenskapligt. Som en sanning.

För så fungerar borgerligheten ofta – åsikter maskeras som fakta.

Men den svenska modellen talar ett annat språk. Vårt land har blivit ett av världens mest framgångsrika genom att säga nej till stora klyftor, genom att vi håller ihop.

Den svenska modellen bygger på insikten att arbete och trygghet livet igenom är förutsättningar för varandra.

När alla jobbar får vi mer resurser till att stärka välfärden och öka jämlikheten. Och i ett mer jämlikt samhälle med stark välfärd, vågar människor tänka stort och våga satsa på det nya – och då kommer fler i arbete.

Så hänger det ihop.

Det finns en viktig insikt i den gamla parollen ”Trygga människor vågar”.

Men lika sant är dess motsats – att otrygghet hämmar och begränsar.

Jag tror en viktig del av SD:s och Jimmie Åkessons framgångar ligger i att tryggheten urholkats. Rädda människor letar syndabockar.

Styrkan i den svenska modellen är att vi har byggt landet tillsammans, att vi hållit ihop. Att alla har fått bidra och samtidigt kunnat kräva sin rätt.

Det finns få saker som är så viktiga just nu som att ta strid för sammanhållningen och den svenska modellen.

Vill vi bekämpa extremism och rasism – då måste vi på allvar ta strid mot rädslan. Göra allt vi kan för att skapa framtidstro.

 

Partivänner, mötesdeltagare

Om en dryg vecka, den 9 maj, kommer alla de dokument som läckte till media från advokatbyrån Mossack Fonseca i Panama om skattesmitare från hela världen att släppas fria på nätet.

I vissa kretsar – tydligen befolkade av bankdirektörer och vissa moderatpolitiker – verkar man tro att det är frivilligt att betala skatt.

Hittills har det bland annat avslöjats hur de rika och superrika genom olika offshorebolag kunnat hålla mångmiljardbelopp undan beskattning. Flera svenska banker har haft direkt koppling dit och bland annat Nordea har hjälpt folk att gömma undan pengar.

I veckan föreslog Moderaterna att kommuner ska börja göra hembesök hos människor som har försörjningsstöd för att kontrollera att de inte fuskar.

Jag har en annan idé.

Varför inte lägga pengarna på att kontrollera misstänkta skattesmitare istället?

Med det sagt så är det viktigt att bekämpa fusk och bedrägerier i välfärdssystemen också.

Men visst är det märkligt att Moderaterna inte är mer upprörda över det fusk överklassen ägnar sig åt? Eller kanske inte.

Partivänner, mötesdeltagare

Förra året sökte 163 000 människor skydd i Sverige – hälften av dem bara under två månader i höstas. Vi har inte sett något liknande i Europa på 70 år.

Under en lång tid var vi det land i EU som välkomnade flest asylsökande sett till vår storlek.

Jag tycker vi ska vara stolta över det ansvar vi har tagit. Och jag är stolt över att tillhöra en arbetarekommun där många medlemmar tar ansvar, för att se till att de som nu kommit till Sverige ska kunna skapa sig ett bra liv, samtidigt som de tillsammans med oss bygger vår välfärd starkare.

Jag satt i Europaparlamentet i tio år så jag känner väl igen diskussionen om hur EU ska ta hand om flyktingar. Det sägs många fina saker i högtidstal men när det verkligen gällde i höstas ställde bara ett fåtal länder upp.

Men den bistra sanningen är att vi måste hitta ett gemensamt ansvar om detta ska fungera. Det finns ingen annan väg.

Och EU har en halv miljard invånare, vi kan hjälpa många, många fler än idag om bara alla länder ställer upp.

I media används ordet ”flyktingkris”. Jag vill protestera lite mot det.

Sverige har en stor utmaning i att få det här att fungera. Men den verkliga krisen finns i Syrien och i flyktinglägren nära krigsområdet. Krisen finns när människor tvingas fly i små rangliga båtar över Medelhavet eller fastnar längs vägen vid någon gräns.

Det är flyktingarna och särskilt barnen som verkligen är i kris – inte Sverige.

Det får vi aldrig glömma.

Partivänner, mötesdeltagare

Jag sitter i riksdagens näringsutskott så i min vardag kretsar det mesta om att se till att vi kan uppfylla vårt viktigaste vallöfte – att få fler jobb. Att kunna få ett arbete är själva nyckeln till att ha makt över sin vardag och kunna bestämma vad man vill göra med sitt liv.

I dag får allt fler jobb och arbetslösheten går ner. Sverige har nu den högsta sysselsättningen i EU. Men vi är inte nöjda.

Vårt mål är att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet. Det är ett tufft mål. Men vi ska nå dit!

Vi har tagit initiativ för en mer offensiv tillväxtpolitik, med satsningar som ska få fart på den svenska exporten och vi har ökat stödet så att fler mindre företag kan växa sig stora. 50 000 nya utbildningsplatser ska ge människor chans att växa med nya kunskaper samtidigt som det bidrar till att förbättra matchningen på arbetsmarknaden. Vi investerar stort i bostadsbyggande och upprustning av järnvägen. Det är bra för jobben, både på kort och lång sikt.

Själv jobbar jag dock allra mest med energifrågan. Just nu förhandlar vi i Energikommissionen om en blocköverskridande överenskommelse om den svenska energipolitiken. Från vår sida vill vi att Sverige ställer om till ett 100 procent förnybart elsystem om 20 år från i dag. Investeringar i förnybar energi och i energieffektivisering är i dag svaret både på frågor om hur vi förbättrar miljön och hur vi stärker konkurrenskraften. Därför behöver vi en tydlig färdplan för hur vi skalar upp det förnybara. Jag hoppas att vi kan hitta en överenskommelse över blockgränsen där det här finns med.

Partivänner, mötesdeltagare

Låt mig citera Tage Danielsson.

”Kunskap är makt, som sagt var, men det vet ju alla att det inte är bra med för mycket makt. Skolöverstyrelsens strävan är också mycket riktigt att göra undervisningen lite sämre vartefter. Annars vet man ju aldrig vilka små maktgalningar som kan gå och lära sej allt möjligt olovandes.”

Så sammanfattade komikern Tage Danielsson svensk skolpolitik 1974.

Sen kom Jan Björklund och genomförde det i praktiken.

Svensk skola är själva nyckeln om vi ska kunna möta framtiden med utbildning och ekonomisk tillväxt snarare än låga löner och sänkta krav.

Och skolan fungerar tyvärr inte tillräckligt bra i dag.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen lägger nu om kursen för Sverige helt. Åtta år med 140 miljarder i ofinansierade skattesänkningar ersätts med 60 miljarder per år i det största investeringsprogrammet på decennier.

Det vi lovade i valrörelsen blir nu verklighet.

Vi satsar på fler lärare och mindre klasser.

Vi satsar på äldreomsorgen och på sjukvården.

Vi satsar på den största byggoffensiven på 20 år, så att fler unga vuxna kan få en chans att skapa sig ett eget hem.

Och vi har stärkt tryggheten för dem som drabbas av arbetslöshet och sjukdom.

Och mycket, mycket mer.

I vårpropositionen, som snart ska antas av riksdagen, skjuter vi till 10 miljarder till välfärden, den största enskilda satsningen sedan 90-talet.

Utan allt vårt hårda arbete i valrörelsen, utan alla knackade dörrar, packade frukostpåsar och kokade koppar kaffe hade detta aldrig hänt.

Jag vet att det blåser snålt just nu, rubrikerna i tidningarna är inte så positiva mot oss, men det är ingen dans på rosor att regera.

Vi vet – för vi har ridit ut stormar många gånger förut.

Men jag tycker ändå vi ska räta på ryggen.

Det finns mycket att vara stolta över i det vi nu genomför.

Partivänner, mötesdeltagare

De rikaste fem procenten i Sverige äger nästan hälften av vårt välstånd.

Smaka på det.

Egentligen är det en absurd siffra. Men så ser ojämlikheten alltså ut i ett av världens mest jämlika länder.

Den svenska modellen förutsätter ökad jämlikhet mellan människor. Friheten för alla begränsas om medborgarna lever i helt olika världar.

För mig ligger vårt partis själ i att utjämna klassklyftorna. Att ge alla samma chans, att låta alla få vara en fullvärdig del av vårt samhälle. Inte lämna någon efter vid sidan av vägen.

Det förutsätter en politik för fler jobb, för utveckling och för en stark välfärd som lyfter alla.

Jag tror att vi som parti behöver prata mer om våra idéer. Både internt och med väljarna. Även när vi inte har svar på allt behöver vi berätta vilka samhällsproblem vi ser.
Pengar, skatter och siffror är viktiga.

Men människor är inte bara sina plånböcker.

De valde oss för att laga de revor de ser i välfärden.

De valde oss för att de litar på att våra värderingar bygger ett bättre Sverige och ett bättre Haninge.

Jag tänker på kvinnan jag träffade vid dörrknackningen på Granängsstigen i Tyresö. Jag tror att det finns väldigt många som hon därute.

Människor har höga förväntningar på oss, de vill ha resultat. Konkreta förändringar i vardagen. Fler jobb, reparerad trygghet och bättre välfärd.

Jag vill att vi ska kunna knacka på hennes dörr i valrörelsen 2018 och kunna säga: Vi lyckades, vi levde upp till ditt förtroende, vi har gett svar på dina frågor.

Och det här vill vi göra om du ger oss ditt förtroende ännu en gång.

Tack för ordet.

0

Ingen ska behöva föda på E4:an

I Sverige 2016 kan en kvinna som ska föda inte räkna med att få den vård hon och barnet behöver. Om detta skriver jag i veckans nummer i Aktuellt i politiken. (Fatta att det samtidigt finns de som tycker att feminismen har gått för långt….)

Krönika i Aktuellt i Politiken, 2016-05-23

I tisdags föddes ett barn på Essingeleden. När paret som planerat åkte in till Södertälje sjukhus blev de avvisade på grund av platsbrist. Pappan skulle istället köra bilen till Karolinska i Solna.
Det är lätt att föreställa sig deras panik. De kom bara till Kungens kurva innan läget blev riktigt akut. Lyckligtvis fick de hjälp av en förbipasserande polisbil som med blåljus försökte lotsa dem genom trafiken. Men de hann inte fram och barnet föddes i bilen mitt på motorvägen.

Allt gick bra, som tur är. Men händelsen gör verkligen ont att läsa om.

I Sverige 2016 kan vi inte garantera en fungerande förlossningsvård.

Och i sommar – ska det återigen bli kris, personalbrist och nytt kaos.

Att vara kvinna är ingen sjukdom och förlossningar är naturligt. Men det är inte ofarligt, tvärtom. Många får skador, stora och små, som kan påverka kroppen, sexlivet och hälsan för resten av livet.
Det finns ett tydligt samband mellan förlossningsskador och tid. Om sjukvården inte hastar, om kvinnan får vara med och påverka så blir skadorna mindre. Ändå stramas budgetar åt och personalen hinner inte med. Trots att det sker till priset av att kvinnor skadas i underlivet.

Det gör mig ledsen, för det kan inte vara omöjligt att åtgärda med mer resurser och bättre planering. Moderatstyrda Stockholms läns landsting har misslyckats kapitalt – här saknas tusentals förlossningsplatser.

Tyvärr är det typiskt att just kvinnosjukdomar och kvinnors hälsa inte prioriteras. Även om den rödgröna regeringen nu gjort vissa insatser riktade just till kvinnors hälsa, t ex ska nationella riktlinjer för endometrios tas fram. Det är en bra början, men det behövs mer.

Jag har själv fött tre barn. Jag kan tänka mig hur orolig kvinnan på Essingeleden var. Men också vilken oro alla andra kvinnor som ska föda i vår och sommar med rätta känner just nu.

Det kanske låter hårt, men detta är faktiskt inte värdigt Sverige.

(I höstas skrev jag en riksdagsmotion om bättre vård vid Endometrios tillsammans med mina S-kollegor Serkan Köse, Mathias Tegner och Björn von Sydow. Därför känns det extra kul att regeringen sedan beslutade om att uppdra åt Socialstyrelsen att ta fram nationella riktlinjer. )

1

I sommar kan vi simma i plast

Du har väl sett bilderna på det enorma sopberget som guppar runt i Stilla havet? Eller plasten på våra badstränder? Som förälder har jag väldigt svårt att förklara för mina barn vilka oansvariga vuxna det egentligen är som slänger allt detta skräp i naturen. Säkert har du det också.

Men den plast vi ser är tyvärr inte allt. Den största delen plast i haven är osynlig för våra ögon. Där döljer sig nämligen stora mängder små, små plastbitar; så kallad ”mikroplast”. Och den är vi oftast inte ens medvetna om att vi medverkar till att släppa ut i naturen. Till exempel när vi tvättar fleece eller använder skönhetskrämer.

Våra hav och vattendrag är en fantastisk resurs. Därför krävs det politiska insatser för att minska mängden plast i havet. I höstas motionerade jag i riksdagen om just politiska åtgärder mot mikroplast.  Denna vecka skriver jagen krönika i Aktuellt i politiken på samma tema. Du hittar den i fulltext här under.

Har du några andra idéer på vad man bör göra för att minska mängden plast i haven? Hör av dig!

I sommar kan vi simma i plast

För ett tag sedan cirkulerade en bild av en soptipp på nätet. Texten löd: ”Om du vill veta hur våra världshav ser ut: fyll på vatten.”

Bilden leder kanske tankarna till Stilla havet och det enorma sopberg, eller snarare sopkontinent, som guppar runt där ute. I flera år har medierna rapporterat hur tusentals ton av plast och annat skräp har blivit en fara för både djur och människor.

Men det finns också osynliga ”sopberg”. Den största delen plast i haven är osynlig för våra ögon. Där döljer sig nämligen stora mängder finfördelad plast, så kallad ”mikroplast”. Varje gång du tvättar en fleecetröja lossnar till exempel mer än 1 900 små partiklar som följer med vattnet ut i våra vattendrag.

– Skagerak är känt för att vara hela Nordsjöns soptipp, säger Martin Hasslöv, professor i analytisk miljökemi vid Göteborgs universitet.

Ungefär 8 000 kubikmeter skräp hamnar på Bohuskusten varje år. Det forskarna upptäckt är att läget är lika illa i Östersjön när det gäller just mikroplasten.

Problemet med plast är att det inte bryts ner i naturen, istället faller det sönder i allt mindre bitar som sprids överallt. Mikroplasten blandas ut i vattnet och smådjur tror att den är mat. När större djur äter upp smådjuren vandrar även mikroplasten uppåt i näringskedjan.

I höstas skrev jag en motion om detta i riksdagen. Det kommer att krävas många olika åtgärder för att komma till rätta med mikroplasten i våra hav. Men redan nu har några delstater i USA förbjudit försäljning av kosmetika och hygienprodukter med mikroplast. För när folk tvättar sig följer mikroplasten med ut i avloppet – och till haven. Sverige borde förstås se till att EU följer efter så fort som möjligt.

Precis som andra miljöproblem är frågan om mikroplast möjlig att lösa. Att ta sitt sommardopp i rent vatten är ingen omöjlighet.

Det går. Om vi vill.

5

Förklara krig mot hopplösheten

För en tid sedan skrev jag en krönika i Aktuellt i Politiken om vad jag tror är viktigast i vårbudgeten och för vår politik framöver. Läs den gärna:

Förklara krig mot hopplösheten

Hopplöshet dödar.

I förra veckan kom en studie i tidskriften The Lancet Psychology som visade att ett av fem självmord kan kopplas till arbetslöshet. Forskarna har undersökt 233 000 självmord i 63 länder och funnit att 45 000 av dem kan förklaras på detta sätt. Självmordsrisken ökar med 20 till 30 procent bland de som har förlorat jobbet.

Detta är egentligen ingen nyhet. När forskare för ett par år sedan analyserade finanskrisen i EU hade antalet självmord ökat i 9 av de 10 länder där det fanns tillgänglig statistik. Mest hade de ökat i Grekland och Irland.

Under den borgerliga regeringen brukade vi säga att ”något håller på att gå sönder”. Det fångade en känsla som jag ofta mötte när jag knackade dörr och pratade med människor i valrörelsen. Det finns en uppgivenhet, en slags vanmakt. Så mycket går fel i samhället men Anders Borg och Fredrik Reinfeldt lyckades på något sätt övertyga om att politiken inte är lösningen.

Ibland tänker jag att vår viktigaste uppgift är att vara optimister, att våga tro på politiken som verktyg igen. Ett annat Sverige är faktiskt möjligt. Även om vi förstås inte kan åstadkomma allt, i alla fall inte på en gång. Vi måste vara just det regeringsparti i opposition mot orättvisor som våra väljare förväntar sig.

Självmord är förstås den yttersta konsekvensen när människor förlorar allt hopp. Bakom dessa siffror döljer sig en stor ökning av personer som mår dåligt. Människor som inte längre tror att framtiden är för dem.

Det är vårt ansvar att ge människor hopp igen. Då kommer fler att våga förverkliga sina bästa stämningars längtan. Med allt vad det innebär för Sverige som land, i form av konkurrenskraft, tillväxt och möjligheter att bli ett föregångsland i välfärd och miljöomställning.

Vi borde förklara krig mot hopplösheten. Det kan bli vårt tema i vårpropositionen.

Mycket av arbetet i regeringskansli och riksdag handlar förstås just nu om den kommande vårbudgeten. Genom den så kallade Decemberöverenskommelsen vet vi nu att den budget som läggs fram av Samarbetsregeringen (S, MP) med stöd av V kommer att gå igenom i Sveriges riksdag. Innan SD:s intåg i riksdagen hade det varit självklart, men att SD inte tänker följa praxis och rösta för sitt eget förslag, gjorde Decemberöverenskommelsen nödvändig.

Det jag säger i alla de samtal om den kommande budgeten som äger rum i dessa dagar är just det som står i min krönika. Många gånger finns en rädsla hos oss, mig själv inbegripet, för att vi ska väcka förhoppningar hos människor som vi sedan inte ska klara av att infria. Men problemet idag är att människor inte har några större förhoppningar, varken om sin egen eller vår gemensamma framtid. I det läget ska vi skapa framtidstro, inte spä på framtidspessimismen.

Vi har alla möjligheter att skapa en bra framtid, så var det förr och så är det nu. Det gäller bara att göra det tillsammans.

 

Sida 1 av 11312345...102030...Sista »